Idag har jag och Per sprungit IK Uvens klubbmästerskap i orientering. Per är helt klart  den mest rutinerade orienteraren av oss två, vilket tyvärr också senare tydligt belystes i resultatlistan…

Hur som helst så händer det tydligen saker inom orienteringsvärlden, som jag minns det så springer man i skogen och en cm på kartan är mellan 100 och 150 meter i verkligheten, idag var det skala 1:5000 vilket innebär att 1 cm på kartan är 50 meter i verkligheten och en sekunds ouppmärksamhet belönas med att man får vända och springa tillbaka.

Väl på plats, i mina finfina spikskor, så ser jag Per i ett par rosa lättviktsskor. Jag frågar givetvis om han inte tycker att det är pinsamt att gå omkring med dom och undrar när han ska ta på sig sina orienteringsskor. Får då ett flin tillbaka och en förklaring vad sprint innebär i orienteringssammanhang. Det är alltså minimalt med skog som ska passeras och merparten av banan går i ett bostadsområde bland ungar, blängande pensionärer och återvändsgränder. Gissa vem som då sprang som en blixt till bilen och bytte ut orienteringsskorna mot sina vanliga Salomonskor?

Väl i mål efter stressiga 4km och ett par missar för mycket så går jag i mål med förhoppningen att Per som startade 2 minuter efter mig fortfarande är ute på banan, men icke, han slog mig med 6 långa minuter och kan nu titulera sig klubbmästare i låtsasorientering, grattis Per!

Det fina med löpning är att man varje gång kommer på hur roligt det är samt att skogen ändå är svårslagen. Ser fram mot söndagens långpass med dom andra gubbarna här på Trailrunner.se.

//Martin