Idag är det bara en vecka kvar. Jag, Jerry och Wagner har under eftermiddagen kört ett fint pass i Gunnebo/Lackarebäck. Mestadels småstigar och oftast kuperat. Formen är som den är, nu handlar det mest om att hålla sig frisk och sova bra under veckan.
/Erik
Senaste veckan har jag varit på semester med familjen i Tjeckien, närmare bestämt i Horomerice. Det är en liten by några kilometer norr om Prag, där finns en slaktare, ett bageri, några små butiker och den lokala nattklubben “The titty twister”. På helgerna har dom vakter som muddrar besökarna efter vapen, nej det blev inget besök dit för mig. Den egentid som jag hade till mitt förfogande användes till att försöka hitta något bra kuperat skogsområde att springa i. Horomerice ligger mitt i ett landskap täckt av ändlösa åkrar med en höjdskillnad på ca 2m, men med hjälp av Google earth hittade jag ett skogsområde mellan åkrarna som var ca 4km långt och 2km brett. Jag drog på mig skorna och satte av mot vad jag hoppades skulle bli lite kul löpning, det visade sig att detta lilla område var som skapat för trailrunning. Singeltracks gick kors och tvärs över hela området, skogen var för det mesta gles och bjöd in till off track löpning, dessutom var det kuperat så det räckte med en fallhöjd på ca 45m på vissa ställen. Det blev totalt tre pass, vardera på ca en timme i denna lilla men roliga skog.
/Jerry
Det börjar närma sig. Träningen har flytit på okej med en del fina medeldistanspass och igår, intervaller med Herkules.
För oss som är vana att bära med oss mycket vätska och energi på tävlingar kommer det att bli lyxigt värre på Mountain Man. Supporten är superb med 13 servicestationer ute på banan. Se här, jag är särskilt nyfiken på Himalaya-buljongen.
167 anmälda nu varav 4 svenskar.
/Erik
Söndag morgon körde vi igång det sista riktigt långa passet innan Mountain Man. I kraftigt regn sprang vi söderut på Bohusleden. På många partier var det ankeldjupt med vatten.
Efter ca 2 timmar begav vi oss mot den nyupptäckta backen i Lackarebäck. Wagner tvivlar fortfarande på att den existerar men vi är rätt övertygade efter 10 vändor.
Sista timmen kikade solen fram och vi tog oss hem via några nya fina stigar.
Totalt 4.33h och 1240 höjdmeter.
/Erik
Man känner sig lite udda när man glädjer sig efter att ha hittat en ny backe i närområdet. Jag och Jerry skulle köra ett långpass i söndags men kartan kom aldrig med så vi improviserade lite i Lackarebäcksskogen. Där finns fortfarande några stigar vi inte testat ännu så det brukar vara roligt även om det mest är kortare bitar som man får sätta ihop för att få lite längd.
På väg upp i en ravin såg vi en mindre stig som stack iväg brant uppför berget, vi följde så klart denna och noterade sedan att den totala stigningen blev strax över 75 meter.
Grymt bra att köra backträning här framöver.
/Erik
På semestern får man ibland tillfälle att springa på ställen som inte ingår i den vanliga träningterrängen. I veckan var jag i Stockholm; onsdag morgon blev det ett pass med min snabbe svåger Gustaf. Han tog med mig till Ursviks extremspår (15 km), en bana som jag har rätt tuffa minnen ifrån då jag endast sprungit den på Ursvik Ultra i vintras. Nu var det helt andra förutsättningar, stekhett och torra stigar. Vi började med en snabb uppvärmning på ca 20 min, sedan körde vi varvet på 1.11h för att sedan springa hem igen. Totalt 1.47h. Inte ofta jag kör så länge i högt tempo, riktigt nyttigt.
Torsdag morgon sprang jag en tur med min far på Färingsö; 45 min morgonjogg innan frukost. Dessutom blev det 10 min traillöpning med min äldste son på fredagen. Kul!
/Erik
I veckan blev det två pass med Johan Hallgren. Det första gick utmed kusten från Fiskebäck via badplatserna Ganlet och Rörvik. Solen stekte på fint så, på tillbakavägen fick det bli en simtur från Rörvik till Ganlet. Johan halkade och slog upp ett djupt jack under knäet, men det var inte värre än att han kunde fortsätta. Det blev dock en del undrande blickar från solbadarna som vi passerade på klipporna, när Johan kom farande med blodet rinnande utmed benet.
Det blev ett kul pass på 1,45 tim.
Andra passet utgick från Kåsjöns badplats. Vi startade på Vildmarksleden norrut, vid sjön Maderna vek vi av från leden och följde sjön söderöver. Tanken var att vi skulle springa utmed Maderna ner till Haketjärn och leta upp den hängbro som ska finnas där. Hängbron är sedan länge tagen ur drift, men för den viga och modiga ska det nog gå att komma över. Att springa utmed Maderna visade sig vara mycket tufft, eller som Johan sa “No country for old men” ,det var myrmark med lårhög vegitation, täta buskage, fallna grenar och ris på en mycket ojämn terräng. Vi fick vända på en av mossarna när Johan nästan gick igenom ett gungfly. Efter att vi kämpat oss runt sjöarna och på något sätt missat hängbron, letade vi oss ut till den lite större vägen och raka spåret till Kåsjön.
Det blev ett pass med tung mosslöpning, buskagekamp, lite stiglöpning och på slutet lite asfalt. Ingen hängbro, men vi återkommer.
/Jerry
Efter att ha vilat en vecka sen urladdningen i Kullaberg var det igår dags för ett pass med “Coach Jurander” dvs Erik. Eftersom kroppen fått vila så länge tyckte coachen att ett pass med långa stygga intervaller var på sin plats. Vi startade med ca 30 min uppvärmningslöpning, för att sedan köra intervaller på en kuperad slinga. Vi körde ett varv (ca 6min) vilade 1 min x 10, åter igen blev jag påmind om varför jag så sällan kör intervaller. Efter fem varv var jag säker på att jag inte skulle fixa tio, satan vad tungt det var och under den mentala kampen att fortsätta kom coachen med peppande uttalanden som “det finns ingen nödutgång”. Vi avslutade med ca 20 min löpning på det kraftigt kuperade ridspåret.
Det blev ännu ett stenhårt pass i coach Juranders regi och imorgon bitti blir det ett pass med Johan H i skogarna norr om Landvetter.
/Jerry
Idag var jag och kollade upp handen som jag mosade i början på Ladonia. Domen blev tyvärr inte så bra: fraktur på 5:e metakarpal-benet och gips i 3 veckor.
Efter lite tjat och konsultation med andra ortopeder lyckade jag dock slippa gipset om jag lovade att hålla handen stilla och inte klättra i några raviner på ett tag…
I övrigt känns kroppen bra, bara 5 veckor kvar nu tills alpäventyret!
/Erik
Fredag eftermiddag: Erik, Jerry, Johan Hallgren och Fredrik Ölmqvist ger sig iväg söderut för den sista upplagan av Ladonia Mountain Trophy. Efter lite proviantering i Höganäs tar vi in på Mölle camping där Johan Wagner redan väntar. Vi äter en god middag och fastnar framför en grymt bra tv-film. Stugan var het som en bastu så vi vaknade alla med mer eller mindre vätskebrist, ingen bra start på dagen.
Lördag morgon: Snabb frukost och lite pill med utrustningen innan vi promenerade bort till starten. Det var nytt deltagarrekord så det blev trångt vid kartorna. En prolog inledde tävlingen där man via ett antal kontroller skulle ta sig ner till båten i hamnen. Vi (Erik och Jerry) höll ett hyfsat tempo och kom med den första båten. Även Fredrik var med och i hög fart kördes vi mot Ransvik. En kort simtur senare var vi uppe på stranden och fick kartan för bergsetappen. Här gjorde vi ett mindre bra vägval och det var inte långt från att löparna från båt 2 kom ikapp oss. Bra orientering sedan när vi följde ravinerna västerut mot fyren.
Erik drog i ena handen i en bergvägg under en snabb klättring så resten av loppet blev rätt smärtsamt. Vid fyren fyllde vi på vatten snabbt, tog kontrollerna och sprang österut igen. Det flöt på nu och vi kom bort till hoppmomentet. Ner i havet från en hög klippa och snabbt upp igen. Vi närmade oss slutet på bergsbanan nu och visste att en epilog väntade när vi åter igen kom till Kullabergs högsta topp Håkull. Ingen hade dock anat att epilogen skulle vara så tuff. Rätt svår orientering och 500 höjdmeter till gjorde att många bröt här. De flesta hade nu slut på vatten och drömmen om en extra vattenpåfyllning förblev just en dröm. En mugg vatten per löpare fick man i alla fall och vi kom iväg snabbt för att inte frestas att sätta oss ner.
De tre första kontrollerna gick bra och vi kom tillbaka till toppen för en till runda. Mellan kontroll 6 och 7 gjorde vi ett dåligt vägval som säkert kostade oss 20 minuter. Väldigt onödigt. Istället för att gå ner i den obanade branten mot Kaprifoliegrottan tänkte vi ta oss ner till havet och följa strandlinjen bort. Det fanns dock ingen lättlöpt strandlinje (att man aldrig lär sig…), så istället för att klättra upp igen och gå runt fick det bli lite coasteering längs havet. Vi klättrade och simmade om vart annat, tiden rusade iväg och benen krampade värre än någonsin. Till slut hittade vi kontrollen och tog sedan de sista kontrollerna in mot mål.
Det var mycket skönt att komma i mål även om prestationen och resultatet var sämre än i fjol.
Fredrik och Wagner fick tyvärr bryta.
Hallgren tog en fin 4:e plats i motionsklassen.
Kvällen avslutades med den sedvanliga grillbuffén som alltid sitter fint efter tävlingen.
Stort tack till Ladonia-gänget som lagt mycket tid och kraft på att göra ett häftigt äventyr.
Totalt 7.46h och 2653 höjdmeter
+ Vi fullföljde.
+ Hur jobbigt det än är så var detta Sveriges klart roligaste tävling. Kändes som en blandning mellan en ordinär idrottstävling och ett hemligt commando-uppdrag.
– Det var nog lite kort tid med 3 veckors återhämtning efter Kristins runde, vi hade inga extrakrafter att sätta in.
– Utan tvekan för dåligt intag av elektrolyter i värmen. På slutet krampade vi så ofta så att det nästan blev komiskt.
– Stor miss på en av de sista kontrollerna.
/Erik och Jerry