I skuggan av Erik och Jerrys äventyr i Norge så är nu Martins och min virtuella klättring upp för Mount Everest inne på sin tredje dag och jag kan torrt konstatera att det är svårt att fejka ett Himalaya när man bor i Mölndal.

Vi påbörjade klättringen i måndags på Safjället. För er med Norrländska referensramar eller begränsad kännedom om Göteborgsområdet så kan det vara på sin plats att förklara att Safjället är en kulle i Mölndal där man kan hitta backar på runt 60 höjdmeter. Detta innebär att vi i runda slängar behöver bestiga detta ” fjäll” 147 gånger på en vecka för att nå 8848 höjdmeter.

Efter drygt 2 timmar och 20 vändor upp och ner dag ett så kände jag att jag behövde miljöombyte under tisdagskvällen och jag begav mig därför till Kvarnbyn, Mölndal. Här finns enligt Lonely Planet världens mest prisvärda höjdmeter!

Prisvärda, möjligt, men särskilt effektiva för att samla höjdmeter var inte backarna i Kvarnbyn. De är fina om man vill köra vanlig backträning, men för att på ett effektivt sätt samla höjdmeter har vi insett att backen bör vara riktigt riktigt brant, vanliga backar duger inte. Jag blev efter ett tag i Kvarnbyn desperat och hittade en brant trappa som jag körde några vändor upp o ner i, men den visade sig vara för kort för att erbjuda ett realistiskt alternativt. Började sedan fantisera om att resa en stege mot en husvägg, lägga en matta under den och klättra upp o hoppa ner…

Idag onsdag så har jag tyvärr fått dra ned min ambitionsnivå på grund av en ömmande fot. Befinner mig virtuellt strax ovanför Katmandu på 1900 höjdmeter. Martin däremot sviker inte. Efter tre dagar på totalt 4500 höjdmeter har han baslägret inom räckhåll (5364 m) och fortsätter outtröttligt sin vandring upp och ner för Safjället.

To be continued…

/ Per