I fredags gav sig jag och Per iväg till vårt grannland i väst för att springa Kristins Runde. Målet var att inhämta ytterligare två poäng inför anmälan till UTMB 2013 samt att gå från blåbär till erfarna nybörjare vad gäller långlopp.

Som dom erfarna nybörjare vi ännu inte hunnit bli hade vi med oss på tok för mycket saker att välja mellan i mat- och klädväg. Men som vi sa, bättre att arrangörerna får släpa våra saker till de två depåerna än att vi står där mitt i skogen och saknar något.


Att ta det säkra före det osäkra

Väl iväg kändes allt toppen. Vädret var på vår sida med en molnig himmel, ca 12 grader i luften och helt vindstilla. Vi hade innan loppet bestämt oss för att gå ut lite mer offensivt än på Ursvik ultra, helt enkelt för att se hur länge vi skulle hålla.

Per letar i sin drop-bag

Vår något intensiva satsning från start höll i cirka 4 mil innan vi föll in i den sedan Ursvik bekanta långloppslunken.

Per tuggar grus

Loppet avslutades med tre ganska rejäla stigningar vilka var ett välkommet avbrott från grusvägarna. Vi var inställda på en avslutning utan press från några jagande konkurrenter men det visade sig bli något helt annat. Nedför sista stigningen med 2km kvar till mål så upptäckte vi att det endast skiljde en minut till en jagande norrman. Med en spurt, om det nu var en sådan, lyckades vi hålla undan och klev över mållinjen som 5a och 6a efter 81,5 km och en tid på knappa 8 timmar.

50 meter innan mål

Viktiga lärdomar får bli att vi måste lära oss vad vi behöver i energi och vätska, samt hur detta packas på bästa sätt. Jag sprang i samma modell på sko som Jerry gjorde på Borås Ultra Maraton, TNFs Single Track Hayasa. Skulle jag springa samma lopp igen med mycket monoton grusvägslöpning så hade jag valt en sko med något mer dämpning, annars en mycket skön sko.

Arrangemanget var proffsigt med en mycket väl uppmärkt bana. Om något saknades var det kanske något “riktigt” att äta efter målgång.

Länk till Kristins Runde och resultatlista finns här.

//Martin