Efter ett skadefyllt år med obefintlig träning så ska jag imorgon springa min första tävling sen UTMB förra året. Då bröt jag för övrigt efter ca två mil, eftersom mitt diskbråck i nacken smärtade redan på väg ut ur Chamonix. Sedan dess har det varit en bergochdalbana med två steg fram och ett tillbaka. Men nu (peppar,peppar ta i trä) känner jag mig 95% hel och bättre än så kan jag inte begära. Jag vill ju inte chansa med hälsan utan startar tävlandet lite försiktigt med Borås Ultra Marathon, 8 mil vandringsled från Skatås till Borås :-). Det ska bli intressant och jag återkommer med rapport.

De senaste åren har jag sprungit uteslutande i Salomon skor, de har en rad olika modeller för trail som är mycket bra.  Men imorgon ska jag springa i North Face  minimalistiska lättviktare Single Track Hayasa. Första gångerna jag sprang i Hayasa tyckte jag att det var ett par helt ok trailskor utan att göra något större väsen av sig, men under våren har jag sprungit en hel del med Hayasa och de växer på mig hela tiden och nu tycker jag att det är den bästa lättviktare jag testat.  Hayasa är mjuk och följsam som en toffel men med förvånande stabilitet och dämpning. Jag återkommer även här med en rapport om hur de klarar 8 mil med 85 kg traillöpare.

The North Face nya lättviktare Single Track Hayasa.

P.S. Det ligger ett par Salomon i dropbagen ifall att 🙂 D.S.

/Jerry

I helgen gjorde jag och Per ett litet avsteg från skog och stig genom att springa Göteborgsvarvet. Vi är båda nöjda med insatsen men från och med nu är det totalt fokus på Kristins Runde i början av Juni. Målet är att få till minst ett långpass samt ett bra backpass per vecka för att vara väl förberedda för att ge grannarna i väst en match….

//Martin

Hej trail runners!

Idag var jag, Per och Erik ute på ännu ett pass tillsammans, lika inspirerande varje gång. Tyvärr stannade Jerry hemma på grund av en illasinnand bacill. Passet bjöd på både solsken, fina tekniska backar både uppför och nedför.

Dagens pass hade dock ytterligare ett mål förutom att få ett bra pass i benen, nämligen rekognosering av eventuell tävlingsterräng. Som Erik antydde i förra inlägget så är det spännande tider för redaktionen på trailrunner.se, mer information kommer dyka upp på sidan inom kort.

//Martin

Idag har jag och Per sprungit IK Uvens klubbmästerskap i orientering. Per är helt klart  den mest rutinerade orienteraren av oss två, vilket tyvärr också senare tydligt belystes i resultatlistan…

Hur som helst så händer det tydligen saker inom orienteringsvärlden, som jag minns det så springer man i skogen och en cm på kartan är mellan 100 och 150 meter i verkligheten, idag var det skala 1:5000 vilket innebär att 1 cm på kartan är 50 meter i verkligheten och en sekunds ouppmärksamhet belönas med att man får vända och springa tillbaka.

Väl på plats, i mina finfina spikskor, så ser jag Per i ett par rosa lättviktsskor. Jag frågar givetvis om han inte tycker att det är pinsamt att gå omkring med dom och undrar när han ska ta på sig sina orienteringsskor. Får då ett flin tillbaka och en förklaring vad sprint innebär i orienteringssammanhang. Det är alltså minimalt med skog som ska passeras och merparten av banan går i ett bostadsområde bland ungar, blängande pensionärer och återvändsgränder. Gissa vem som då sprang som en blixt till bilen och bytte ut orienteringsskorna mot sina vanliga Salomonskor?

Väl i mål efter stressiga 4km och ett par missar för mycket så går jag i mål med förhoppningen att Per som startade 2 minuter efter mig fortfarande är ute på banan, men icke, han slog mig med 6 långa minuter och kan nu titulera sig klubbmästare i låtsasorientering, grattis Per!

Det fina med löpning är att man varje gång kommer på hur roligt det är samt att skogen ändå är svårslagen. Ser fram mot söndagens långpass med dom andra gubbarna här på Trailrunner.se.

//Martin