Hej igen, då kör vi vidare..

Vändpunkten – 8 (12.8 km +260m) Visst, benen var tunga och värkte, men med nypåfylld energi så kom de positiva tankarna tillbaka och sträckan tillbaka till kontroll 8 gick mycket lättare än vad jag trodde var möjligt nere vid vändpunkten. Känslan att man för varje steg kom närmre målet gjorde det mentalt mycket lättare. Jag tror det var här någonstans jag satte på mig hörlurar och började lyssna på lite musik. Är säkert väldigt olika från person till person, men jag kan verkligen få en kick och nya krafter av musik.

8 – 7 (3.6 km +706m) Backen tillbaka upp mot Gulekoppen tycktes aldrig ta slut. Här var det brant kupering över stora snöfält. Snöfält som jag knappt tänkt på då jag sprang nerför, men som kändes oändliga då man gick uppför. Har här visuell kontakt med Martin hela vägen upp och jag tror att jag ett tag inte ligger mer än en 5-10 min efter. Att jag håller jämna steg med honom uppför ger mig lite extra energi. Skönt med en positiv känsla för det hade börjat dra in regn och det blev kallare ju högre upp man kom.

Det bjöds inte på någon regnbåge då jag passerade.

 7 – 6 (2.2 km -204m) Var riktigt frusen då jag nått toppen så vägen nerför branten till röda-korsets läger gick inte så fort. Väl nere vid deras tält så blir frestelsen för stor så jag hoppar in i deras tält och tar av mig min blöta tröja och sätter på mig en underställströja istället. Otroligt skönt att efter en tids nedkylning få på sig något torrt. Så här i efterhand så borde jag nog bytt tröja redan på väg upp mot toppen, men då jag var där mitt i backen så ville jag bara gå vidare uppåt och hade inte ro att stanna för ett klädbyte.

Tror detta är taget på väg ner från kontroll 6.

6 – 3 (8.1km -783 m) Fin nedförslöpning. Tyvärr var det här jag började tappa riktigt mycket tid. Efter mitt tröjbyte så drabbades jag nästan omgående av kramp i framsida lår. Vet inte om det berodde på energibrist eller på för slapp träning.. men från kontroll 6 och in till mål fick jag vid upprepade tillfällen stanna och låta krampen få leka fritt. Som tur var kunde jag jogga igen så fort krampen släppte, men det var en lite obehaglig känsla att känna hur låren inte riktigt ville lyda mig längre. Blir här passerad av två löpare.

3 – 2 (4.1 km +520 m) En sträcka som från andra hållet inte hade känts så märkvärdig kändes nu väldigt lång. Det var ändå en härlig känsla för detta var den sista stigningen och, lite svårt att förklara, men jag hade en känsla av stolthet i kroppen.

2 – mål (6.7 km -790 m) Sträckan från sista toppen ner till mål tog faktiskt nästan lika lång tid som det tog mig att i början av dagen springa samma sträcka uppför. Krampproblematiken gjorde att jag tvingades till några stopp på väg ner, minns speciellt ett tillfälle då jag satt på fjället med två krampande ben och tittade ut över vattnet och ner mot målet. Är nog få som haft en skönare känsla i en kropp med krampande lårmuskler. Kände mig så nöjd.

Tappade runt 20 min på Martin från Gulekoppen och in i mål. Han var imponerande stark på slutet. Min sluttid blev 12 h och 39 min, Martins 12h 7 min.

Ville lyssna klart på musiken så tog det lite lugnt efter målgång..

 

Så slutligen för att sammanfatta och ge lite tips inför årets lopp:

• En lärdom jag tar med mig är att det är mycket bättre att direkt försöka göra något åt de småskavanker och irritationskällor som kan tänkas uppstå istället för att låta dem växa till sig till reella problem. Fryser du? Byt tröja. Har du grus i skon? Stanna och töm skon direkt. Tränger det på? Kliv av stigen o släpp loss.

• Jag använde mig inte av stavar då jag hade för lite erfarenhet av det inför loppet. Martin som är van skidåkare körde med stavar halva loppet men struntade sedan i dem då han tyckte att underlaget var för mjukt så han sjönk igenom med stavarna.

• Energimässigt så hade jag två snickers med mig, några geler samt resorb och sportdryck. I och med att man fick köttsoppa mm serverat halvvägs och där också kunde fylla på med nya geler etc så behöver man inte ta med sig hysteriskt mycket från start. Vatten går att fylla på från bäckar allt eftersom.

• Keps – riktigt skönt att ha när det regnar och bra skydd om det är sol

• Skor – Jag sprang med ett par vanliga Asics avsedda för asfaltslöpning och det är inte att rekommendera, funkade bra på grusstigarna, men blev väldigt halt då det var gräs eller blött. I och med att jag hade så dåliga sulor så hade jag med mig broddar för klättringen i snön. Har man ett par ok trailskor så anser jag att man inte behöver ha med sig extra broddar, speciellt inte i år om det är mindre snö. Vad skall man ha för skor då? Ett par med grov sula och som man sprungit ett antal mil med blir aldrig fel. Det är därför jag kommer köra i ett par splitter nya Saucony..

• Extra kläder – Torr tröja och vind/vattentät jacka är obligatoriskt och är riktigt skönt att ha med sig. Jag kommer även ha med vantar och mössa. Frysa är det värsta jag vet.

 

För övrigt säger reglerna:

Påkrevd: Ryggsekk med fulladda mobil, enkeltmannspakke/trykkbandasje, fløyte, refleksvest, kart*, kompass, vindtette yttertøy, klesbyte og hovudlykt med ekstra batteri.

Anbefalt: Lue og hanskar, GPS med innlagt trasé (sekreteriatet kan hjelpet til med dette), plaster og gnagsårplaster.

Fottøy er viktig; alt frå joggesko til fjellstøvlar kan brukast berre det er vel inngått og ikkje gneg.

*) Kart vert utlevert ved registrering.

För er som skall springa nästa helg: Lycka till!

(Tack Hornindal Rundt för lån av bilder, vi ses snart)

/ Per