Höghöjdsträning två dagar innan start.

För några veckor sedan deltog jag på min första tävling i Österrike; Grossglockner Ultra Trail som mäter 110 km och 6500 höjdmeter.
Bara två veckors vila efter Verbier St Bernard var kanske inte helt optimalt men då jag ändå var på semester i närheten ville jag inte missa denna chans.
Starten var i Kaprun vid midnatt så jag anlände vid middagstid för registrering och energiuppladdning. Jag hann dock bli rätt trött och stod och gäspade innan vi ens kommit igång. Vi fick reda på att oväder var på gång och att vi eventuellt kunde stoppas på stationerna. Dåliga minnen från Swiss Iron Trail dök upp i huvudet men så illa blev det inte nu.
Vi kom iväg enligt plan och första berget var rätt enkelt över till nästa dalgång. Rätt trångt på stigen uppför då fältet inte hade hunnit splittrats upp de första kilometrarna.
En kort felspringning tillsammans med några andra när vi kom ner till dalen men sedan kunde vi tugga på upp mot första stationen vid Ferleiten. Sedan svagt uppför igen innan vi kunde börja klättra rejält upp mot första passet. Riktigt fint att komma över här i gryningen med Zell am See i ryggen och Grossglockner i sikte framåt. Ner mot Glocknerhaus och andra stationen där det gällde att ladda inför två pass på över 2800m. Sträckan upp mot Salmhütte var en av banans finaste med härlig stig högt upp på bergssidan. Passen tog på krafterna och stationen vid Stüdlhütte var inte överdrivet generös så vägen ner till den stora stationen vid Kals var lång i den tilltagande värmen.
Det blev en lite längre paus här för att samla kraft inför nästa etapp. Jag visste att det skulle börja med en lång sträcka svagt uppför, då är det värt med några extra pausminutrar för att orka springa på lite. Stigen gick längs en mycket fin fors upp mot nästa pass, en av banans höjdpunkter. Efter stekande sol kom nu ovädret in med regn och vind på hög höjd. Först var det skönt att svalka av kroppen men på väg ned från stationen Rudolfshütte fick jag ta på regnjacka och mössa. Det var brant upp till sista passet och när jag kom av banan lite fick jag klättra på alla fyra för att komma tillbaka på rätt spår igen. Efter en lång löpning längs en stor damm kom jag till sista stoppet. Bara 16 km kvar nu men då det mörknade och var lite regnhalt nedför fick jag ta det lite lugnt i backarna. Väl nere i dalen blev det en lång löpning in mot Kaprun. Det var lite svårt att se markeringarna så jag fick till slut leda en grupp löpare som hade irrat runt lite. Med 2 km kvar ökades tempot och jag och en ung tysk kom tillsammans in mot målet. På något sätt blev det till en spurtduell där vi körde på hårt genom byn.
Lyckades till slut ta en “mycket viktig” placering med fem sekunders marginal.

+ Överraskande fin bana, jag återkommer gärna.
+ Svenska Kristin Berglund vann damklassen. Hon är bosatt i Österrike sedan flera år och har presterat bra här nere.
+ Jag var lite orolig för känningen jag hade i låret efter Verbier men det höll.
+ Tack till min snälla familj som släppte iväg mig på ännu ett äventyr.

– På vissa ställen var det lite för långt mellan markeringarna.
– Några av stoppen var kanske lite väl långa men jag lyckades i alla fall hålla energin bättre än i Verbier.

/Erik