Är nu i Branäs med familjen och njuter av en veckas skidåkning i solskenet, men det går ju inte att befinna sig sådan kraftigt kuperad terräng i kombination med riktigt tät granskog, utan att springa lite.  Så i onsdags gav jag mig iväg på en runda, planen var att försöka hitta någon mindre väg eller skoterled upp på berget, för upp vill man ju.  Efter en stunds asfaltslöpning utan att hitta någon vettig väg upp på berget började jag fundera på att helt enkelt bara vika av rakt in i skogen, då uppenbarade sig det en orangemarkerad led som slingrade sig rakt upp mot toppen.  Det var ganska mycket snö, upp till vaden och ibland upp till knäna, det i kombination med en lutning á la Ladonia gjorde att tempot inte var den högsta.  Men det var garanterat ett av dom jobbigaste pass jag genomfört och definitivt ett av dom roligaste.  Tvärbrant uppför i orörd snö förutom spår efter olika djur som nyttjat leden (varg?), och sen fullt påsläpp nedför, halvt springandes och halvt glidandes utmed branterna.  Det var helt enkelt ett sådant pass som man blir glad i veckor efter.

Välmarkerad led.

Jag hade mina xt-hawk på mig, som fick sig ett riktigt vintertest.  Efter att jag genomfört några långpass i skiftande terräng kan jag konstatera att Salomon har lyckats bra med sina nya lättviktsskor för terränglöpning.  Dom är helt ok både på asfalt och hård grusväg men gör sig bäst på halvteknisk stig, när jag kört stiglöst och kraftigt kuperat räcker inte riktigt stabiliteten till.  Jag tänker inte använda dom till långa lopp som Icebug 24 eller kuperade lopp som Ladonia, men dom blir perfekta till Munkastigen och liknande lopp. 

Va f*n, sitter han och vilar!

/Jerry