Jag har under veckan varit i Las Vegas på kickoff och passade så klart på att springa lite trail.
Efter tips från lokala löpare hade jag sett ut några bra områden att springa i. Tanken var att se lite olika typer av den lokala naturen och dessutom nå toppen på Mount Potosi. Med hyrbil tog jag mig en morgon till den lilla byn Blue Diamond och parkerade.

Blue Diamond

Morgonen var kall och jag begav mig ut på ett MTB-spår. Märkningen var gles och på ett krön tappade jag stigen och kom ned i fel ravin. Efter lite irrande fick jag till slut använda mobilens gps för att hitta en alternativ väg tillbaka till min tänkta väg. Det fanns en del roliga tekniska berg men mellan dessa var det rätt platt öken. Med Red Rock Canyon och Spring Moutains som kulisser fanns det hela tiden fina vyer att titta på.

Vy mot Red Rock Canyon

Jag korsade en motorväg och sprang in i Cottonwood valley. Det blev rätt många kilometrar här innan jag nådde vägen upp mot berget. Ganska snart kom jag upp på gamla guldgruvestigar och jag såg på spåren att det inte varit någon människa där på länge. Jag kom högre och högre upp och fick nu springa i snö. Tiden rann iväg och jag fick vända vid Ninetynine Spring på ca 2000 meters höjd.

Kaktus som tål svensk vinter?

Toppen. Den tar vi en annan gång.

På vägen tillbaka valde jag en annan väg genom Red valley, ett bra val med fina stigar på röd jord. Sedan via ett roligt berg och några vackra dalgångar med “Western”-atmosfär innan jag var tillbaka vid motorvägen.

Red Valley

Avslutningen var ganska teknisk och då jag tagit med nästan odrickbart klorvatten från hotellet var jag rätt mör här. Jag hittade rätt över de sista bergen men det var segt och jag ramlade och slog mig blodig på händerna. Tillbaka i byn efter drygt 52 km satt det fint med lite dricka från den lilla lanthandeln.
Totalt sätt var den en fin dag i ny spännande natur, hade jag gjort om det hade jag kanske valt en annan startpunkt närmare toppen för att slippa lite transportlöpning men samtidigt fick jag många coola partier längs vägen.

* Under vintern sover skallerormarna, kanske tur det även om det varit tufft att se en på håll. Jag såg nu bara några kaniner och jordekorrar.
* Många av bergsstigarna var småkuperade med några meters upp och ned hela tiden. Dessa höjdmeter hinner aldrig registreras på klockan men de känns i benen efter ett tag.
* Direkt från en lång resdag med sömnbrist och jetlag var kanske inte uppladdningen perfekt men ibland måste man bara ta tillfället.
* Amerikanarna är betydligt bättre än oss på att namnge sina stigar, jag sprang t ex på Dead Horse loop, Black Velvet road, Hurl, Landmine loop, Rubber Ducky trail, Satan´s escalator, Badger pass m fl.

Varning: kaktusar och andra ökenväxter är lite vassare än svenska buskar.

/Erik