I lördags var det dags för tävlingspremiär, 44km loppet Munkastigen.  Efter en vinter och vår med begränsad träning pga skador var det svårt att veta hur formen egentligen var.  Så förhoppningen var att kroppen skulle hålla hela vägen från Olshammar till Laxå.  Eftersom det skulle bli fint väder hela dagen hade jag laddat med extra mycket vätska, (trodde jag).  Tidigare lopp har jag nästan alltid gått torr sista biten och det skulle inte få hända idag.  Första kilometrarna tog jag rygg på Erik men var ganska snart tvungen att släppa honom och den lilla klunga som han sprang i.  Jag vågade inte chansa utan la mig i ett tempo som kändes ganska behagligt, det är ju ändå 44km stig som ska avverkas.

Jag sprang ensam nästan hela loppet förutom då jag blev omsprungen vid fyra tillfällen, det var egentligen fem tillfällen men samma löpare sprang om mig två gånger.  Det kändes ok hela vägen fram till sista vätskekontrollen (34 km) utan några alltför svåra svackor, men sista milen som går på grusväg med ändlösa raksträckor blev riktigt jobbig.  Det var då som jag hängde på mig mp3 spelaren jag släpat med mig, och det blev ett lyft när Björn Skifs brakade lös med Hooked on a feeling, och med hjälp av lite peppande musik höll jag ett ok tempo sista biten in i mål.

Den extra vätska jag tagit med mig räckte inte, den tog slut mellan första och andra vätskekontrollen.  Att springa i direkt solsken torr är inte optimalt så det får bli extra extra vätska nästa lopp.  Under loppet åt jag fem nötkräm (klassikern) och en energikaka från Vitargo, nötkrämen var grym och kan rekommenderas varmt.  Den är supergod och är mycket lätt att få i sig, den ligger i perfekta portionsförpackningar och innehåller 600kcal per 100g.

Jag slutade på en 12:e plats på tiden 4.04 vilket känns ok med tanke på begränsad löpträning.

Förberedelser och väntan på start framför Olshammargården.

Vinnaren Mikael Andersson 3.24 med Åsa Carlsson från Laxå OK.

Erik vid prisutdelningen.

/Jerry