Efter de senaste veckorna av småkänningar slog det till rejält i söndags med hög feber och sprängande bihålor. Idag på tredje dagen tittade jag ner i halsen och såg att det var dags för antibiotika. Efter ett snabbt läkarbesök är nu kuren igång. Ett litet upphåll hade kanske inte gjort någon skada i normala fall men efter fredagens chockbesked, att Johan, en av lagets bästa multisportare, inte kan tävla i Femmans Multisportrace blir det helt plötsligt väldigt dålig tajming på sjukdomen. Eftersom Trailrunner West inte vet vad ‘Dra sig ur’ eller ‘Walk over’ betyder får jag hoppa in istället.  Kuren är avslutad med två dagars marginal när det är tävling så det är framförallt uppladdningen som blir dålig.  Till råga på allt har Jerry anmält oss i långa klassen. Tävlingen innehåller paddling, cykling och löpning, paddlingen kommer vi att tappa massor av tid på som ovana kanotister i Canadensare då vi ställs mot Sveriges bästa multisportare med egna trådsmala kajaker. Vi är väl inte så vana vid Mountainbike-cykling heller men cykla gör vi ofta så detta moment kanske går lite bättre. Sist men inte minst, löpningen, vår enda starka gren, det är endast här som jag har några som helst förhoppningar om lite bättre tider. Summa sumarum kommer vi nog ett par timmar efter men vi skall i alla fall kämpa hårt. Tanken är att vi vid målgången skall göra en ‘Björn Dählie’, alltså falla ihop efter mållinjen helt utpumpade med krampattacker i hela kroppen. Kanske.

/Erik