Den andra helgen i juni var det äntligen dags för tävling igen. Då det inte ens blivit några kortare tävlingar på hemmaplan var det över ett halvår sedan jag stod på startlinjen sist.
Start och mål var i Tesserete, en liten by utanför Lugano i södra Schweiz. Jag reste dit under fredagen men med bara några timmars sömn under natten och en varm lång resdag med huvudvärk var jag rätt sliten redan vid ankomsten.
Starten var vid midnatt så jag försökte bara ta det lugnt och äta lite innan det var dags, även om jag var rejält trött var jag inte sjuk eller skadad vilket är huvudsaken.

Cirka 200 löpare startade i den långa klassen (113km) och vi kom iväg på planerad tid.
Jag började rätt lugnt men försökte ändå att springa i de lätta backarna. Det var varmt redan nu och värre skulle det bli under lördagen med en prognos på 27 grader i skuggan. Jag försökte dricka och ta salttabletter men det är nästan omöjligt att hålla jämn vätskebalans under sådana omständigheter. Förmiddagen kom och det flöt på rätt bra med ca 2h per mil. Vi passerade ett militärt övningsområde och närmade oss halva sträckan. Vi den nästföljande stationen skulle våra drop bags finnas och jag tror att alla fanns utom min. Letade en bra stund utan att hitta den så det var bara att acceptera läget. Jag kunde inte byta några kläder eller fylla på med min energi men som tur var lyckades jag låna lite solkräm av andra löpare, ett måste i den brännande solen. En stund efter detta stopp kom vi in på 54 kilometersbanan som var permanent uppmärkt, lite ovant efter att sprungit längs flaggor den första biten. Vi skulle nu upp på högsta toppen och värmen var extrem, så fort man kom i lä kändes det som om man stod i en torrbastu och andades. Förutom de vanliga stoppen fick jag också fylla på vatten i olika källor. På väg ut från nästa station lyckades jag greppa fel stavar och gick uppför med dessa ett tag innan jag insåg mitt misstag. Bara att vända ner igen men som tur var kom stavarnas ägare med mina stavar efter ett tag, missade bara 8 minuter men lite viktig energi. Det var segt att ta sig över toppen och huvudet började bli rejält sömntrött. De sista tre milen innehöll många mindre stigningar, något som ser lätt ut på höjdprofilen men sällan är det i verkligheten. Nära mål tappade jag markeringen och irrade runt lite innan en annan grupp löpare kom så att vi tillsammans kunde komma på rätt spår igen. Efter lite upp och ner genom småbyar kom jag äntligen i mål sent på natten. Mycket långsammare än tänkt men 50% bröt tävlingen så jag får vara nöjd ändå.

+ Fin bana med gröna berg och palmer i dalarna.
+ Nu har jag tävlat i alla de fyra språkområdena i Schweiz.
+ Träffade på svenska Oskar och Freya som försvarade de svenska färgerna bättre än mig.
+ Scenic Trail växer mycket och trots några missar var det ett bra arrangemang med hjälpsamma funktionärer.
+ Rätt enkelt att ta sig dit och med sovplats i gympasal är detta en tävling som kan genomföras med liten budget.
+ Bra och välfylld goodie bag.
+ Första deltagandet i ett Skyrunner-lopp.

– Fel gps-läge på klockan gav urdålig distansangivelse
– Dåligt med mat för oss som kom i mål sent.
– Missade den fina utsikten över Luganosjön eftersom det redan hade blivit mörkt när jag kom dit.
– Nästa tävling skall jag hitta något alternativ till att svälja hela salttabletter. Det blir svårare och svårare att få ned dem när timmarna går, vid sista kontrollen tog det stopp och jag kräktes upp allt jag precis hade ätit och druckit.

Resultat finns här.

/Erik