Kort rapport från söndagens pass: 2.28h, 871 höjdmeter.
Passet avlutades med årets första orienteringsträning, riktigt roligt. Några småmissar men ändå okej för att vara så ringrostiga. Mest positivt med passet var ändå att vi var rätt pigga när vi kom i mål, hade vi inte varit lite stressade så hade vi kunnat köra på en bra stund till.

För övrigt var det nog årsrekord när det gäller Johan, vi har hittills aldrig varit så nära att få med honom på ett pass, nästa gång kanske vi lyckas…

/Erik

Igår körde vi en ny tvåtimmars tur i Änggårdsbergen. Lördagens fina väder var nu utbytt mot regn och ca 5 plusgrader. Vi kör oftast själva under vardagarna och då mest på asfalt så det känns alltid roligt att komma ut i terrängen. Man pressar sig dessutom lite extra när man tränar tillsammans.

Vi hoppade idag över brant backträning och körde istället lite flackare backar. Jobbigt på ett annat sätt men nyttigt. Det var kanske inte årets tuffaste träning men ändå ett rejält pass på över 650 höjdmeter.

I en av backarna träffade vi på en dam i övre medelåldern som undrade om vi skulle springa BAMM. Respekt!

Nästa helg hoppas vi att vi har Naturpass-kartan 2008 i vår hand så att vi kan köra lite orientering på de nya kontrollerna.

/Erik

Veckan avslutades men en kvällstur i Änggårdsbergen. Det var rätt varmt ute och bara isolerade partier med is och slask kvar i skogen så vi kunde köra på rätt bra i början. Först en halvtimme fram till grottbacken och sedan 10 vändor i denna. Jerry var så snabb så att jag slapp en bonusrunda den här gången. Snällt av honom!
Sedan fortsatte vi på olika stigar bort mot Botaniska. Vi tog små avstickare på de backar vi passerade för att öka antalet höjdmeter. Mot slutet började det bli mörkt. Vi hade nog varit lite väl optimistiska vad gäller sommartiden och hade inga pannlampor med oss. Is, rötter och stenar i mörker är farligt så farten blev rätt låg på slutet. Totalt blev det strax över 2 timmar. Ett bra pass med både backträning och ett antal tempohöjningar.

Vårt superhemliga projekt rullar vidare. Vi har nu studerat kartor över området och det verkar riktigt lovande. Så fort vi får lite sommarvärme kommer vi att bege oss dit för lite rekande. Faller det väl ut så kommer vi nog bjuda in fler personer till någon slags träningstävling.

/Erik

Har varit styggt förkyld IGEN, verkar som jag inte kan hålla dagisvirus och annat otyg på avstånd. Så i veckan som gick bröt jag ihop och på annandagpåsk kom jag igen. Inga mesiga smygpass utan ett tungt långpass i Änggårdsbergen med Erik, som för övrigt varit frisk och kört hårda pass i värmlandsskogarna. Det hade snöat friskt hela natten så änggården låg täckt i ett vitt gnistrande täcke.

Vi sprang ner mot Toltorpsdalen i riktigt fin vinterterräng, på dom mindre singeltrack-stigarna där snötyngda grenar hänger ner, får man en grym fartkänsla. Det är lite som att åka skidor och hitta ett helt orört offpistspår. Nu var det här inte enbart ett pass för att njuta av skogen i vinterskrud, Erik som är mycket stark nu gav mig inga handikap bara för att jag varit lite sjuk. Vi körde på i ett ganska så hårt tempo ( för mig) och tog några riktigt stygga stigningar, bla en backe som ringlar sig upp från Toltorpsdalen till toppen av Änggården, den var av typen som aldrig tar slut. Det blev åter ett tungt kvalitetspass, som alltid när jag kör med Erik, i ett för dagen underbart Änggården i vitt.

/Jerry

På långfredagens eftermiddag begav jag mig ut på en timmes tur i de värmländska skogarna. Förutsättningarna var riktigt bra, snö på marken och fint väder. Jag började på olika skogsvägar utan någon egentlig plan, känslan fick bestämma vägvalen i korsningarna. På slutet hittade jag en liten stig som var rolig att springa. Tyvärr lite kort men jag begav mig dit igen på lördagens kväll. Nu var det becksvart i skogen så pannlampan gick på högvarv. Så här såg det ut på stigen: 

Med bara pannlampa och ingen blixt var synfältet än mindre så man fick hålla tummarna för att ingen männiksoätande björn stod och tryckte bakom en tall. Påskhelgen avslutades med ett längre pass idag men det kommer nog Jerry att skriva lite om.

 /Erik

Kl 9.00 på söndagmorgonen körde jag och Jerry igång veckans långpass i Änggårdsbergen. Jerry var lite småkrasslig så det blev “bara” strax över 2 timmar med 700+ höjdmeter.
Vi började med lite stiglöpning och kom efter en halvtimme fram till grottbacken, här hittade vi Jerrys glasögon som han tappade för en vecka sedan. Det känns som om det inte passerar alltför mycket folk på den platsen.
Efter ett backpass i strålande solsken så gav vi oss iväg och spanade in en ny kulle som vi inte besökt tidigare, den väster om gamla pedagogen. Inte så jättespännande men ändå några nya stigar. Sedan sprang vi upp i ravinen längs det inhängnade militärområdet och kom snart fram till radiomasten. Vi fortsatte bort till Södermalm och sprang sedan hemåt. En liten tempohöjning förbi sjön på slutet kramade musten ur Jerry men han visade bra vilja och sprang på hela vägen.

På eftermiddagen skulle Jerry ta en liten joggtur med sin grabb Alexander medans jag tog ett simskolepass med min Hannes. Det känns lite i låren när man skall spring på huk i vattnet med Hannes på ryggen några timmar efter ett långpass.

Tyvärr blir det ingen majtävling för oss, Munkastigen är inställd i år och Soteledens Terrängmarathon har bytt helg i år till ett för oss omöjligt datum. Vi får hitta på något eget i stället. Senare i sommar har vi redan planer uppgjorda för en “träningstävling” på västkusten där både löpning och simning ingår. Skall bli riktigt kul.

/Erik

Efter en tids sjukdom (halsen har spökat) och semester, är jag nu tillbaks på banan igen. I söndags var det dags för ett lite tuffare långpass med Erik. Jag tog med mig stavar för att testa i den legendariska grottbacken. På vägen ut till grottbacken körde vi några tuffa tempoökningar. I min iver att köra på hårt efter att varit borta från hård träning drog jag på i 95% tempo i första rycket, vilket inte var så smart. Efter ytterligare ett antal tempoökningar på en mtb stig var vi framme vid Grottbacken och det var dags att börja plocka höjdmeter. Jag testade de första vändorna med stavar i hopp om att det skulle gå fortare och lättare. Armarna tröttnade fort och stavarna blev mer ivägen än till nytta, lite bättre fart nedför på dom branta hala partierna, men kontentan av stavtestet är att jag måste träna upp armstyrka och stavteknik innan dom får följa med till Hemavan. Vi manglade på upp och nerför backen femton gånger, och Erik varvade mig så han tog en bonusvända. Körde tempoökningar även på vägen hem, men inga i närheten av 95% kan jag lova. Det blev ett riktigt tufft pass på 2tim för mig, Erik körde inte riktigt lika länge. Kan vi hålla oss friska och köra pass av den här kalibern kan sommaren bli riktigt kul.

/Jerry

Efter en mindre bra vecka med bara ett kort (men effektivt) pass i onsdags var det igår dags för ett “kort” långpass. Jerry har varit sjuk och har lite ryggont för tillfället så vi ville mest komma igång och testa hur formen var. Jag sprang till och från träningen så det blev ungefär 1,5h totalt där 1h genomfördes i Änggårdsbergen.
Jag hittade en ny sträckning förra helgen som jag visade Jerry, riktig fin stig med en del tekniska partier. Jerry hade bra ork trots uppehållet så om bara ryggen blir bra är han nog tillbaka i full form snart. Vi har fortfarande inte valt vilken tävling vi skall börja med i år, antingen Munkastigen på 44km eller Soteledens terrängmarathon på 42km. Den senare är trots sin kortare längd betydligt tuffare med längre löptider för deltagarna och då var ändå inte Munkastigen någon motorväg direkt. Förvisso relativt platt men ändå rätt små och trixiga stigar bitvis. Just nu är jag mest sugen på Soteleden, kör vi den har vi gjort 3 av de 5 stora trailloppen i Sverige, bara Ursvik och SUM kvar sedan…

/Erik

En bra träningsvecka är till ända. 2 kortare rundor + 2 hemmastyrkepass i veckan följdes upp av en längre tur igår. Jerry var under söndagen på väg till ett höghöjdsläger för lite specialträning så jag fick ta mig an ett årsbästaförsök på egen hand. Jag sprang hemifrån över Guldheden och Medicinareberget till Änggårdsbergen. Det område av skogen som gränsar till Sahlgrenska är fint och som gjort för kortare promenader för patienter, i dagens krassa verklighet är det väl dock så att orkar man gå upp ur sängen så blir man utskriven och får åka hem. Hur som helst fortsatte jag mot sydost och gjorde små avstickare så fort någon trevlig backe uppenbarade sig. Efter nästan en timme kom jag fram till grottbacken och körde 10 rundor utan paus. Jobbigt men ändå lättare än jag trodde. Sedan sprang jag på småstigar tillbaka till civilisationen.
Totalt blev det 2.16h/824höjdmeter. Känns riktigt bra att kunna ta ett sådant pass själv i smågrått februariväder.

/Erik

Jerry är tyvärr sjuk så jag fick köra lite egenträning idag. Hade inga direkta planer utan sprang bara iväg söderut. Vädret var rätt skapligt så lite stiglöpning lockade. Efter att ha passerat Sahlgrenska stack jag in i Änggårdsbergen och lät känslan avgöra vägvalen. Efter en stund närmade jag mig grottbacken och är man i närheten finns ingen återvändo, man måste köra ett par rundor backträning. Tyvärr hade någon vårdslös person sprungit i backen, massor av mossa var uppriven så det såg ut som en jordfräs hade övat där. Det kändes ändå okej och jag gav mig sedan av hemåt. Ett bra pass på 1.38h/470 höjdmeter.

Jerry är nog tillbaka nästa helg så då får det bli nytt årsbästa vad gäller löptid, 2.02h skall vi kunna slå med hjälp av lite vatten och godis!

/Erik