Lästips

Vad skall man läsa som traillöpare? Om man inte är så intresserad av asfaltslöpning, träningsprogram inför marathon och liknande gör man bäst i att vända blicken utomlands. Jag har länkat till ett par tidningar i högra spalten.

Trailrunner Magazine
Denna tidning har jag prenumererat på i många år. Brukar alltid vara några bra reportage och utrustningstest att läsa. Dock mycket reklam och tävlingskalendrar. Efter varje nummer är man sugen på att åka till USA, det finns massvis med roliga lopp där.

Trail Magazin
En tysk tidning som finns online. Lite skoltyska räcker långt men även om man inte kan ett ord tyska är den inspirerande att bläddra i bara för de fina bildernas skull.

Endurance Magazine
En fransk tidning. Svår om man inte kan språket, men det är ändå i Frankrike de flesta bergsloppen finns så efter lite letande kan man hitta en del kul.

Vad gäller böcker så kan jag rekommendera “Born to run”. En mycket bra bok som blandar anekdoter, porträtt och fakta på ett underhållande, intressant och inspirerande sätt.

/Erik

Jakten på den försvunna bron

Efter Jerrys och Hallgrens misslyckade försök i somras var det igår kväll dags för nytt sökande efter den förfallna hängbron vid Haketjärn.
Denna gången kom vi med dubbel styrka då jag och Wagner följde med. Haketjärn som sitter ihop med Maderna ligger i ett stort sjö- och myrområde norr om Landvetter. Jag har sett en bild av bron och Jerry har läst om den så nu skulle inget stoppa oss.
Början gick bra, vi hittade bäcken med kvarnlämningarna och följde den ner mot sjön. Vi sprang sedan längs strandkanten österut, spanandes efter vårt mål.

Efter att ha rundat sjön började allvaret, vi fick nu kämpa oss fram genom våtmarkerna. För att passera över sjön västerut fick vi balansera ut på stora gungflyn, simma i kolsvart myrvatten och vada fram i djup dy.

Fortfarande ingen bro i sikte och tiden rusade iväg. Nu följde vi sjön söderut och fick bland annat passera en stor vassdjungel, en övergiven soptipp och ännu mer våtmark.

Efter över 2 timmar var vi tillbaka vid bilen för hemfärd. Vi frågade en förbipasserande om bron och fick till svar att den fanns “där borta”. Ingen vidare ledtråd och efter att ha studerat flygfoton och läst lite mer så verkar det som om bron nyligen har monterats ned. Synd.
Antar att någon var rädd för att barn eller traillöpare skulle försöka sig på en övergång.

Detta var en riktigt lerig och illaluktande träning, samtidigt en av de roligaste. Länge sedan vi skrattade så mycket under ett träningspass.

/Erik

Rapport från Mountain Man 2010

Schemat för helgen var inte speciellt luftigt, resdag på fredag, race på lördag och sedan hemfärd på söndag. Erik, Jerry och Johan Wagner landade vid lunchtid i Zürich och efter lite inhemsk dyr snabbmat satte vi oss på tåget till Luzern. Fantastiskt fina tåg tyckte vi som gick på fel vagn och åkte 1:a klass tills vi blev tillrättavisade av konduktören. Efter byte och ytterligare 20 minuters färd var vi framme i Alpnachstad.

Här höll de på att bygga tävlingscentrum och vi tog det lugnt i väntan på att registreringen skulle öppna. Löparna strömmade till och den ena såg bättre ut än den andra. När vi fått vår “goodie bag” begav vi oss till skyddsrummet där vi skulle sova. Det var så väl skyddat att vi knappt hittade det men till slut fann vi det och kunde slänga av våra väskor. 42 bäddar i ett rätt litet rum, tala om välutnyttjad yta. Sedan blev det en tidig middag i byn, lite packande och ett försök att somna i rimlig tid.

På lördag var det uppgång 04.00, en febril aktivitet tog vid när alla slutpackade och preparerade fötter etc. Det var fortfarande mörkt när vi promenerade bort till tävlingscentrum för lite frukost och sedan avfärd med kugghjulsbanan upp till starten. Efter avstigning blev det en kuperad promenad till själva startlinjen. Vi kom fram med god marginal (2 min) och när startskottet gick 06.30 begav vi oss ut i gryningen. Vi visste att starten skulle gå på väg men det var en längre bit än vi trodde. Visst var det en liten smal väg men en del asfalt så Johan fick slita på ståldubbarna.
Till slut kom vi av vägen och in på sumpiga stigar.

Även om det nu var strålande solsken hade det regnat mycket tidigare i veckan så bitvis under loppet fick vi halka runt i en härlig lervälling. Vyerna var fantastiska och vi körde rätt lugnt de första timmarna.

Efter en lång stigning upp till Schönbüel började vi närma oss nedförslöpningen mot Brünigpass. Nu kom en av tävlingens höjdpunkter, en smal stig som ringlade sig efter berget med stup uppåt och nedåt. En fantastisk upplevelse som gav nya krafter.

Väl framme vid dalens botten så kom vi i samlad trupp. Här fanns våra drop bags så Johan och Jerry fyllde på med lite energi. Den varma, salta Himalaya-buljongen som serverades på många av stationerna smakade ljuvligt och det blev nog några liter under dagen.

Vi stannade nog bara två-tre minuter innan vi startade den 8 km långa och 1000 m höga klättringen upp mot Gibel. Vi lyckades på något sätt att springa fel på väg ut från Brünigpass och tappade ca 6-7 min och fick några höjdmeter som vi inte behövde:-). Klättringen upp mot Gibel slet hårt i den stekande solen, jag har ingen aning hur lång tid det tog men det kändes som om vi aldrig skulle nå toppen.

När vi äntligen till slut nådde krönet fick vi några kilometers utförslöpning som inte var alltför brant, här gick det att hämta lite kraft och njuta av de helt fantastiska vyerna. Att springa på sådana platser kan man leva på ett helt år, hur grymt som helst. Nere vid Käserstatt vände leden upp igen, en ganska så brant stigning, vid det här laget började benen bli lite sega och en viss matthet/illamåndekänsla hade infunnit sig, vi kämpade oss upp till Planplatten och en efterlängtad vätskekontroll.

Härifrån var det återigen underbar löpning uppe på bergseggen och ringlande stigar utmed bergssidor, vi lyckades att återfå lite kraft och höll bra fart, kom ikapp ett par löpare som pekade på toppen framför oss och sa att det var Jochpass (dvs sista toppen innan mål), Jerry tittade på klockan och konstaterade att vi skulle få en bra tid, kanske lite för bra. Erik sin vana trogen när det börjar att lukta mål drog iväg i som ett skott över berget, Jerry hängde på så gott det gick men kunde inte riktigt hålla samma tempo. Väl nere vid vad som skulle vara mål, visade det sig att vi fått desinformation. Målet låg 9 km bort och med ca 350 höjdmeter att klättra, Den mentala omställningen från “nu går jag snart i mål” till “jag har 9 km och ytterligare en topp att besegra innan jag går i mål” var inte lätt. I stigningen upp mot det riktiga Jochpass drygade Erik ut den luckan han fått till Jerry, som i det här läget var helt slut och var oförmögen att hålla bra fart. Efter några kilometer kom Johan ikapp Jerry, vilket var bra för han höll ett något högre tempo som Jerry kunde följa med i.

Jerry och Johan lyckades dock “springa” fel en andra gång och tappade ca 10 min och 50 höjdmeter, som om vi behövde det. Stigningen upp mot Jochpass var bland det tuffaste som Jerry varit med om, varje steg var en liten seger. Vid Jochpass blev det ett mycket kort vätskestopp och sedan full fart utför ner mot mål, tvärbrant utför i ca 2 km med trötta och värkande ben efter 13 tim i bergen är ingen picknick. Johan som visat sig vara en urstark utförslöpare satte av i ett dödsföraktande tempo som Jerry nog inte skulle kunna följa med i ens om han varit pigg i benen. Han höll ändå ett bra tempo utför och passerade flera löpare på väg in mot mål. Jerry klockade in 4 min efter Johan och ca 30 min efter Erik, men det viktiga var att alla klarade maxtiden (med råge) och fick våra UTMB poäng. Att springa i Alperna på det här sättet var en fantastisk upplevelse som vi måste göra igen.

+ Vi klarade tidsgränsen och har därmed klarat av årets stora mål: att samla kvalificeringspoängen som behövs till UTMB.
+ Ett otroligt fint och tufft lopp.
+ Mycket välorganiserat
+ Inspirerande och roligt när ALLA man möter på stigarna hejar och ropar. Bravo! Super! Hop!
+ Fötterna klarade sig bra. Igen.

– Onödigt att springa fel
– En Finisher t-shirt hade kommit till mer användning än den keps vi nu fick
– Rejält ont i vristerna efter loppet.

Stort tack till våra fantastiska fruar och barn som låter oss förverkliga våra drömprojekt!

/Erik och Jerry

Återhämtning

Veckan har ägnats åt återhämtning. Körde ett lätt pass på 7 km i morse, kroppen är pigg men vristen är fortfarande lite överansträngd. Hade inte gått att springa Göteborg Trailrunning idag, vann gjorde Patrik G Björkqvist.

De stackare som tvingades avbryta UTMB igår fick idag chansen att springa den kortare sträckningen som används i CCC-loppet. Över hälften körde, dock valde en del av topplöparna, som Jornet och Jurek, att avstå. Först till Chamonix var engelsmannen Jez Brigg.

/Erik

Resultat Mountain Man


Foto: Johan Wagner

Här kommer våra resultat:

Klass Plats Totalt Namn Team Tid
81-M30 16 66 Erik Jurander Trailrunner West 12:47.11,4
81-M40 45 78 Johan Wagner Ladonia Fellrunners 13:13.13,5
81-M30 21 83 Jerry Bärnsten Trailrunner West 13:17.25,4

För komplett resultatlista, se här.

Kroppen känns rätt bra men ena vristen är fortfarande öm så att springa Göteborg Trailrunning på lördag känns uteslutet just nu. Riktigt synd då det inte direkt vimlar av trail-lopp i Göteborgstrakten.

/Erik

Mountain Man avklarad

Nu är vi hemma igen efter ett fantastiskt lopp i centrala Schweiz.
Vi återkommer med en riktig rapport när vi fått ordning på bilder och tankar. Det var ett hårt lopp som slet duktigt på benen i den stekande solen. I och med att vi klarade detta lopp har vi nu möjlighet att anmäla oss till UTMB nästa år.

Några bilder från lokaltidningen finns här.
Klicka på ‘Die Bilder des Rennens’.

/Erik

Två dagar kvar

Nu är det bara två dagar kvar till alpäventyret. Jag sprang till och från jobbet i måndags och det kändes sådär, har tappat lite av formen i sommar, men det går inte att fixa nu. Vila och mental laddning är det som gäller.

Det ska bli kul att äntligen få springa i alpmiljö och ett bra test inför UTMB nästa år.  Upp till starten på Mountain Man får vi åka världens brantaste kugghjulståg.

/Jerry

TV-sport?

Lite i skymundan av Trailrunner Wests deltagande i Mountain Man tilldrar sig ett antal spännande tävlingar i slutet av Augusti.

20-21: BAMM i Björkliden, en 2-dagars etapptävling där man i år kommer att passera en norsk fjord. Står helt klart på att-göra-listan men kanske inte högst upp för tillfället.

21: SM90, ett testlopp på Vasaloppsbanans 9 mil. Faller det väl ut kan detta bli en återkommande tävling. Ett bra initiativ som säkert kan bli stort med tanke på det starka varumärket.

27-29: UTMB, bergsloppens bergslopp. I år är startfältet extremt intressant, Kilian Jornet, Dawa Sherpa, Thomas Lorblanchet
med flera topplöpare utmanas av ett amerikanskt “Dream Team” med bl a Scott Jurek, Geoff Roes och Karl Meltzer.
Jag inser att tittarskaran kanske skulle vara något begränsad men jag skulle i alla fall tillbringa många timmar framför TV:n om denna tävling direktsändes.

/Erik