UTMB blev för tredje året i rad drabbat av oväder. Snö och kyla på de höga passen tvingade tävlingsledningen att göra en ny kortare bana där man aldrig gick över 2000 meter. Officiellt 103km/6860hm men enligt de som mätte med GPS var den närmare 110km lång.
Starten gick vid 19.00 och jag hade hamnat lite för långt bak i år igen, fick gå genom Chamonix och sedan kryssa mellan de andra löparna på väg ner till Les Houches. Efter alla förmaningar om varma kläder inför natten hade jag klätt mig lite för ordentligt och blev snabbt svettig. Mörkret och regnet kom och efter första bergspasset var jag framme i Saint Gervais. Kort stopp mitt i byfesten och sedan vidare upp mot Les Contamines och La Balme. Jag tog många placeringar genom att springa bra med snabba stopp. Vid La Balme vek vi av från den egentliga UTMB-banan och sprang västerut. Nu kom vi upp på högre höjd och regnet övergick i snö. På ett ställe var det svårt att följa stigen och plötsligt var vi ett stort gäng som hade kommit av banan. Den dåliga sikten gjorde det omöjligt att se några markeringar men efter att vi spritt ut oss och letat kunde vi till slut komma på rätt spår igen. Bitvis väldigt tekniskt här innan vi vek av nedåt mot Les Contamines igen. Allt kändes bra och jag fortsatte nu utan att veta exakt hur banprofilen såg ut. Upp, ner mot dalen och sedan upp igen mot Bellevue. Var lite energilåg här så vätskestationen på toppen var välkommen. Nedför var det nu riktigt grisig lerstig där man halkade i varje steg. Hade jag inte haft stavar hade jag ramlat många gånger.
Efter Les Houches skulle vi upp till en djurpark, vägen dit var tyvärr av asfalt men väl framme bytte vi till tävlingens finaste parti, en smal stig som ringlade sig efter bergväggen. Vi sprang nu mot Argentiere, en rätt lång sträcka genom skogen. I höjd med Chamonix kunde man höra målspeakern, om en stund skulle det vara mig han ropade upp tänkte jag och körde vidare. Trodde jag nästan var framme vid stationen när en fin vägg dök upp. Vi skulle upp 500 höjdmeter innan vi kunde ta oss ned till den efterlängtade energipåfyllningen. Här hade jag (och många många andra) sin största energidipp. Försökte få i mig lite godis och vatten men det var först när jag var uppe som det började ge effekt. Inget snabbt tempo men jag kom fram till Argentiere och laddade inför sista sträckan. Stigen till Chamonix var även den smått kuperad, först sista kilometrarna planade den ut. Sprang om en del trötta löpare och gjorde en snabbt spurt genom Chamonix. Kom in på 16.41 och en 254:e plats i herrklassen (totalt 272:a plats) av 2482 startande.
Nu blev det här betydligt bättre än Swiss Iron Trail som avbröts helt i sommar men jag är såklart besviken över att inte ha fått köra orginalbanan i år heller, speciellt nu när jag kände mig mer förberedd och rutinerad. Jag är ändå nöjd över att ha gjort det bästa av saken med en stabil insats. Är man i bergen måste man anpassa sig.

+ Kunde springa i alla nedförsbackar. Otrolig skillnad från i fjol. Min träning har gett resultat!
+ Inga problem med utrustningen.
+ Kroppen klarar av sådana här lopp bättre nu, ikväll var jag redan ute på ett första träningspass utan minsta skavank.

– Borde studerat den nya banan bättre. Hade nu för dålig koll på avstånden, backarna och supportstationerna.
– Råkade ställa in fel läge på pannlampan så att batteriet tog slut mitt i natten. Onödigt batteribyte som tog tid.
– Sprang fel.

Kommer skriva mer om vad som hände innan och efter loppet men ville få klart själva tävlingsrapporten först.

/Erik