I lördags var jag och Erik och sprang en runda på Kinnekulle. Vi har haft Kinnekulle på vår “to do list” några år nu och nu fick vi äntligen till det. Vi parkerade vid Kinnekullegården som nästan ligger på toppen av kullen. Vi ska ju båda två springa tuffa lopp i alperna om tre veckor så den förhållandevis höga fallhöjden lockade, men vi bestämde oss för att ta en närmare titt på hela kullen. Kinnekulleleden är en led som ringlar sig runt hela kullen ca 45km, så den fick det bli till att börja med, men för att hinna med backpasset i slalombacken efter leden kortade vi ner den till ca 30 km.

Leden bjöd på blandad natur och underlag, allt från lättlöpta stigar/vägar till tekniska kuperade stigar. Vi passerade flera unika stenbrott, öppna brukade fält med ekon från en svunnen tid, men också flera som är i bruk idag. Vilket kan förklara det sinnessjuka antalet flugor som emellanåt gjorde oss sällskap. Flugorna till trots så var rundan riktigt nice och jag kan rekommendera den varmt.

När vi avslutat Kinnekulleleden tog vi en glasspaus innan vi satte tänderna i slalombacken med en fallhöjd på drygt hundra meter. Solen stekte för en gångs skull den här sommaren och flugorna gjorde allt för att stoppa oss. En timme blev det i backen och Erik varvade mig nästan, men bara nästan.

/Jerry