Jag har haft en del problem de sista åren med ett hopparknä (likadan skada som Zlatan, om ni minns det). Det är senan som sitter under knäskålen som har fått en bristning, vilket ger en skarp smärta vid belastning. Perioder av rehabträning har delvist löst problemet men inte helt. Smärtan har nästan försvunnit under perioder för att sedan återvända. Att stå på startlinjen i Chamonix med ett instabilt knä är nog inte att rekommendera, så jag bestämde mig för att testa stötvågsbehandling. Jag bokade en tid hos Aktiv Sjukgymnastik i Mölndal, vilket skulle visa sig vara en succé. Efter endast två behandlingar var 98% av symtomen borta och tillsammans med exentriska knäböjningar har jag varit fri från smärta.

Efter mitt och Eriks långpass på Kristihimmelfärdsdagen så drabbades jag av löparknä på samma ben som hopparknäet, precis när jag äntligen var hel och skulle trycka på lite extra i träningen inför UTMB så åkte jag på detta som omöjliggjorde fortsatt träning. Jag sökte på nätet och hittade ett antal stretchövningar som verkade bra och startade rehabstretch direkt. Men efter ca en vecka utan större förbättring bokade jag en ny tid hos sjukgymnasten i Mölndal. Dom hade ju fixat hopparknäet, så dom kanske kunde fixa löparknäet också. De dömde delvis ut övningarna som jag hittat på nätet och visade mig en ny som stretchar den lilla muskeln som sitter överst på ITB-senan, efter 5-6 dagar kände jag en markant förbättring och efter ytterligare 5-6 dagar var symtomen borta. Rena rama magin, så om ni har knäproblem så vet ni var ni ska vända er.

Nu var jag åter redo om än något försenad att trycka på med träningen inför UTMB, men nej så skulle det inte bli. Jag blev precis bra i knät när problem med nacken slog ner som en bomb och åter igen effektivt stoppade all träning. Befinner mig nu åter igen i rehabträning för att försöka bli så pass bra att jag vågar starta i UTMB.

I lördags tog jag bilen till Lackarebäcksbacken för att försöka få till några försiktiga höjdmeter. Erik var redan där och körde för fullt, vi tog 10 gemensamma vändor sen sprang Erik hem till en väntande kusinträff. Det kändes under omständigheterna ganska ok så jag körde 5 vändor till innan jag bröt. Jag var lite förvånad att det kändes så bra trots att jag inte tränat alls senaste veckorna men träningsvärken i låren är inte och leka med. Till skillnad från nacksmärtan är den dock självvald så jag välkomnar den gladeligen.

Så fort träningsvärken släpper ska jag kasta mig på backen igen och mata höjdmeter, verkar som det blir den enda typ av träning jag kan företa mig innan UTMB, vanlig löpning blir för stötigt och kan förvärra nackproblemet. En sak är klar, jag kommer till Chamonix i augusti med mycket få träningstimmar, undrar hur lite man kan träna och ändå fixa UTMB under maxtid?

/Jerry