Mikael i full fart mot Mölnlycke.
Erik och Johan innan start.
Femmans multisportrace 2008
I lördags körde jag Femmans multisportrace med Mikael Larsson. Det var första multisportracet för Mikael, dessutom opererade han knät i vintras och har inte haft möjlighet att träna fullt ut. Så planen var att gå ut på första orienteringslöpningen mycket lugnt för att efter ett tag hitta ett maxtempo som funkade för Mikael. Starten gick och vi körde enligt planen och lät oss inte ryckas med i det höga starttempot. Efter ett par kontroller tyckte jag att det gick lite väl långsamt och i min iver att inte tappa för mycket på övriga lag gjorde jag ett galet vägval genom bushen som kostade tid istället. Resten av orienteringslöpningen gick ok men Mikael fick jobba hårt i backarna så farten var inte så hög.
Vid växlingen såg vi att Johan brutit loppet och att Erik fortsatt ensam, det kändes lite tråkigt att inte ha dom att jaga. Att jaga Erik som kör solo, nej jag tror inte det.
Vi tog det ganska lugnt vid växlingen till cykel och Mikael åt pannkakor innan vi drog iväg ner mot Hällesåker. Vi höll hyfsad fart i början men Mikael var lite seg i benen efter löpningen så vi kunde inte trycka på så mycket som planerat. Det var på cyklingen vi skulle hämta hem lite tid var tanken, nu blev det inte riktigt så. Dessutom fick Mikael problem med växlarna som hoppade som dom ville och inte som Mikael ville. Väl nere vid Hällesåker fick vi lägga ifrån oss cyklarna och ta oss upp på ett litet berg till en grotta som jag skulle ta mig igenom. Grottan var trång och ringlade sig brant neråt, det gick inte att vända sig mer än på ett par ställen, så det var lite bökigt att tråckla igenom 1,89m Jerry men det gick.
På cyklingen upp mot Mölnlycke gick det inte fort, Mikael var trött och hans växlar spökade mer och mer. När underlaget byttes från grus/asfalt till lerig skogsstig visade sig Mikael vara en mycket kompetent offroad-cycklist. Han behärskade underlaget som jag själv hade stora problem med perfekt.
När vi växlat till kanot satt den första kontrollen uppe på en bro som Mikael fick springa upp till för att sedan fira ner sig i ett rep till kanoten, det hela gick snabbt och utan att någon av oss behövde ta ett ofrivilligt dopp. Sen var det bara att paddla på som vildar över sjön. Mikael drabbades av kramp i båda benen, inte så mycket att göra när man sitter i en kanot. Femtio meter från mål lyckades vi gå på grund och fick dra kanoten tio meter 🙂
Jag tror att Mikael var rätt nöjd över att racet var över och att han inte vek ner sig när det var som jobbigast. En kul tävling jag kör igen nästa år, men då får det bli med Erik så att Trailrunner West får visa var skåpet ska stå.
/Jerry
Besvikelse i Mölnlycke
Idag gick Femmans multiportrace av stapeln i Mölnlycke med omnejd. Här kommer en liten rapport från Trailrunner West lag 2, som bestod av mig och Johan. Starten gick klockan 11 och ett stort antal lag sprang upp mot Wendelsbergsskogen. Banan var gafflad så det gällde att ha koll på vart man var på väg i den höga startfarten. Johan kände sig snabbt dålig och ganska snart började han att gå i uppförsbackarna. Vi körde i alla fall på och tog kontrollerna utan några problem. Inne vid växlingen gav Johan upp helt. Jag lät honom vila 5 minuter och dricka lite men det blev inte bättre så vi var tvingade att bryta tävlingen.
Vi hade dock bara varit ute i 32 minuter så för att i alla fall få ett ordentligt träningspass fortsatte jag själv utom tävlan fram till paddlingen som skulle varit näst intill omöjlig att köra själv. Först var det en orienteringsbana till. Den gick i samma område som första banan. Här körde jag på i ett hårt tempo och sprang om ett par lag som gått förbi i växlingen. Även denna tog 32 minuter och en växling senare var det dags för cyklingen. Jag körde en hybrid med crossdäck, på vägen ner mot Hällesåker var det mycket asfalt så här kunde jag dra ifrån ett stort antal lag med mountain bikes. Kontrollen där nere bestod av lite grottkrypning, det var trångt, mörkt och häftigt när man ålade och kröp fram i grotten under ca 5 minuter. Vägen åter till Mölnlycke var det lite mer terräng och där tappade jag lite, men det var nog inte bara för cykelns skull utan också för att jag är rätt ovan att cykla på leriga och steniga stigar. Jag gjorde en liten miss i orienteringen på slutet men körde i mål med bra fart och hoppade således över paddlingen. Även om jag hade paddlat hade jag inte blivit godkänd då hela laget måste fullfölja.
+ Grottkrypningen var spännande
+ Cyklingen som var ny för mig kändes bra, jag kunde ofta ligga och pressa på högsta växeln men behöver så klart träna lite på stigkörning.
+ De första orienteringarna var rätt kuperade så här sprang jag väldigt bra mot de andra lagen.
– Idag var skillnaden mellan mig och Johan för stor och då blir det inte roligt för någon. Det är kanske både en bra och en dålig sida men jag är en extrem tävlingsmänniska och då är det svårt att hålla igen. Just idag mådde Johan så dåligt så det hade nog inte räckt med lägre fart. Han får komma igen nästa år.
Jerry skriver nog en rapport om hur det gick för honom och Mikael.
/Erik
På äventyr i Delsjöområdet
Johan gjorde en Johan och drog sig ur 1 minut innan vi skulle träffas men jag och Jerry möttes vid Skatås söndag morgon för ännu ett pass.
Vi körde på vandringskartan och gav varandra varannan kontroll att hitta till. Totalt blev det 2.15h. Förutom ren löpning hann vi med lite klättring ned för “opasserbara” stup, ett besök vid Ormens öga och så upptäckte vi ett berg fyllt med klippblocksgrottor. Vi avslutade med Brudarebackens topp och hoppbackstornet. Jerrys vägval uppför Brudarebacken var nog det sämsta i mannaminne, vi fick plöja oss fram genom midjehöga brännässlor, tistlar och annat frodigt.
Passet blev också ett lite hårdare test av de nya Icebug-skorna (som inte ser så nya ut längre). Löpkänslan är lite bättre än den i Salomonskorna men vad gäller greppet på halt berg var det ingen större skillnad. Sedan är skorna betydligt mer “tygiga” än Salomons som är mer plastiga. Efter ett par lerdopp känns det som om plast är betydligt lättare att hålla rent då leran går in i tyget.
Bra att få till en lite längre träning innan lördagens tävling. Vi kommer att ge järnet på orienteringen men cyklingen och paddlingen får bli som den blir då vi i princip aldrig tränar på detta. Roligt skall vi ha i alla fall.
/Erik
Virus
Dom senaste fem dagarna har jag tampats med ett envist virus och således inte tränat. Inget bra alls, med tanke på att Femmans multisportrace går nästa lördag. Men så igår kände jag att viruset var försvagat och öppet för attack, så jag sprang ett lugnare pass på morgonen och ett lite tuffare på kvällen för att känna lite på hur stor skada den orsakat. Jag höll hyggligt tempo under kvällspasset utan att ta ut mig fullständigt, så får jag bara vara frisk resterande dagar fram till start så ska nog intervallträning få upp farten ytterligare lite till.
Det finns vissa i Trailrunner West som tagit hjälp utifrån för att försöka få upp farten, jag får säkert tillfälle att återkomma till detta.
I Femmans multisportrace nästa lördag ska jag inte köra med Johan Hallgren som de senaste två åren, utan med Mikael Larsson, långdistansräven från Landvetter. Ska bli kul att se vad han går för på en lite kortare bana med ett högre tempo.
Johan Hallgren startar tillsammans med Erik Jurander, ett på pappret lite starkare lag än Mikael och mig, men om vi inte bommar på orienteringen så ska vi försöka ge dom en riktig fajt. Trailrunner West startar alltså för första gången med två lag i en tävling.
/Jerry
Löpning med Kjell
Igår var jag för första gången med när Herkules hade intervallträning. Passet leds av Kjell som kört detta i många många år. Vi var runt 25 stycken som värmde upp med en tur runt Gunnebo. Efter lite stretchning var det dags att börja intervallerna. Vi skulle köra på en slinga om uppskattningsvis 6-700 meter där vi delades upp i par och sprang åt olika håll. När vi möttes vände vi och sprang tillbaka.
Jag har inte kört så mycket intervaller tidigare men det kändes okej och jag kunde hänga med bra utan att ta ut mig helt. Efter 8 sådana vändor blev det lite mer grupplöpning med några spänsthopp och sedan 12 minuters skogslöpning indelat i olika fartgrupper. Passet avslutades med lite armhävningar och situps. Allt som allt ett nyttigt pass som jag tänker medverka på så ofta det går i höst.
Kommer med all säkerhet att bättra på farten lite.
/Erik
De osynliga fuskarna
När man springer på ett motionsspår och närmar sig en u-sväng eller liknande skarp kurva så finns det i 95% av fallen en liten genväg.
Vilka är det som gör dessa små stigar? Jag har under mitt liv aldrig sett någon gena på detta sätt. Är det så att vissa fuskar när ingen är i närheten? Vad är meningen med det, i så fall kan de ju lika gärna gena ordentligt och hoppa över hela rundan.
/Erik
Doften av nya skor
Igår hämtade jag de Icebug Navigator som jag vann uppe i Hemavan. Tyvärr var de skor som låg i lådan inte av rätt storlek men istället för att skicka tillbaka paketet och behöva vänta en vecka till så löste sig allt genom att Ski & Run i Göteborg var schyssta och bytte mina skor till rätt storlek. Tack!
Skorna kändes bra på motionsspåret, jag får återkomma med fler synpunkter när jag testat dem i hårdare terräng och under längre pass.
Träffade på Fredrik Ölmqvist här om dagen, han skall köra Transalpine Run med start nu till helgen. 8 dagars löpning över alperna, från Tyskland till Italien. Säkert oerhört smärtsamt i knäna de sista dagarna men man kan ju inte bli annat än avundsjuk.
/Erik
Wendelsberg
Igår var jag , Jerry och Johan och sprang vid Wendelsberg i Mölnlycke. Ett nytt område som vi ville utforska. Där fanns ett elljusspår på 2,3 km men också ett par mindre stigar österut mot sjön Gröen (Landvettersjön). Vi sprang runt och besökte alla utsiktplatser, flyttblock och jättegrytor. Bitvis var det väldigt fina tekniska stigar som man kunde hålla ett bra tempo på. På andra ställen fanns stigarna bara på kartan.
Hur som helst var det bra att få lite kännedom om området, vem vet, någon gång kanske man skall orientera här.
/Erik
Rambo III
Torsdagskvällen i veckan var fantastiskt fin med en underbar sensommarsol. Så det kändes självklart att lägga ett tufft träningspass på Rambo mosse. Mikael som visat så fina paddlingskunskaper på senaste träningen hängde på mig och Erik för att få uppleva den skoningslösa Rambo.
Vi tog bohusleden några kilometer för att sedan vika av genom skogen till Rambo, som för dagen skulle visa sig extra blöt och tung efter allt regnande de sista dagarna. Väl där körde vi som vanligt kors och tvärs över mossen med lite olika intensitet och Mikael fick känna på Rambos skoningslösa underlag.
Efter några omgångar med Rambo besämde sig Mikael för att hålla sig på ena sidan av mossen och köra lite loopar därifrån, medans jag och Erik fortsatte att köra tvärsöver. Efter en stund hörde vi och såg hur Mikael stod dubbelvikt och lät som om han skulle stryka med, vi trodde först att Rambo knäckt honom, men det visade sig vara en fluga som lyckats pricka mitt i svalget.
Vi avslutade med några helt groteskt jobbiga intervaller, för att sedan jogga tillbaks till Herkulesgården.
Det blev ett bra och tungt pass inför Femmans multisportrace som går den 13:e sep.
/Jerry