Fredag eftermiddag: Erik, Jerry, Johan Hallgren och Fredrik Ölmqvist ger sig iväg söderut för den sista upplagan av Ladonia Mountain Trophy. Efter lite proviantering i Höganäs tar vi in på Mölle camping där Johan Wagner redan väntar. Vi äter en god middag och fastnar framför en grymt bra tv-film. Stugan var het som en bastu så vi vaknade alla med mer eller mindre vätskebrist, ingen bra start på dagen.

Lördag morgon: Snabb frukost och lite pill med utrustningen innan vi promenerade bort till starten. Det var nytt deltagarrekord så det blev trångt vid kartorna. En prolog inledde tävlingen där man via ett antal kontroller skulle ta sig ner till båten i hamnen. Vi (Erik och Jerry) höll ett hyfsat tempo och kom med den första båten. Även Fredrik var med och i hög fart kördes vi mot Ransvik. En kort simtur senare var vi uppe på stranden och fick kartan för bergsetappen. Här gjorde vi ett mindre bra vägval och det var inte långt från att löparna från båt 2 kom ikapp oss. Bra orientering sedan när vi följde ravinerna västerut mot fyren.
Erik drog i ena handen i en bergvägg under en snabb klättring så resten av loppet blev rätt smärtsamt. Vid fyren fyllde vi på vatten snabbt, tog kontrollerna och sprang österut igen. Det flöt på nu och vi kom bort till hoppmomentet. Ner i havet från en hög klippa och snabbt upp igen. Vi närmade oss slutet på bergsbanan nu och visste att en epilog väntade när vi åter igen kom till Kullabergs högsta topp Håkull. Ingen hade dock anat att epilogen skulle vara så tuff. Rätt svår orientering och 500 höjdmeter till gjorde att många bröt här. De flesta hade nu slut på vatten och drömmen om en extra vattenpåfyllning förblev just en dröm. En mugg vatten per löpare fick man i alla fall och vi kom iväg snabbt för att inte frestas att sätta oss ner.

De tre första kontrollerna gick bra och vi kom tillbaka till toppen för en till runda. Mellan kontroll 6 och 7 gjorde vi ett dåligt vägval som säkert kostade oss 20 minuter. Väldigt onödigt. Istället för att gå ner i den obanade branten mot Kaprifoliegrottan tänkte vi ta oss ner till havet och följa strandlinjen bort. Det fanns dock ingen lättlöpt strandlinje (att man aldrig lär sig…), så istället för att klättra upp igen och gå runt fick det bli lite coasteering längs havet. Vi klättrade och simmade om vart annat, tiden rusade iväg och benen krampade värre än någonsin. Till slut hittade vi kontrollen och tog sedan de sista kontrollerna in mot mål.
Det var mycket skönt att komma i mål även om prestationen och resultatet var sämre än i fjol.
Fredrik och Wagner fick tyvärr bryta.
Hallgren tog en fin 4:e plats i motionsklassen.
Kvällen avslutades med den sedvanliga grillbuffén som alltid sitter fint efter tävlingen.
Stort tack till Ladonia-gänget som lagt mycket tid och kraft på att göra ett häftigt äventyr.

Totalt 7.46h och 2653 höjdmeter

+ Vi fullföljde.
+ Hur jobbigt det än är så var detta Sveriges klart roligaste tävling. Kändes som en blandning mellan en ordinär idrottstävling och ett hemligt commando-uppdrag.

– Det var nog lite kort tid med 3 veckors återhämtning efter Kristins runde, vi hade inga extrakrafter att sätta in.
– Utan tvekan för dåligt intag av elektrolyter i värmen. På slutet krampade vi så ofta så att det nästan blev komiskt.
– Stor miss på en av de sista kontrollerna.

/Erik och Jerry