Ola och brudarna..:)

Under helgens Tiveden Trail har många personrekord satts vad gäller antal tillryggalagda kilometer i ett sträck. Målen var många inför lördagens ultrapass. Alla skulle få en sträckning att bita i, en fin naturupplevelse, förstklassig service samt att de skulle komma i mål ungefär samtidigt.

Några anlände Karlsborg på fredagskvällen medans ett gäng anslöt på lördag morgon. För att möjliggöra en beräknad samtidig målgång behövdes givetvis olika starttider. Första gänget blev utskjutsade 07.30 och sista gänget startade 11.45. Långa banan startade längs Munkastigen ca 7 km väster om Olshammar, starten för ”korta” banan var vid Tivedstorp. Sistnämnda är dessutom en utmärkt startpunkt för den som vill vandra eller springa i nationalparken framöver. Här finns även goda möjligheter att äta och övernatta.

Pigga ben efter några få kilometer

Starten bjöd på strålande solsken som gång på gång hyllades av ivriga löpare. Detta föll dock inte i god jord hos vädergudarna som inför första vätskestationen bjöd på regn, hagel och någon ynka plusgrad. Väl vid lunchstationen med varm soppa, nybakt bröd och kaffe var kontrasterna påtagliga då solen dessutom åter värmde och livet kändes bekymmerslöst sånär som på vetskapen att det återstod drygt 25 km till mål.

Per med 1 km kvar till lunch

Efter sista bemannade stationen, Lackåsen, återstod knappt 10 km lättlöpt terräng. Lättlöpt med undantag för Kanonbacken som med sina 135 meters spikraka stigning fick bli en helt klart värdig avslutning på en heldag längs vandringsleden.

Sofia med 500 m kvar till mål

Efter skjuts tillbaka till Karlsborg var det skitsnack, bastu och grillning som fick avsluta dagen som för de flesta inneburit en ca 8-10 timmars strapats på 49 eller 63 km.

Stort tack till ett imponerande serviceteam och framförallt till er deltagare som gjorde detta till en fantastisk dag. Vi hoppas att detta ska bli en årlig tradition, vad tror ni om det?

Fler bilder finns på vår Facebooksida inom kort.

// Martin & Per

Ser ut som gräs, men jag springer på asfalt.

I lördags så lämnade jag skogarna i Mölndal och åkte ut till Hönö i Göteborgs norra skärgård. Målet var loppet Skärgårdsmilen arrangerat av Hönö Idrottssällskap. Dagen bjöd på helt perfekt löpväder med svag vind och strålande sol. För en fastlandsbo som undertecknad så bjöds det även på exotisk miljö: saltvatten, vita skärgårdshus och fiskebåtar.

Mina förväntningar inför loppet var nedskruvade efter en veckas ofrivillig vila efter borttagande av födelsemärke (ärret skulle ges tid o läka). Som så många gånger förut så visade det sig dock att ofrivillig vila, om än psykiskt påfrestande, kan vara perfekt för att släppa fram formen.  Vågade först inte tro på det, men jag kände mig riktigt lätt under uppvärmningen och det var tydligt att benen hade uppskattat några dagar i horisontalläge.

Fotöbron – passerades två gånger

Loppet blev ett av de roligaste millopp jag sprungit, mycket tack vare att jag lyckades besinna mig och inte rusa iväg och dra på mig mjölksyra efter 1 km. Det här med mjölksyra har tidigare varit lite av min specialitet, men nu så kände jag mig istället starkare ju längre in i loppet jag kom (fast detta kan i och för sig vara en efterkonstruktion…).

Snubblade in 1 sekund under 36 min och att det stod 35 på resultattavlan är något jag tänker leva på länge.

// Per

Idag blev det ett hyfsat långpass i Tivedsskogarna i planeringens tecken inför Tiveden Trail. Farsan, som bor i Karlsborg sa, jag citerar: ”det är MYCKET snö i skogen, bara så du vet”. Men när vi lämnade deras hus i Karlsborg city var det inte en snöflinga i sikte så jag tänkte hur farligt kan det vara?

Väl avsläppt i höjd med Olshammar bar det iväg längs Munkastigen. Efter ca 500 meter insåg jag att detta kan bli en jobbig dag, gubben hade rätt, tyvärr som vanligt. Av de första 32 kilometerna var 25 väl inbäddade i ett 20-40 cm djupt lager av blötsnö. Detta gör underverk för kilometertiden kan jag lova.

Det som göms i snö…kommer förhoppningsvis fram inom två veckor

Tanken var att skaffa en GPS-rutt på hela sträckan men efter 46 km och 1000 höjdmeter kastade jag in handduken till förmån för bastu och mammas mat, genidrag skulle jag vilja påstå såhär i efterhand. Resterande sträcka kommer undersökas när vårsolen fått jobba lite mer.

Som det ser ut nu kommer vi bli ca 15 löpare den 27 April, verkligen roligt med så bra uppslutning. Om du som läser detta inte har några planer den helgen och är sugen på en långtur med full service är du mer än välkommen att hänga på, inbjudan finns här. Roligare och finare sträckning får man leta efter, undantaget dagens snödjup vill säga.

//Martin

Kanske det största som hänt uppe på Safjället sedan stenåldersmänniskorna bestämde sig för att åka dit och lägga stenar i en hög: Thierry Gueorgiou, världens bästa orienterare, gästade i lördags vår fina kulle.

FK Herkules arrangerade medeldistanstävling i orientering och på startlinjen stod Thierry, 7-faldig världsmästare på distansen. Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med men skall försöka få tag på en karta i efterhand. Om jag först går runt banan och snitslar den så kanske jag kan lyckas slå honom på någon delsträcka..

Hur tävlingen gick? Thierry vann med 4 min, vilket är en evighet med tanke på att banan mätte 4.8 km (fågelvägen).

/ Per