Då var det vardag igen, men mina lår vittnar om att det varit en tuff helg jag lämnat bakom mig. Erik har varit den drivande kraften bakom vår gemensamma resa till Baskien och tävlingen Apuko Extreme, tack för ett bra jobb! Det visade sig att det skulle bli en mycket lyckad resa som har bjudit på många roliga ögonblick. Vi var ett gäng på 8 starka som flög till norra Spanien, närmare bestämt Bilbao.

Fredagen bjöd på en liten dos kultur med Guggenheim och några andra, alldeles för konstnärliga byggen för mig att förstå mig på. En lite större dos letande av stavar till Martin Clemesson och en baklampa till Zoltan Kuthy, detta slutade lyckligt med några bonusprylar. Fokus en sådan dag ligger ändå på mat, mycket och rik på fett och kolhydrater. Detta letande slutade också väl som tur var.

Inte direkt Prada på shoppingturen…

På vägen hem från Bilbao passerade vi startområdet för uthämtande av nummerlappar och för att kasta ett öga på kartan och känna på stämningen. Per är den i särklass största kartnörden av oss och kartan fotades i små segment som sedan granskades i timmar. Väl tillbaka på det inte alltför exklusiva hotellet var det packning och återigen mat som gällde. Eftersom invånarna i Baskien helst inte ens vill lära sig spanska så kan ni ju gissa hur bra dom är på engelska… Hursomhelst så fixade Per och Fredrik tillgång till köket på tävlingsdagens morgon så att den obligatoriska havregrynsgröten skulle kunna kokas, återkommer till detta.

Vi startade på olika tider så för oss som skulle springa långa banan var det taxi från hotellet 05.00 som gällde för att hinna till starten 06.00. För egen del så känns det lika bra att starta så tidigt som möjligt, lika bra att komma igång och börja svettas, sömnen brukar ändå inte vara så mycket att ha innan tävling. För gänget som sprang 65km var det start 10.00 vilket innebar en bra möjlighet till en lugn och härlig hotellfrukost av högsta klass. Här tog Fredrik förmodligen någon form av rekord i äcklig frukost. Då den tekniska förmågan hos Fredrik (ingenjör), Per (ingenjör), Martin (fd. restaurangchef) och Zoltan (ingenjör) inte räckte hela vägen för att få igång vare sig mikro eller spis slutade det med att Fredrik åt en tallrik med en blandning av havregryn, kallt vatten, några råa ägg vilket sedan toppades med lite majonäs. Det kroppen vill ha ska ju kroppen få:)

Starten gick i mörker längs fina små stigar upp mot den första toppen på ca 1000möh där det blåste på tvären och sikten var minimal. Jag och Mattias Gärdsback höll sällskap till och från och vi höll oss till planen att försöka hålla nere tempot i början, riktigt kul att få springa delar av banan tillsammans. Vid ca 55km gjorde Mattias ett blixtsnabbt depåstopp och försvann iväg. Jag unnade mig någon minut extra för att inte gå på niten att äta och dricka för lite. Därefter kändes det som jag höll ett jämt tempo utan några djupare svackor.

Sista 1/3 på en av backarna

Banan var tuff på så vis att det var branta partier såväl uppför som nedför och därmed blir det lite vila för benen och lägre tempo. Sista backen hade jag föreställt mig som en liten grön kulle på några i sammanhanget futtiga hundra höjdmeter, det visade sig att den var både brantare och längre än i tanken vilket gjorde att loppet fick en värdig avslutning (som jag i stunden gärna hade sluppit). Väl i mål hade Mattias dragit ifrån med ca 15 minuter, riktigt starkt jobbat av en väldigt ödmjuk och stark löpare.

Två nöjda och trötta efter målgång

Övriga genomförde sina lopp väl och med dom mycket tuffa spärrtiderna som loppet hade var det extra bra gjort. Martin Clemesson stängde målet som siste man i mål, och då ska man veta att det var många många som inte kom så långt, riktigt bra jobbat! Zoltan fick hoppa av lite tidigare på grund av den tuffa tidsgränsen. Men med den utvecklingen han haft det senaste året har han många genomförda lopp framför sig. Då kanske med en lättare utrustning?:) Fredrik Ohlsson som genomförde sin först bergsmara gjorde detta med glans, nästan oroväckande bra inför framtida lopp…

Tack för en grymt kul resa,

Martin