Sebastian kämpar på
Zoltan hårdtränar inför Trans Gran canaria och har mer eller mindre bosatt sig i Hobo Hill. Idag var vi 3 st som höll honom sällskap i höjdmeterjakten. Soligt och fint men lite halkigt här och var. En bra avslutning på en annars medioker träningsvecka.
Totalt: 2.53h och 1170hm.
/Erik
Foto: Jean-Luc Augier
Man brukar säga att det svåraste med att komma ut och springa är att knyta skorna.
Det svåraste med att springa ett extremt bergslopp är att anmäla sig. Har man väl gjort det finns det ingen återvändo, träning, utrustning, resa och boende ordnar sig på något sätt. Efter nitlotten till UTMB har jag nu anmält mig till L’Ecahppee Belle. Även om det är lite kortare än UTMB verkar det vara ett tuffare lopp då det inte är lika flackt :), det har högre passager, och är också mer tekniskt.
Följande distanser finns: 144, 85 och 47 km. Det är först till kvarn som gäller så är det någon som tycker det verkar lockande är det inget att tveka på.
Läs mer om loppet här.
Film från 2014:
Film från 2013:
/Erik
L’Echappee Belle 144/85/47 km
Varför gör man fortfarande så här?
I söndags sprang jag Sandsjöbacka Trail för 5:e året i rad. Jag har alltid kört den längsta distansen så i år blev det den nya 50 miles-sträckan från Tjolöholms slott. Väckarklockan ringde 3.40 efter några timmars sömn. Snabb frukost och fixande av utrustningen innan taxin tog med till Slottsskogsvallen där en buss skulle köra oss till starten. Där var det rätt kallt då en fuktig vind låg på från havet. 10 minuter för sent kom vi iväg och det var skönt att komma igång och få upp värmen. Först en sväng runt udden där slottet ligger. Ett pärlband av pannlampor strök genom skogen. Vi vände sedan österut och kunde efter en lerig skogsväg springa på landsvägar mot Fjärås. Här kom vi in på Hallandsleden som vi följde hela vägen upp till Lindome. Sällskapet växlade lite under sträckan men till slut blev det att jag sprang tillsammans med Fredrik Ohlsson. Tyvärr var det ett par ställen där andra löpare missade markeringen och fick små genvägar. Säkert omedvetet men det gjorde att vi ibland tappade placeringar trots att vi inte blev omsprungna. Vi gjorde själva en miss men det resulterade istället i 5 minuters tapp och lite extra distans.
I stora drag var Hallandsleden fin med några få blöta partier då och då. Efter kontrollen i Lindome, där Per och Martin supportade bra, blev det desto lerigare. Det var nu mindre stigar och dessutom hade flera av de andra tävlingarna passerat här. Farten sjönk och man fick anstränga sig mer för att hitta fotfästet. Vi tuggade ändå på okej men när vi passerat 6 mil fick Fredrik magkramp och släppte lite. Jag slet för att ta mig upp till Oxsjön där jag visste att ett lättare parti kom. Sista stationen vid Sisjön passerades och det var dags att räkna ned. Min skrala träningsmängd under hösten tog nu ut sin rätt så jag orkade inte svara när två löpare sprang om mig sista milen utan joggade metodiskt på för att komma in på en 10:e plats av de 60 som tog sig i mål. Det är jag nöjd med, 50 miles i Januari är rätt tidigt men nu är 2015 i alla fall i gång på riktigt!
Resultat från alla loppen finns här.
/Erik
Idag genomfördes den stora lottningen till årets UTMB. Ingen startplats för mig men Jerry lyckades få en. Kul för honom men lite trist att vi varit i ofas ända sedan hans diskbråck 2011.
Om man kikar lite på anmälningslistorna ser man att trycket bland motionärer fortsatt är stort. Däremot har det tyvärr skett en dramatisk minskning av elitfältet. Bara ett fåtal riktigt vassa löpare och absolut inte samma stjärnglans som det varit tidigare år.
Nu gäller det att bestämma sig för ett bra alternativ. En del pärlor som Eiger Ultra och Lavaredo Ultra är redan fulltecknade men det finns ändå många godbitar kvar att välja på.
/Erik
Det är första gången som jag står som värd för ett löpäventyr, men sen jag anmält mig till BUM 100M började jag bli allt mer fokuserad på att träna långa distanser. Med undantag av Sansjöbacka Trail var det svårt att hitta ultralopp i trakten och hittade inga långpass som var långa nog. Ultravasan är det längsta jag har löpt i terräng och det gick visserligen hela vägen men med en del knästrul kände jag att distanser på 8-9 mil borde flyta bättre för att klara en 100M i tävling. Därmed var i idén född och eventet på facebook upplagd.
Den 3 januari kom, och till slut stod vi fyra stycken vid starten vid Borås Centralstation. Den tidigare snön har smält och prognosen sa regn med någon plusgrad på förmiddagen, uppklarnande och sol på eftermiddagen och någon minusgrad till kvällen. Det kändes som rätt hyggligt med tanke på att vi är mitt i vintern.
Jag startade GPS-en med en färdigritad rutt med spåret från BUM 87K i våras med tilllagd sträcka från Centralen. Dagsljuset kom medan vi taxade ut från staden redo att dra på gasen uppför backen, men allt skulle gå lugnt till – det var huvudtanken.
Det var inga problem att hitta, både jag och Sebastian har sprungit här förr, desutom var märkningen god med ett fåtal undantag. Efter någon timme började det regna på allvar så det var bara att stanna och dra på regnjackor. I marken fanns inget spår från veckans snö eller is, allt var smält, blött och löst. Ibland försvann marken under ens fötter helt oberäkneligt.
Vi höll en lugn takt, så det snackades en del, i backar gick vi. Det blev många trevliga timmar ihop. Vi höll ihop bra och alla tyckes vara nöjda med den låga intensiteten. Ibland blev det stopp, för att skåda utsikten och för lite fotografering.
Det var redigt mycket mer vatten på spåren jämfört med maj, men ändå skapligt i jämförelse med vad slutet av mars kan bjuda på. Solen tittade fram i Bollebygdstrakten och följde oss hela vägen till Hindås.
Det tog ca 7 timmar att komma fram till Hindås, och efter 47km tillsamman skulle Ann och Sebastian hoppa i en varm bil och lämna oss. Martin och jag kompletteringshandlade på ICA sen tog vi oss till Pizzerian där vi åt varsin rejäla pizza, pysslade om fötter och stämde av med Thomas som skulle möta oss vid Härskogsvägen för en gemensamm sträcka mot Kåsjön. Det tog drygt 40 minuter innan vi kom ut från pizzerian, mätta och nöjda, sprängfyllda med energi för den återstående sträckan.
Det var dags att tända pannlampan och kasta sig in i den mörka skogen. Det var en mil till Härskogsvägen som flöt på utan man tänkte på det. Vi var lite mer dämpade än i början, men en del Hornindalsminnen stöttes och blöttes.
Vi kom några minuter innan Thomas hann fram. Efter en liten fotostund kom vi igång, det var lite stelt, men en liten uppförsbacke fick värmen igång.
Återigen var det Hornindal på tal, vi alla tre har varit där tillsamman för två år sen, det gav minnen som lever länge kvar.
Det var mycket vatten på den här sträckan, blev riktigt blött om fötterna och obehaget växte, det hjälpte inte längre med neoprensockar som jag bytte till i Hindås. Jag stapplade fram medan den tejpade fotleden började skava ordentligt.
Vi hade inte långt kvar till Kåsjön, efter sju mil fortsatte Thomas och Martin på egen hand medan jag sjönk tillbaka i dimmornas Hornindal, nu började allvaret, min djupa svacka tog vid. Pannbensträning på allvar. Det var knappa 2 mil till målet i Skatås, men nu när det blev ultra-jobbigt, bestämde mig för att inte ge vika, in i mål sen jogga hem.
Det tog en evighet att ta sig fram till Getryggen. Det var krispigt och frostigt, varje andetag smärtade och halsnontet kändes allt värre.
När jag tog mig fram till kanten av berget såg jag likt Grodås Göteborg bre ut sig… Nu var jag ju inte lika högt upp men likväl en armlängds avstånd till den varma bädden där nere i dalen. Det var stelt att ta sig ner från berget, det finns en ny grusad väg ner, jag måste erkänna jag tog gruset istället för att skutta från sten till sten.
Inte en enda människa har jag mött sedan Thomas och Martin for iväg. Sanden var stelfrusen när jag kom fram till till den stora tavlan där vandringsleden startar. Det kändes som jag var den enda människan på denna planet, tid och rum har suddats ut. En cyklist passerade på cykelbanan helt ljud och ljuslöst. Papperskorgen stod plötsligt på andra sidan cykelbanan. Jag var trött.
Klockan var efter 23, kallt och jag helt slut på ork. Jag skippade planen på BurgerKing i Kallebäck och försökte hitta kortaste väg hem. Det blev ytterligare en mil hem. Det långsammaste milen jag någonsin varit med om. Reflexen från fyra ögon följde mig en bit i skogen. Pannlampan blinkade till sen var det dags för ytterligare ett batteribyte. Mina fötter klämdes olidligt i skorna. Det blev en skostopp till och sen ytterligare en. Till slut tog jag bort tejpen runt fotleden och konstaterade att tårna växte ihop till en odefinerbar massa i skon. Ut med kvisten. Neoprensockorna ersattes med ett par fräscha Drymax. Nu lyckades jag häva mig framåt igen…
Jag föll igenom ytterdörren med de beryktade orden “aldrig mer”…
//Zoltan
I somras när UTMB stod för dörren var det inga problem med motivation. Nu däremot efter en höst med riktig risig träning är det verkligen dags att komma igång. Just att komma igång efter en dålig träningsperiod tycker jag personligen kan vara oerhört svårt i jämförelse med att bara hänga i med träningen när formen känns någorlunda på plats.
Därför har jag hittat en träningsform och ett pass som både får latmasken att tro att den ska ut på ett kort kvällspass men som i själva verket blir tokeffektivt. Inte så bekvämt kanske men med en skön känsla efteråt.
Passet är väldigt simpelt, jag värmer upp till en backe på Safjället i Mölndal tar ca 7-8 minuter, sen kör jag 10 vändor där så fort jag kan. Ingen vila emellan utan jag försöker bara hålla ett jämnt tempo. Sen lugn jogg hem igen. Detta tar dörr till dörr knappa 50 minuter och ger nästan 500 höjdmeter.
Vinsten som jag ser det är att jag aldrig behöver fundera vart jag ska springa, det blir asjobbigt och tar inte så lång tid. Sen är det ju alltid kul att ha en tid att jämföra med mellan gångerna. Nu låter det som att jag springer upp och ned här var och varannan vecka men så är tyvärr inte fallet. Målet framöver är att få in ett pass av denna typen varannan vecka.
Så är du sugen och bor i närheten är det bara att höra av sig så kan vi köra ihop eller så hittar du bara en egen backe och kör där.
Starta vid botten av backen och följ lamporna upp till elljusspåret, vänd när du satt foten på stenen mitt på elljusspåret.
//Lycka till
Med lite god vilja är våren snart runt hörnet, alltså hög tid att uppdatera sockgarderoben. Beställ två par av våra modeller Trail eller Cold weather och få ett extra par slumpvis utvalt av en tunnare modell inför våren samt att vi skickar ett extra par till någon du tycker har dåliga sockar eller som kanske behöver en hint att det är dax att börja springa:)
Glöm inte skriva adressen till personen som ska få ett av extraparen samt önskad storlek i kommentarsfältet när du lägger ordern.
Erbjudandet gäller så länge lagret räcker eller längst t.o.m. 31/1.
//Swedish Trail Running
Det blev idag ett riktigt fint pass med start i Sävedalen hos Andreas som guidade mig och Erik på bitvis helt nya stigar i Kåsjöområdet. Enda asfalten var första och sista hundra metrarna och däremellan var det i stort sett bara stig.
För mig var detta första riktiga distanspasset sedan i augusti och därmed var det både väldigt roligt och välbehövligt. Vi höll på i drygt 2,5 timme och skrapade ihop 26km. Eftersom Andreas inte är de långa drickapausernas man så får ni hålla till godo med en finisherbild:)
Andreas och Erik pustandes efter väl genomfört pass.
//Martin
Kylan har nu kommit så stigarna börjar bli lite fastare igen. Idag blev det en fin tur runt Rådasjön i strålande väder. Oundvikligt med lite asfaltspartier här och var men stigarna längs strandkanten är mycket fina.
/Erik