Efter helgens träningspass i Änggårdsbergen har nu träningsvärken slagit till med full kraft. Vilket inte är så konstigt med tanke på att passet blev av det tuffare slaget (för mig i alla fall). Vi hade ju nöjet att få sällskap av Joel, som visade sig vara urstark både på och av stigarna. Detta resulterade i att tempot blev som det blev:-) Så nu djä… får jag öka trycket på träningen så att jag inte behöver känna mig som flodhästen som vill leka med bergsgetterna.

Det blev i alla fall ett kul och som sagt ett tufft pass på nästan två timmar, vilket för mig är årets längsta pass.
Hälsenorna höll så det verkar lovande inför sommaren.

/Jerry