Emelie Forsberg – på väg upp

I skuggan av Jonas Buuds framgångar på Swiss Alpine har det varit skralt med svenska framgångar på de tuffa trailloppen utomlands. Den här våren har dock Emelie Forsberg (Salomon) lyckats bra med en andra plats på 3 Peaks i England och en tredje plats på Zegama i Spanien. I samband med Salomon Trail Tour i Göteborg fick jag en kort pratstund med henne.

Vad är din bakgrund?
Tidigare har jag hållit på med bollsporter och skidåkning.
Har alltid sprungit men ett par år var det bara klättring som gällde.

Hur kom du in på trail running?
Jag har bott i fjällen. Naturligt där och det bästa som finns!

Styrkor?
Backar, både uppför och nedför.

Svagheter?
Snabbheten kan förbättras.

Specifik backträning eller räcker det med att du bor i Tromsö och har tillgång till rätt bra berg?
Det räcker med att springa i fjällen.

Hur har det varit att träna med de andra Salomonstjärnorna som Kilian, Anna Frost m fl?
Mycket inspirerande, man lär sig mycket av dem.

När får vi se dig på de längre bergsloppen?
Det kommer, vill bygga upp en bättre grund först.
Antagligen blir det ultradebut i slutet på året och sedan siktar jag
på ett långlopp om året. Tycker det är väldigt roligt med de kortare loppen.

Favoritställe att springa på?
Jotunheimen, Tromsö, Jämtlandsfjällen, Utah.

Vad har du för övriga intressen förutom löpning och skidåkning?
Baka bröd och bullar (och äta dem 🙂 ).

Drömprojekt?
Alperna, Himalaya. Har länge drömt om att springa hela Pyrenéerna.

Lycka till!

(Efter intervjun tog Emelie en klar seger på tävlingen.)

Följ Emelie och hennes träning här.

/Erik

Salomon Trail Tour Göteborg

Igår avgjordes Salomon Trail Tour Göteborg här i Skatås med flera alternativ att springa; 2,5/6/12/21 km. Nästan på hemmaplan men ändå rätt många nya stigar för oss. Det var lite kallt innan start men när vi väl kom iväg var det perfekta förhållanden. Jag hade svårt att hitta flytet första delen men efter ungefär en timme lossnade det och jag kunde springa på lite bättre. Banan var mycket fin men också väldigt tuff vilket drog ned på farten. 514 höjdmeter, en stor del obanat med löpning i myrmark och ljung för att nämna något. På slutet kom man in på 12-kilometersbanan och fick springa lite slalom på de smala stigarna för att passera de andra löparna. Efter passering av målområdet återstod en 2,5-kilometerslinga innan allt var klart. Jag gick i mål på 1.43.55. Kände mig helt okej efteråt och hade gärna kört ett varv till! 🙂

Totalt sett en mycket rolig tävling men en fin och välmärkt bana.

Resultat finns här.

Ett stort plus till arrangörerna som hade en 2,5-kilometers bana för barnen. Synd bara att inte fler visste om det. För övrigt var det ett mycket bra tävlingscentrum för de som har med sig familjen. Möjlighet till fika, lekplats och toaletter underlättar när man väntar.


Min grabb Joel på språng

/Erik

Mammut test event

Idag fick vi ett glädjande besked. Både jag och Jerry vann platser till Mammuts test-event i samband med Swiss Iron Trail. Det innebär att vi får testa utrustning och vara med på fotosessioner m.m. innan tävlingen. Vi får också hotell hela veckan med ett antal middagar inkluderat.
Det absolut bästa är nog ändå att vi får support från Mammut under själva tävlingen, kan betyda mycket för resultatet.

Kolla in de tidigare test-eventen här.

Tack Mammut!

/Erik

Summits of my life

Kilian Jornet presenterade idag sitt senaste projekt: Summits of my life.
Under fyra år skall han bestiga några av världens högsta berg på rekordtider. Finalen blir 2015 då Mount Everest ska besegras. Mer alpinism än löpning men han kommer fortfarande att tävla i bergslöpning och skidalpinism parallelt.

/Erik

Single-Track Hayasa vs BUM

Då jag i alla tidigare lopp bara sprungit i Salomon skor och varit mycket nöjd, var det ett inte helt lätt beslut att byta till The North Face nya minimalistiska lättviktssko Single-Track Hayasa. Första halvan av loppet fram till Hindås bjöd på många olika underlag och Hayasa klarar de flesta utan problem. Dock är mönstret i sulan lite för klent för att ge bra fäste när det blir riktigt lerigt. De återkommande våta myr- och mosspasseringarna är inga problem då Hayasa är väldränerad och torkar mycket fort. Komforten är bra och jag är imponerad av att North Face lyckats med att få till så bra dämpning med bibehållen markkänsla. Det är först på sista milen jag skulle vilja ha lite mer dämpning i framfoten, men då har jag ju sprungit i ca nio timmar så fötterna är lite ömma. Trots de återkommande våta passeringarna och Hayasas lätta vikt är och förblir dom stabila loppet igenom. Jag borde nog knutit om skorna efter ca sju timmar men det var inte så påtagligt att det var ett måste. Totalt så måste jag säga att skorna klarade mina 85 kg på 80 km tuff vandringsled med bravur och om det varit lite mer dämpning i framfoten och någon form av snabbsnörning så hade det blivit full pott.

/Jerry

Inför Salomon Trail Tour Göteborg


Foto: Skatås X-trail 2010

Bara en vecka kvar nu tills Salomon Trail Tour kommer till stan. 6, 12 eller 21 km finns det att välja på och banorna ser ut att bjuda på fina stigar långt bort från de vanliga motionsspåren i Skatås.
Favoriter i långa klassen är Andreas Svanebo och Emelie Forsberg som båda är i bra form.
För mig blir det första tävlingen efter Sandsjöbacka Trail Marathon. Egentligen skulle jag behöva ett längre lopp men det skall verkligen bli kul att tävla igen och dessutom träffa andra löpare som jag känner.

/Erik

Åtta mil vandringsled, kramp och Red Stripe.

Första upplagan av Borås Ultra Marathon startade kl 8 vid Skatås. Jag har varit skadad och inte sprungit några långlopp på nästan ett år så känslan inför de 8 milen var blandad, galet lycklig över att trots allt vara så hel att starta men samtidigt lite orolig för hur kroppen skulle svara på belastningen. Starten gick och en förväntansfull skara på trettiosju personer satte av mot Borås. Jag sprang tillsammans med Johan Wagner från Ladonia Fellrunners, vi har i tidigare lopp varit jämnstarka och det är alltid bra att ha någon med som kan peppa lite när det blir tungt.

Efter någon kilometer sprang vi över Getryggen och jag kände mig lätt och stark. Leden fortsätter med ett par kilometer grusväg förbi Blacktjärn för att sedan vika av in i skogen på en stig med minst sagt varierande underlag.  Allt från lättsprungen bred stig till mycket teknisk singletrack och rena rama träskmarker, hur kul som helst. Fram till Hindås fick jag och Johan sällskap av Rasmus Westergren (som slutade på en andra plats). Vid mat och vätske stationen i Hindås fanns även den första dropbagen, jag flyttade över lite ny energi iform av mestadels gel, käkade chips och drack cola.  Aptiten var inte den bästa men det brukar den inte vara och känslan i övrigt var bra. Rasmus gjorde ett kortare stopp än mig och Johan och lämnade Hindås någon minut före oss. Efter Hindås började Johan känna av lite kramp och han ökade sitt intag av salttabletter men krampkänningarna blev värre och värre för att tillslut resultera i ett rejält krampanfall som fick honom att skrika rätt ut och det var för hans del bara att bryta tyvärr. Jag fortsatte och kände mig förhållandevis stark, jag ökade mitt intag av salttabletter för att inte drabbas av samma öde som Johan.

Milen rullade på med lite mer grusväg än mellan Skatås och Hindås men också här med fantastiskt fina stigar som gav upplevelseenergi att springa på. Jag fick fin draghjälp av Johan Olausson men några kilometer innan sista vätskestationen fick jag släppa honom, jag visste att stationen bara var några kilometer bort men nu var det tungt och den djä….. stationen dök ju aldrig upp tyckte jag. När jag änligen kom fram så stog Johan Olausson där och drack öl, jag fick en Red Stripe tryckt i handen och tog två klunkar. En farlig känsla av att loppet var avklarat spred sig tillsammans med ölet i kroppen. Aptiten var nu obefintlig men chips och cola funkar alltid, jag satte mig ner tre minuter och sippade i mig colan.  Sträckan in mot Borås var blytung men även här fick jag sista milen fin draghjälp. Väl i mål bjöds det på kyckling, potatissallad och grönsaker. Förutom vatten och cola fanns öl att köpa i baren.

Det var ett mycket välarrangerat lopp med generösa energistationer och en varierande kul och tuff bana som jag gärna springer igen.

Jag slutade på en sjunde plats med en tid på 10:08 , vilket jag är mycket nöjd med. Nu är det bara att träna på inför Iron Trail i Juli.


Minuterna innan start.


På väg uppför Getryggen.


Jag, Johan och Rasmus.

/Jerry

Manhattan running


Central Park sett från Rockefeller Center

Medans Jerry fick njuta av 8 fina mil mellan Göteborg och Borås tvingades en annan att harva runt i New York. 🙂
Lyckades få till 3 pass under helgen och kan meddela att stigar är det ont om. Sprang längs East River, i Central Park och runt på många av gatorna.


Mitt i parken

Hittade ett par korta stigar i parken och med lite tid och tålamod kan man nog sätta ihop en mindre slinga men det får bli en annan gång, nu blev det istället mycket asfalt, ont i hälsenan efter första passet men sedan hade jag vant mig.


Stora dammen

Vill man ha lite grönska på Manhattan så är det i princip bara Central Park som gäller. Det var befriande när man kom in en bit i parken och kunde springa brevid asfalten och dessutom andas in lite bättre luft.

Så fort jag kom hem tog jag en timmes runda på fina småstigar. Coola butiker och hus i all ära, att ha närhet till riktig natur är värt mycket!

För övrigt, häftig stad! Besök rekommenderas.

/Erik