Back on single track

Efter en period med lite träning pga flytt , var det idag dags för första långpasset på två månader.  Erik har under min viloperiod letat upp några nya stigar som han snickrat ihop en tvåtimmarsslinga av.  Formen är inte den bästa och jag fick slita hårt i backarna, men f*n va nice att vara tillbaks i skogen på sköna singletracks, leriga backar och stigar med sten och rötter.  Det var en varierande runda Erik bjöd på i ett härligt höstväder.  Farten var inte den högsta men det kändes helt ok i kroppen under de två timmarna vi var ute.  Ska försöka få in tre kortare pass i veckan och förhoppningsvis ett långpass till helgen.

/Jerry

Mjukstart

Jerrys träning den senaste månaden har mest bestått av målning och flyttlådesbärande.
Själv har jag sprungit på en rimlig nivå men förra veckan satte ett elakt virus stopp för träningen. Mycket ovanligt för min del men det är bara att lyssna på kroppen.
Sent igår kväll tog vi alla fall en timmes pannlampstur. Jag visade de nya stigarna jag hittat men det var så mörkt att jag nog får visa dem igen vid ett ljusare tillfälle.

Till helgen är det OMM där Wagner ställer upp för första gången. Lycka till Johan!
Om tre veckor är det dags för Knalleleden, formen känns så där men det får gå på inspiration, rutin och hårt grupptryck. 🙂

/Erik

Knalleleden 13:e november

Vi kan tyvärr inte köra något av trailloppen under oktober, varken Holaveden, SUM eller Markusloppet. Mycket att göra för tillfället samtidigt som vi fick prioritera andra lopp under året är orsaken till detta. Men men, för att hålla ångan uppe kommer vi att springa Knalleleden (46 km) den 13:e november. Ca 6-7 st är intresserade för tillfället. Fler är såklart välkomna att hänga med, bara att höra av sig.

Träningen går på underhållsnivå, har blandat intervallpass med nya utforskningar av skogarna öster om Norra Långevattnet där många fina stigar finns.

/Erik

Helgrapport

I lördags körde jag solo, en timme i regnet där jag hittade ännu fler fina stigar vid Norra Långevattnet. Alltid roligt att upptäcka nya sträckningar som inte finns med på kartan.
Söndag morgon tog jag och Jerry oss an årets Naturpasset-kontroller i Änggårdsbergen en sista gång innan de plockas ned.

Nästan tre timmar lågintensiv orientering i höstluften var bra. Trots mycket annat i livet som tar tid under hösten gäller det att hålla uppe nivån på träningen framöver.

/Erik

Höstmörker

Igår kväll blev det en timme på mörka, lövtäckta stigar. Pannlampan var alldeles för svag så det blev rätt försiktig löpning bitvis.
Efter ett par veckor med tveksam träningsmängd hoppas jag på ett rejält och lerigt långpass i helgen. I dagsljus.

/Erik

Porträtt: Tor Almgren

Efter ett litet uppehåll går vi nu vidare med nästa del i vår porträttserie. Denna gång med Tor Almgren, den svensk som lyckats bäst i Ultra Trail Mont Blanc (44:e plats 2007). Med tre fullföljda lopp har han mycket rutin att dela med sig av. Han stod även på startlinjen i årets lopp men med tanke på att ena armen var bruten var det kanske tur att loppet avbröts.

Namn: Tor Almgren
Ålder: 46 år
Yrke: Arbetar på SEB med att finansiera företagsköp utförda av riskkapitalbolag
Bostadsort: Lidingö

Främsta meriter: Förutom en del hyfsade framgångar i ungdomsåren för mååånga år sedan som skidåkare kan jag inte skryta med några större meriter. Efter en period med låg fysisk aktivitet började jag springa lite mera regelbundet igen när jag bodde i London i början av nittiotalet med siktet inställt på just London Marathon. Körde sedan i princip endast Stockholm Marathon samt Lidingöloppet (samt några Vasalopp) under en hel del år. En successivt ökad träningsdos flyttade sedan personbästat ned till nuvarande 2:41. Är nu uppe i cirka 50 maror där de tio snabbaste genomförts under 2:44. Bästa placering i Stockholm är 58 (2008). Kanske mina tre fullföljda lopp i UTMB är en större prestation…

-När upptäckte du att du hade talang för löpning?
-Skulle nog inte vilja påstå att jag har talang för löpning. Har en fysik som egentligen lämpar sig bättre för andra idrotter – tex längdskidor som var “min” sport upp till senioråldern. Att släpa på 72 – 73kg när man bara är 176cm lång är ju inte optimalt som löpare.

-Din främsta styrka?
-Kompenserar kanske en del av brist på talang och fysiska förutsättningar med en disciplinerad och strukturerad träning. Inbillar mig också att jag har ett ganska starkt psyke. De riktigt långa loppen handlar enligt min uppfattning minst lika mycket om mental som fysisk styrka.

-Svaghet som du jobbar extra med?
-När det gäller trail-loppen i berg är jag bedrövligt dålig nedför. Trenden brukar alltid vara densamma : vinner placeringar uppför och förlorar dem nedför. Går dock inte att jämföra sig med mellaneuropéerna som bor i en annan miljö och det är inte heller så lätt att förbättra sig. Saknar ju den typen av terräng här hemma. Sen börjar jag ju också bli för gammal men det är ju inte så mycket jag kan göra åt den saken!

-Skador genom åren?
-Har tyvärr varit en del av den varan under de senaste fyra- fem åren. Min relativt stora träningsmängd har givit förslitningsskador som till exempel fraktur i svanskota och i fot. Nu senast (aug 2010) lyckades jag vid träning på Åreskutan inför UTMB bryta strålbenet (handleden).

-Tips för att undvika skador?
-Träna varierat! Förvisso ett tips jag själv är dålig på att efterleva. Men jag är övertygad om att ett eller helst ett par alternativa träningspass + styrketräning per vecka är ett utmärkt sätt att förebygga skador.

-Vilken typ av styrketräning kör du?
-Patetiskt nog blir det bara något enstaka pass i träningslokalen på jobbet. Då alltid med relativt låg belastning och många upprepningar.

-Hur mycket tränar du på en vecka?
-Högst varierande men mellan 7 och 18 mil ren löpträning. Snittet över året blir nog tvåsiffrigt. Basen är givetvis traditionell distansträning där det viktigaste passet är helgens långpass som kan bli cirka 35km. Blir därutöver knappast något pass längre än 20km. Försöker få in ett par kvalitetspass i veckan. Det kan tex bli 4 x 2km, backintervaller eller snabbdistans.

-Hur får du ihop träning/jobb/familjeliv?
-Även om vecko-volymerna ofta blir rätt höga vill jag nog påstå att löpningen inte inkräktar alltför mycket på annat. En stor del av träningen bedrivs nämligen till och från jobbet och sker således på tid när jag annars skulle sitta på bussen eller T- banan. Att träningen tillåtits ta mer tid de senaste åren får väl också tillskrivas det faktum att mina två döttrar blivit större och krävt allt mindre i form av mark- service. Möjligt dock att min fru ser det på ett annat sätt!

-Varierar mängden/träningsformen under året?
-Inte så mycket faktiskt. Jag trivs inte med att köra rena viloveckor som vissa förespråkar. Går väl ned lite grann i intensitet i november- december och brukar plocka in ganska många mil under perioden februari- april. Merparten av min träning är som sagt löpning.

-Kör du någon speciell kost?
-Nej, inte alls. Försöker äta varierat vilket jag tror räcker alldeles utmärkt. Sedan tycker jag att skräpmat är väldigt gott ibland…

-Vad är din drivkraft?
-Tycker väl att jag aldrig lyckats få någon riktig fullträff på maran. Det stora antalet lopp på ungefär samma tid indikerar kanske också att så är fallet. Nu känns det i och för sig som om tåget gått när det gäller pb på den distansen. Samma sak med UTMB. Känner att det finns saker jag kunnat göra bättre och den riktiga fullträffen saknas. Här tror jag fortfarande det finns en förbättringspotential. Skulle vara skönt att någon gång kunna säga att det här var ett helt optimalt lopp – men jag tvivlar egentligen på att det någonsin kommer att hända.

-Favoritsträcka som du vill rekommendera?
-På träning gillar jag terrängen på Lidingö och förlägger som regel mina långpass på Lidingölopps- banan. Vad gäller tävling så springer jag numera knappast några lopp kortare än marathon. Där finns ju många fantastiskt fina maror men trots att jag testat rätt många utomlands måste jag säga att Stockholm är favoriten. Inte för att den är snabbast men för dess skönhet och för sin stämning. Annars tilltalas jag ju mycket av stora utmaningar – därav min förkärlek för UTMB.

-Hur kom du in på ultra- och bergslopp?
-Testade Swiss Alpine tre gånger runt år 1999- 2001 i tämligen låg fart. Gillade loppet men det skapade inget djupare sug. Var väl närmast en tillfällighet att det blev en första start i UTMB år 2005. En kompis hade läst om det då ganska nya loppet som ju lät galet nog för att vi omedelbart skulle kasta in en anmälan. Gjorde väl i princip allt fel första året och tvingades grinfärdig bryta efter 12 mil. Min första kommentar var att detta gör jag aldrig igen men det gick ju över ganska snabbt.

-Bästa träningstips innan UTMB?
-Underskatta inte vikten av att träna på att springa nedför. Uppför kan man alltid träna på band men det är snarare nedförlöpningen som förstör benen (ett av misstagen första året). Jag har de sista åren inför UTMB kört två träningshelger i alpin miljö, tre respektive två veckor innan loppet. Det har också blivit något enstaka pass i slalombacken hemma. Egentligen mest för att träningshelgerna inte ska börja helt från noll. Kan tyckas i underkant men det har varit tillräckligt. Tvivlar dock inte på att resultaten kunnat vara ännu bättre med mer grenspecifik träning. Har inte något år kört någon egentlig UTMB-träning förrän efter Stockholm Marathon.

-Vad är viktigast att tänka på under själva loppet?
-Att tidigt börja tänka på att få i sig dryck och energi. Framför allt det sistnämnda är en punkt där jag ser stor förbättringspotential för egen del. Nu kan ju energipåfyllnad vara lättare sagt än gjort. Alla gånger jag fullföljt loppet har jag periodvis varit kraftigt illamående och fått upp det jag lyckats få i mig. Förmodligen för att jag väntat för länge med att börja stoppa i mig, vilket är lätt gjort så länge man känner sig stark.

-Är maten okej vid supportstationerna eller behöver man ha med sig mycket själv?
-Jag tycker utbudet är klart godkänt (framgår av UTMB:s hemsida). Nu är ju regeln att allt måste konsumeras på plats. Därför är det nog bra att även medföra mindre kvantiteter energi själv.

-Vad har du med dig för energi?
-Förutom förblandade påsar med en mix av sportdryck och recovery (man får bara ta med vatten från stationerna) har jag testat med gels och med bars men gillar egentligen inte någondera. I år hade jag tänkt ta med marmeladliknande energikakor som på träning visat sig väldigt lättsmälta. Det handlar nog mest om vad kroppen accepterar – allt är behövligt och välkommet! Bara att pröva sig fram.

-Vad kör du med för kläder, skor och ryggsäck?
-Sprang förra året i Salomon SpeedCross i 12mil innan jag bytte till en stabilare Salomon- sko. Startade även i år i SpeedCrossen som jag tycker har bra känsla och som ju är lätt för att vara en trail-sko men som brister lite i stötdämpning. Stod dock bredvid Salomon- kanonerna Jornet och Lorblanchet i starten i år och konstaterade att de kör i den något stabilare S- Laben. Jag kör även med en Salomon-rygga, den med snedställda flaskor baktill (XT Wings). Jag har extrautrustat den med flaskhållare även på axelremmarna fram. Säcken behöver inte vara större än max 10 liter.

Kläder är ju helt beroende av väder. Har varit allt från minusgrader till plus trettio samt såväl regn som sol och kraftig dimma. Brukar när vädret så medger starta i korta tights och linne. Brukar också fascineras av hur vansinnigt mycket kläder många har på sig, även dagtid när det är varmt. Jag småfryser hellre för att minimera vätskeförlusten.

-Vad har du i dina drop bags?
-Ombyte kläder och skor (som får ligga kvar i säcken om de inte behövs), ny energi, nya påsar sportdryck/ recovery, en flaska blåbärssoppa (gillar blåbär på tävling!). Några gånger har jag haft en påse smågodis väntande. Inte fel att knapra på som en liten lyx!

-Vilka erfarenheter/misstag i upplägget har du gjort, som du sedan ändrat på?
-Gjorde som sagt allt fel första året. Åkte ner samma dag, hade inte tränat i starkt kuperad terräng mer än ett! pass, medförde groteska mängder energikakor (varav jag åt totalt två på 12 mil), alldeles för mycket saker i ryggsäcken, alldeles för små skor (halvnumret större än vanligt behövs för att skona tårna nedför), för svag pannlampa som bidrog till ett par felspringningar mm.

-När ska man förbereda sig på att den mentalt jobbigaste perioden kommer?
-Tror detta är helt individuellt. Själv har jag alltid upplevt avsnittet mellan Arnuva (94km) och Champex (112km) som tungt. Då börjar man bli rejält sliten men har fortfarande väldigt långt kvar. Brukar alltid kunna repa lite mod mot loppets slutskede. Kanske naturligt när man börjar se ett slut och förstår att man kommer att kunna ta sig hela vägen.

-Vad har du för strategi vad gäller sömn under loppet?
-Enkelt. Eftersom jag aldrig varit ute mer än en natt har jag aldrig ens funderat på sömn och inte alls känt mig sömnig. Kanske annorlunda om man tror att man behöver vara ute även en andra natt. Vet dock många som fullföljt på en tid mellan 35- 40 timmar utan att sova.

-Hur kallt blir det på topparna?
-Man bör vara förberedd på att det kan bli minusgrader. Så var det första natten år 2006 (tror jag det var). Förstod då inte riktigt hur kallt det var förrän dagsljuset kom och det var helt vitt på backen av nattfrost. Men det har också varit år då det även nattetid räckt med linne för mig även i de högsta passagerna.

-Vilket är det viktigaste rådet du skulle vilja ge förstagångslöpare på UTMB?
-Ge inte upp för tidigt. Det är naturligt att det kommer perioder då det går tyngre men trenden kan mycket väl vända. Ta lite extra tid vid kontrollerna om det behövs för att ladda om batterierna så mycket det går. Känslan av att svänga in på upploppet i Chamonix uppväger med råge den (eventuella) smärta man kan känna på vägen!

-Vad hade du för mål med årets UTMB?
-Valde lite dumt att starta UTMB 2010 trots armbrott och gips. Nu var ju vädret så otroligt dåligt att hela tävlingen avbröts ganska tidigt. Kan inte påstå att jag blev speciellt ledsen när jag hörde det. Hoppas kunna komma tillbaka 2011 och då göra mitt bästa UTMB hittills.

-Vilka fler lopp springer du?
-Kommer nu inom kort att klämma Lidingöloppet som ju är hemmaplan. Får se hur det går. Träningen har väl varit lite si och så efter armbrottet. Nu åker gipset av inom kort men det känns lite svårt mentalt att släppa på i nedförslöpningar. Sedan står Frankfurt Marathon på agendan i slutet av oktober.

Vi tackar Tor för bra tips och inspiration. Förhoppningsvis ses vi nästa år i Chamonix!

/Erik

Ultra i höst

Vi funderar på att springa Knalleleden senare i höst och tänkte kolla upp hur intresset är. Finns det några fler som hänger på så hör av er till oss.

Leden går mellan Hindås och Borås och är ca 46 km lång. Mestadels stig och grusvägar med en del riktigt fina passager.

/Erik