Kl 18.00 i fredags gick startskottet för den nya 100 miles-banan på BUM.
Att jag redan varit vaken över 12 timmar och kom direkt från en vanlig arbetsdag var kanske inte optimalt men så såg det nog ut för flertalet av deltagarna. Väderprognoserna hade varnat för konstant regnande men de första timmarna av loppet var faktiskt riktigt bra.
Efter en inledande slinga på 3km satte det av mot Skatås. Fältet splittrades snabbt och vid första kontrollen kom jag oväntat in först tätt följd av ett par andra löpare. På väg över dalgången vid Hestra kom jag lite fel och när jag väl hittat rätt igen var jag omsprungen av två andra. En av dem, Patrik Bohman, kom jag ikapp och vi kom sedan att följas åt större delen av loppet. Vi skuggade den tredje killen fram till Hindås där vi sedan lämnade först. Vi hade sedan ett bra samarbete genom hela natten mot Skatås och tillbaka igen. Vi kunde växeldra, hjälpas åt med navigeringen och få till snabba stopp vid kontrollerna. Pannlampan åkte av och på. Regnjackan åkte på men aldrig av igen då regnet tilltog.
Efter vändningen mötte vi de andra där flertalet kom rätt samlat. Ljuset kom tillbaka och vi betade av Vildmarksleden utan några större besvär. På väg ut från Hindås för andra gången kändes benen som stockar men det släppte som tur var utan att komma tillbaka. Vi började prata med en som deltog i vandringsklassen och tappade fokus för några sekunder, plötsligt var vi av leden och sprang en extra bit innan vi vände och kom rätt igen. Vi mattades av men kunde ändå hålla disciplinen och gick bara i uppförsbackarna. Vid Aborrsjön fanns det inget bröd och då jag inte hade aptit för godis och chips fick jag i mig alldeles för lite energi här. Det gjorde att Patrik gled ifrån på nästa sträcka och väl framme vid Nordtorp låg jag fem minuter efter. Jag fick höra att det var tolv kilometer kvar men det var nog ett väl optimistiskt besked. Jag följde leden bort till Ekås där jag kom fel ut från gatorna. Alldeles för långt söderut och jag fick krångla med en kraschad mobil och en klocka som inte gjorde som jag ville. Kunde till slut hitta leden och fick starta om tidtagningen.
Nu skulle jag bara över Rya åsar men även där blev det en liten omväg. Jag var rätt säker på att Patrik redan var i mål då han kände till stigarna på slutet som sin egen ficka. Jag tänkte mer på de som kom bakifrån men det visade sig senare att det var rätt bra marginal. När jag äntligen kom ner till Borås kändes allt okej igen. Även om det var en bra bit kvar längs Viskan var det bara att köra på utan att oroa sig för felspringningar. Skönt att gå i mål (20.37h) och bli omhändertagen på bästa sätt. Vätska, dusch och sedan köttbullar och mos i ett sömnigt tillstånd.
Sedan kom min snälla familj för att vara med på prisutdelningen och köra hem mig till min sköna säng.

+ Bra arrangemang. Alla är väldigt hjälpsamma och det är kul att mötas av hejarop ute i skogen mitt i natten. Bra dusch och mat vid badhuset, fast det var nog ännu bättre för de som kom in senare och inte behövde trängas med barnfamiljer i omklädningen. Tack Peter och alla andra!

+ Fina priser för min andra plats.

+ Även om banan var väldigt blöt i år är den fin och omväxlande. Partier med hala rötter och spångar som drar ned farten rejält varvas med mer lättlöpta stigar och grusvägar.

+ Mycket bra samarbete med Patrik. Efteråt hörde jag flera som trodde vi kände varandra sedan tidigare då vi körde så synkat och metodiskt.

+ Patrik fick en fin debut på 100 miles med seger direkt. I 87-kilometersklassen tog Patrik Brants en ohotad seger. Han är verkligen tillbaka efter skadeperioden. Linus Wirén tog segern på 45 km.

– Jag hade satt om GPS-intervallet till 60s på min Ambit för att batteriet skulle räcka hela vägen. Det fungerar kanske på raka sträckor eller när man går men för löpning på sådana här trixiga stigar blir missvisningen snart alltför stor för att man skall ha någon nytta av den.

– Jag hade lagt in rutten på min mobil för att kunna hitta rätt när jag var osäker. På något sätt lyckade telefonen nollställa sig helt på natten så när jag verkligen behövde hjälp möttes jag istället av ett välkomstmeddelande där jag skulle ange namn, önskat språk etc. Lagom kul.

– Lite för många felspringningar, det blev några kilometrar extra.

Totalt sett är jag nöjd, visserligen lite för dålig navigation, teknikstrul och saknad av bra reservenergi när det behövdes, men det absolut viktigaste var att kroppen höll bra hela vägen. Även om farten sänktes efter hand kunde jag springa där jag ville på en ganska tuff bana (nästan 3000 höjdmeter).
Sådana här lopp ger ovärderlig rutin som man inte kan lära av andra.

/Erik