Tomas och Martin. (Foto: Tomas)

Martin Clemensson avslutade idag sitt mastodontprojekt som gick ut på att ta hela Mount Everests höjd på tre dagar. Mycket starkt gjort, speciellt med tanke på att platsen för ändamålet var Hobo Hill med ca 85 höjdmeter, det blir många vändor. Även Tomas från Aktivitus klarade bragden. Jag var själv med en sväng igår men körde bara ett Kebnekaise i höjd. Ett gäng med löpare var med och dessutom var det MTB-cyklister där och rekade så stigen är rejält upptrampad nu.
Idag blev det en runda runt Rådasjön. 3/4-tights och bara ett lager på överkroppen, det tar sig.

/Erik

På påskdagen blev det äntligen ett längre pass. Jag fick sällskap av min kollega Johan och vi körde en runda som jag kört varje vår de senaste åren. Ett säkert vårtecken även om det faktiskt var rejält med snö det första året jag och Jerry körde den.
Kort beskrivning; Mölndal-Tulebo-Finnsjön-Benareby-Landvetter-Mölnlycke-Mölndal. 34 km, mestadels fina stigar/skogsvägar men rätt mycket asfalt sista milen. Okej känsla men nu börjar det bli tid att prioritera höjdmeter framför sträcka.

/Erik

Vintern har varit lång och det har bitvis varit tungt att hålla träningen uppe. En orsak är så klart att det blivit få gemensamma pass då Jerry hindrats av en jobbig axelskada. När det dessutom inte har blivit något tävlande alls för mig i vinter blir det väldigt lång tid utan något naturligt avbrott i träningen. Vecka efter vecka passerar och det känns ibland lite monotont.
Nu börjar det i alla fall dagarna bli lite ljusare och förhoppningsvis kommer det lite värme snart också så att shortsen kan tas fram. Jag längtar verkligen efter den första vårgrönskan, det blir nästan som att springa på nya stigar.

/Erik

Det snöade kraftigt på morgonen så när jag idag körde en tur till Delsjön var underlaget oftast en decimeter snöslask. Trots lite dåligt fäste i nedförsbackarna var det klart springbart och fint i skogen. Nästan 27 km fick jag ihop, skönt med ett lite längre pass då det varit lite svårt att hitta löpenergin de senaste veckorna. Lite knäkänning och några småförkylningar har lett till alltför många vilodagar.

Fem månader kvar till årets stora tävlingar, måste försöka hitta några mindre lopp på hemmaplan under våren.

/Erik

Jag har under veckan varit i Las Vegas på kickoff och passade så klart på att springa lite trail.
Efter tips från lokala löpare hade jag sett ut några bra områden att springa i. Tanken var att se lite olika typer av den lokala naturen och dessutom nå toppen på Mount Potosi. Med hyrbil tog jag mig en morgon till den lilla byn Blue Diamond och parkerade.

Blue Diamond

Morgonen var kall och jag begav mig ut på ett MTB-spår. Märkningen var gles och på ett krön tappade jag stigen och kom ned i fel ravin. Efter lite irrande fick jag till slut använda mobilens gps för att hitta en alternativ väg tillbaka till min tänkta väg. Det fanns en del roliga tekniska berg men mellan dessa var det rätt platt öken. Med Red Rock Canyon och Spring Moutains som kulisser fanns det hela tiden fina vyer att titta på.

Vy mot Red Rock Canyon

Jag korsade en motorväg och sprang in i Cottonwood valley. Det blev rätt många kilometrar här innan jag nådde vägen upp mot berget. Ganska snart kom jag upp på gamla guldgruvestigar och jag såg på spåren att det inte varit någon människa där på länge. Jag kom högre och högre upp och fick nu springa i snö. Tiden rann iväg och jag fick vända vid Ninetynine Spring på ca 2000 meters höjd.

Kaktus som tål svensk vinter?

Toppen. Den tar vi en annan gång.

På vägen tillbaka valde jag en annan väg genom Red valley, ett bra val med fina stigar på röd jord. Sedan via ett roligt berg och några vackra dalgångar med “Western”-atmosfär innan jag var tillbaka vid motorvägen.

Red Valley

Avslutningen var ganska teknisk och då jag tagit med nästan odrickbart klorvatten från hotellet var jag rätt mör här. Jag hittade rätt över de sista bergen men det var segt och jag ramlade och slog mig blodig på händerna. Tillbaka i byn efter drygt 52 km satt det fint med lite dricka från den lilla lanthandeln.
Totalt sätt var den en fin dag i ny spännande natur, hade jag gjort om det hade jag kanske valt en annan startpunkt närmare toppen för att slippa lite transportlöpning men samtidigt fick jag många coola partier längs vägen.

* Under vintern sover skallerormarna, kanske tur det även om det varit tufft att se en på håll. Jag såg nu bara några kaniner och jordekorrar.
* Många av bergsstigarna var småkuperade med några meters upp och ned hela tiden. Dessa höjdmeter hinner aldrig registreras på klockan men de känns i benen efter ett tag.
* Direkt från en lång resdag med sömnbrist och jetlag var kanske inte uppladdningen perfekt men ibland måste man bara ta tillfället.
* Amerikanarna är betydligt bättre än oss på att namnge sina stigar, jag sprang t ex på Dead Horse loop, Black Velvet road, Hurl, Landmine loop, Rubber Ducky trail, Satan´s escalator, Badger pass m fl.

Varning: kaktusar och andra ökenväxter är lite vassare än svenska buskar.

/Erik

Delsjöarna är redo för lite kyla

Tiden sedan Kullamannen har inte varit bra träningsmässigt. Ett flertal förkylningar och dessutom en liten bristning i vaden har medfört få tillfällen som alla varit av karaktären “kom-i-gång”-pass. Att försöka ta igen träning när man är frisk är ingen bra idé men jag hoppas i alla fall att resten av året kan innebära en normal träningsmängd med några extra pass under juldagarna. Längtan efter riktiga kvalitetspass är stor och det finns som vanligt många områden att ta tag i.

Pannlampan är med på nästan alla pass men nu är det bara 9 dagar kvar tills det vänder och blir ljusare igen, skönt.

/Erik