Första upplagan av Borås Ultra Marathon startade kl 8 vid Skatås. Jag har varit skadad och inte sprungit några långlopp på nästan ett år så känslan inför de 8 milen var blandad, galet lycklig över att trots allt vara så hel att starta men samtidigt lite orolig för hur kroppen skulle svara på belastningen. Starten gick och en förväntansfull skara på trettiosju personer satte av mot Borås. Jag sprang tillsammans med Johan Wagner från Ladonia Fellrunners, vi har i tidigare lopp varit jämnstarka och det är alltid bra att ha någon med som kan peppa lite när det blir tungt.

Efter någon kilometer sprang vi över Getryggen och jag kände mig lätt och stark. Leden fortsätter med ett par kilometer grusväg förbi Blacktjärn för att sedan vika av in i skogen på en stig med minst sagt varierande underlag.  Allt från lättsprungen bred stig till mycket teknisk singletrack och rena rama träskmarker, hur kul som helst. Fram till Hindås fick jag och Johan sällskap av Rasmus Westergren (som slutade på en andra plats). Vid mat och vätske stationen i Hindås fanns även den första dropbagen, jag flyttade över lite ny energi iform av mestadels gel, käkade chips och drack cola.  Aptiten var inte den bästa men det brukar den inte vara och känslan i övrigt var bra. Rasmus gjorde ett kortare stopp än mig och Johan och lämnade Hindås någon minut före oss. Efter Hindås började Johan känna av lite kramp och han ökade sitt intag av salttabletter men krampkänningarna blev värre och värre för att tillslut resultera i ett rejält krampanfall som fick honom att skrika rätt ut och det var för hans del bara att bryta tyvärr. Jag fortsatte och kände mig förhållandevis stark, jag ökade mitt intag av salttabletter för att inte drabbas av samma öde som Johan.

Milen rullade på med lite mer grusväg än mellan Skatås och Hindås men också här med fantastiskt fina stigar som gav upplevelseenergi att springa på. Jag fick fin draghjälp av Johan Olausson men några kilometer innan sista vätskestationen fick jag släppa honom, jag visste att stationen bara var några kilometer bort men nu var det tungt och den djä….. stationen dök ju aldrig upp tyckte jag. När jag änligen kom fram så stog Johan Olausson där och drack öl, jag fick en Red Stripe tryckt i handen och tog två klunkar. En farlig känsla av att loppet var avklarat spred sig tillsammans med ölet i kroppen. Aptiten var nu obefintlig men chips och cola funkar alltid, jag satte mig ner tre minuter och sippade i mig colan.  Sträckan in mot Borås var blytung men även här fick jag sista milen fin draghjälp. Väl i mål bjöds det på kyckling, potatissallad och grönsaker. Förutom vatten och cola fanns öl att köpa i baren.

Det var ett mycket välarrangerat lopp med generösa energistationer och en varierande kul och tuff bana som jag gärna springer igen.

Jag slutade på en sjunde plats med en tid på 10:08 , vilket jag är mycket nöjd med. Nu är det bara att träna på inför Iron Trail i Juli.

Minuterna innan start.

På väg uppför Getryggen.

Jag, Johan och Rasmus.

/Jerry