Förra söndagen sprang jag årets första lopp Sandsjöbacka Trail Marathon. Vissa lopp bara flyter allt perfekt och andra lopp får man kriga sig igenom. Det här skulle visa sig bli det sistnämda. Vi startade tidigt på morgonen vid Kungsbacka station, det var svinkallt ca -9. Första kilometrarna gick på asfalt, så öppningstempot var relativt högt. Erik drog iväg direkt och min plan var att försöka behålla ögonkontakt med honom så länge som möjligt, men jag kände direkt att kroppen inte ville vara med på noterna, magen kändes riktigt risig. Jag kämpade på och behöll ändå Erik i mitt blickfång när jag upptäckte att jag tappat sportident-pinnen, bara att vända och springa tillbaka och leta utmed asfaltsvägen.  Efter ca 1km tänkte jag att det här är lönlöst och bestämde mig för att sluta leta och börja springa åt rätt håll igen och precis när jag vänt och tagit två steg så ligger pinnen framför fötterna på mig.

Med pinnen åter på fingret så var det bara att försöka förtränga det hela och förtsätta mot Sandsjöbackaleden.  Väl inne på leden kändes det under omständigheterna ganska bra och det bjöds på fin och kul löpning på relativt bra underlag, men jag skulle nog kört dubbat. Magen som varit i olag sen starten tvingade ut mig i terrängen för ett toabesök i det vilda, ingen höjdare direkt. Något lättare fortsatte jag nu men plötsligt upptäcker jag att det inte finns eller har varit några snitslar på länge och börjar ana att jag nog sprungit fel.  Efter lite kartläsning vänder jag och springer tillbaka, men på vägen möter jag tre andra löpare som tror att dom är på rätt spår så jag vänder igen och hakar på.  Efter någon kilometer kommer hela gänget fram till att vi nog är fel trots allt, dags att vända igen 🙂

Vi återfinner till slut rätt väg och kan fortsätta mot målet i Mölndal. Resten av loppet springer jag tillsammans med de tre andra löparna, jag har tappat musten efter alla fadäser och vill inte springa fel igen. Vid Änggårdsbergen så släpper två av löparna medans jag och en löpare till ökar tempot något, jag känner mig ganska pigg men det beror nog på att tempot varit så lågt. I sista skogspartiet i Safjället lyckas vi springa fel igen 🙂

Väl i mål så kändes kroppen prima och återhämtningen efter loppet har varit grym, positiva bitar att ta med sig från ett i övrigt uselt genomfört lopp. Ska också sägas att det inte var arrangörernas fel att jag missade snitslarna. Kul lopp som jag gärna gör ett nytt försök på nästa år.

Resultatet blev 19:e plats på 5tim 22min.

/Jerry