(Länkad från Icebug24.com, foto Anders Lidman)

24 timmar är rätt lång tid så vi hade lätt kunnat skriva en hel bok om detta men här kommer i stället ett försök till en kortare sammanfattning.
Torsdag morgon möttes vi på Arlanda för hinna med dagens enda plan till Hemavan. (Det var inte så svårt att se vilka andra på planet som också skulle tävla.) Efter incheckning på vandrarhemmet åt vi lunch och lånade sedan cyklar för lite proviantering på ICA. Efter middagen var det dags att lägga upp taktiken för loppet. Området var större än i fjol men samtidigt var vädret betydligt bättre och det var inte alls lika blött. Efterhand utkristalliserade sig en ambitiös men ändå rimlig plan. Vi räknade baklänges tidsmässigt och uppskattade när vi skulle behöva passera nattlägret för att vår plan skulle hålla. Vi fikade på kvällen och somnade sedan i okej tid.

Fredagen startade med en rejäl frukost där det inte sparades med någonting. Sedan packade vi lite och tog det lugnt på förmiddagen. Efter lunch och informationsmöte bytte vi om och satte oss på bussen till startplatsen. Efter en kort resa var vi framme vid en vacker bäck där äventyret snart skulle börja. Exakt klockan 14.00 gick starten, topplagen körde på bra tillsammans med de få lag som orkade kämpa om spurtpriset. Första stigen var rätt smal och det var svårt att springa om så vi fick ligga på lågfart ett tag här i mitten på lämmeltåget. Efter att vi och några andra lag tappat stigen började det splittra upp sig lite. Vi hittade dock stigen först och blev helt plötsligt själva fram till första kontrollen. Efter denna var det lång stigning upp till de nästa kontrollerna. Vi såg nu tätklungan längre upp på berget och sprang/gick förbi några lag på vägen upp. Efter toppen begav vi oss norrut, vi hade bestämt att ta de svåraste kontrollerna på Artfjället och hade valt ut några andra på vägen dit. Här sprang vi på enligt plan och jobbade oss norrut. Efter drygt 5 timmar var vi framme vid kontrollen allra längst bort. Härifrån skulle vi jobba oss tillbaka till nattlägret för att sedan gå över till Storfjället. Vi körde nästan enligt tidsplanen hela kvällen men under natten gick det alldeles för långsamt. En kombination av dåligt näringsintag, svår terräng och natttrötthet medfarde groteska kilometertider. När vi väl kom fram till nattlägret framåt småtimmarna åt vi lite soppa och värmde en frystorkad pastarätt. Vi stannade ungefär 20 minuter och fortsatte sedan mot Storfjället.

Under natten hade batteriet på min Suunto lagt av. Till råga på allt hade mode-knappen på Jerrys klocka lagt av veckan innan så nu stod vi plötsligt utan höjdmätare. Ett stort handikapp när det gäller bergslöpning. Hur som helst, med mat i magen gick det nu fortare och vi var snart uppe på kalfjället igen. Här plåstrade vi om fötterna och började en lång stigning upp mot ännu en toppkontroll. På väg ned från denna omringades vi plötsligt av några hundra renar som ställde upp sig i en lång mur just där vi skulle springa. Vi sprang rakt mot dem och till vår lycka tog inte rentjurarna upp kampen om reviret utan flyttade snällt på sig. Här fick vi på grund av tidsbrist avvika från planen och istället sikta på en lite kortare avslutning. Vi tog 2 kontroller söderut där vi missade lite tid pga saknaden av höjdmätare. Efter lilla Murtsertoppen var det en lång nedförsbacke tillbaka till Hemavan. Här fick Jerry till rekordfart och Erik stapplade efter med ömma fötter.

Ovanför Hemavan fanns 3 kontroller som vi tänkte avsluta med. Det såg kort ut på kartan men det kändes som om vi aldrig kom fram. Till slut kom vi i alla fall upp till vindskyddet ovanför slalombackarna och kunde jogga ned mot målet. Den sista biten försökte Erik ta rygg på de som spurtade mot mål i korta tvådagarsklassen. Nu var det Jerrys tur att kämpande hänga på i tempot. Med tiden 23.26 och 36 poäng kom vi 8:a. Uppskattningsvis blev det över 10 mil och 4-5 tusen höjdmeter.

+ Att få springa i sådan fantastisk natur i så fint väder

+ Kropparna höll. Vid målgång hade vi såklart ont i fötter och knän men vi kunde avluta springandes. Viktigt psykologiskt. Nu har vi flyttat fram gränsen för vad vi tål och ännu längre lopp känns inte längre orimligt.

+ Topp tio med ett tuffare startfält än i fjol. Hade vi haft samma avstånd upp till segrarna i fjol så hade vi kommit 3:a.

+ Ännu mer värdefull tävlingsrutin som man inte kan träna sig till.

+ Fjällvattnet är otroligt gott. Att dricka direkt ur bäckarna känns helrätt. Synd att det inte är möjligt i södra Sverige.

– Suunto-klockor är kanonbra men de får gärna varna för dåligt batteri lite tidigare.

– Måste variera näringsintaget mer. Man tröttnar på bars efter 4-5 timmar.

– Vissa partier hade det nog varit lättare att gå högre upp och springa på kammen än att skråa.

/Erik och Jerry

Nu är vi hemma igen efter en stark åttonde plats i Icebug24.

Rapport och bilder kommer senare. Håll ut.

/Erik

(Bilden är länkad från Helsingborgs Dagblad. Killen i rött bröt senare. Nu vet även han att man inte skall försöka hänga på Trailrunner West om man inte är extremt vältränad.)

Under fredagseftermiddagen gav vi oss iväg för ännu en holmgång med de branta sluttningarna i Kullaberg. Efter lite proviantering i Höganäs kom vi fram till campingen i Mölle. Kvällen ägnades åt middag och några kassa filmer, sedan packade vi det sista och gick och lade oss. Innan 06.00 var vi uppe för en kolhydratrik frukost. Johan kände sig inte i form utan beslöt sig för att byta till motionsklassen som började vid 11-tiden. Jag och Jerry blandade sportdryck och var på plats nere vid hamnen i Mölle kvart över sju. Efter registrering och fotpreparering var det dags för en kort bussfärd till båtstarten. Denna var i år flyttad till Arild och dessutom genomfördes den med en snabb RIB-båt. Det var svårt att hålla leendet borta när man susade fram i upp emot 50 knop längs med kusten.
Efter den sedvanliga simturen började banan med en 45-50 graders backe som tog nästan en kvart att forcera. Efter det kom en gaffling som utgick från Håkull (Kullabergs högsta punkt), denna bestod av tre slingor och gick bra för oss förutom någon småmiss. Efter det fortsatte banan västerut mot fyren där det fanns sportdryck att fylla på. Härifrån utgick två små bonusslingor för att grilla oss lite extra i solen. Vi hade fortsatt flyt, hindrades bara av en grupp tyska turister i en backe men vi kastade oss förbi dem och fick några undrande blickar efter oss. En kontroll låg på en liten ö så här fick vi ett svalkande dopp igen.  Vägen tillbaka från fyren till mål var betydligt längre än den brukar vara, vi skulle ta oss ända till Nimis/Arx med ett par toppbesök på vägen. Här gjorde vi lite större missar på orienteringen och kanske något dåligt vägval men det kändes ändå bra.

Vid en kontroll var det prickskytte med slangbella. Tre försök att träffa ett mål och missade man alla fick man springa en liten extraslinga. Vi missade såklart så vi förlorade några minuter här. Det kändes väl inte riktigt som det här momentet passade in i LMT, för mycket slump och för långt ifrån tävlingsandan. Nåväl, efter detta var jag rätt seg och vi joggade vidare. Hittills under loppet hade det varit gassande sol men nu slog det plötsligt om och ett åskoväder drog in med tungt regn och närgångna blixtar. Det kändes inte helt smart att springa upp på Kullabergs högsta punkt i det här läget men det var inte mycket att välja på. Vi sprang nu mest på stigar och chansade inte med några genvägar i terrängen. Av erfarenhet vet vi att man inte är en knivskarp orienterare efter 5-6 timmars löpning. När det var ett par kontroller kvar till mål fick vi nya krafter och spurtade bra på sista partiet. Vi stannade inte så länge i målområdet utan begav oss tillbaka till campingen för att invänta den goda grillbuffén. 

När den officiella resultlistan väl kom fram såg vi att vi kommit på åttonde plats. Riktigt skönt att äntligen få till en topp-tio-placering.  Totalt tog det 6 timmar och 31 minuter. För oss blev det 2300 höjdmeter.  

Vi gjorde inga stora missar i år men lägger man ihop småmissarna så blir det så klart en del tid att ta av. Kan man dessutom öka farten en aning till nästa år så gör det mycket på ett sådant här långt lopp. Ett fel jag själv gjorde var att ta med för mycket vätska. Jag rörde aldrig extraflaskorna, alltså sprang jag med 660g extra hela loppet. Lite onödigt men bra träning inför Icebug24.

Här finns lite mer att läsa om loppet: 
http://hd.se/skane/2008/07/13/med-kullaberg-i-kroppen/ Några fel har dock smygit sig in i artikeln, Per menar minst 2100 höjdmeter och det fanns en vätskekontroll utmed banan.

Johan joggade runt sin bana och fick lite orienteringsträning, roligt och välbehövligt tyckte han.

Totalt sett är vi riktigt nöjda. Nu skall vi försöka toppa formen de närmaste veckorna för att prestera bra på Icebug24 i Hemavan.

/Erik