Höjdprofilen efter ett bra pass av Per, Janne, Zoltan, Håkan och Jag
Ikväll var vi ett litet men taggat gäng som skramlade ihop nästan 700 höjdmeter på Safjället i Mölndal. Vi körde varsin omgång á 20 minuter i två olika backar. Verkligen roligt att få träffa nya människor och träna tillsammans. Bra kämpat!
Så var det tävlingsmånad, UTMB för mig den sista augusti och Trans Scania den 10:e för Jerry. Ett antal kortare resor i Sverige den senaste tiden har gjort träningen oregelbunden men samtidigt lite omväxlande med en del nya stigar att upptäcka. Sprang bl a på Eldgarnsö utanför Färingsö, fin natur med varierande skogstyper.
Igår blev det äntligen långpass, hade lite dålig fantasi så jag sprang upp till Skatås och körde 18 kilometersslingan och sedan hem igen via lite alternativa stigar.
/Erik
I veckan som gått har jag och Per irrat omkring i de Halländska skogarna under O-ringen. Uppladdning vad gäller orientering har under våren varit varsitt träningspass med karta i handen vilket skulle märkas under de första etapperna.
Både jag och Per gjorde en medioker insats de tre första etapperna och låg en bit ovanför 100-strecket i det 230 man starka startfältet i H21. Per avslutade med två bra etapper och slutade på en 87e plats medans jag slutade som 119e.
Så här ser det ut när några tusen orienterare ska bada på samma strand
Summan av veckan är att det har varit fantastiskt roligt att orientera samt att vi har fått fem bra löppass i benen som vi delvis har en något bristande orienteringsförmåga att tacka för.
//Martin
Träningen har rullat på efter Schweizresan, några pass på hemmaplan, ett pass i Värmland och idag en fin tur på Sandsjöbackaleden med Johan Wagner. Jag bor visserligen nära fin natur men jag känner mer och mer att jag vill bo vid riktiga berg.
/Erik
Nu är vi på plats i Pontresina. Igår heldags fotosession med Mammut. Fint men lite enformigt med minst 40 tagningar av exakt samma 50-meters sträcka. Idag körde vi trekking runt Piz Nair i både sol, regn och hagel. Ett paradis för bergslöpning, rätt dyrt dock!
Förra veckan var jag och Erik med respektive familj på Korsika. En fantastisk ö som bjöd på sol, bad, god mat och spektakulär natur med höga dramatiska berg. Erik och jag var givetvis tvungna att viga en av dagarna till att springa i dessa berg. Vi tog en taxi kl 05.15 till starten på GR 20, vandringsleden som löper tvärs genom Korsika från norra delen ner till södra. Tanken var att vi skulle springa de tre första dagsetapperna på norra delen, för att sedan ta en buss tillbaka vid en av de större stationerna i Ascodalen. Leden startade med en fin lättsprungen stig som klättrade upp mot första passet. Väl uppe vid passet bjöds vi på en magnifik 360 graders utsikt som inte går att återge i text, man måste helt enkelt vara där. Efter att vi njutit en liten stund av sceneriet fortsatte vi ner i en gammal tallskog med spikraka gigantiska tallar som stog i ett hav av ormbunkar på den branta bergssidan. Efter tallskogen bytte leden karaktär och övergick i mycket teknisk bergslöpning och på vissa ställen ren klättring.
Timmarna gick och leden bjöd hela tiden på fantastisk bergslöpning, brant, tekniskt, exponerat med dramatiska passager och vyer som slår det mesta.
Vi mötte och sprang om en hel del vandrare och det är med tanke på ledens svårighetsgrad imponerande att se 60-70 åringar ta sig fram med spänstiga steg.
Erik på väg nerför en av de mer lättsprungna branterna. längst ner ser man några vandrare som små prickar.
Erik på en lite mer svårsprungen del av leden.
Efter att ha vänt en liten bit in på fjärde etappen kom vi fram till bergsstationen efter ca 9 tim med en timme till godo på bussen, trodde vi. Det visade sig att bussen varit där tidigare men åkt igen och helt enkelt struntat i tidtabellen. Enda alternativet som fanns var att lifta och vi lyckades hitta ett holländskt par som dessutom bodde på samma ort som vi. Dom släppte av oss 50 meter från hotellet, sen var det raka vägen ner till poolen.
Korsika och GR 20 är ett måste för alla som gillar att springa i bergen, en mäktig upplevelse.
/Jerry
Hej Trailrunners.
Kul läsning att redaktionen är ute och botaniserar på Europas stigar. Själv har jag precis kommit hem från Italien där jag varit på en toppensemester. Löparskorna var givetvis med och som tur var så bjöd Sanremo både på fint väder och en hel del härliga stigningar. 
En enligt mig mycket välförtjänt öl efter 3 h löpning med på tok för lite vatten
Väl tillbaka i Svedala så möttes vi av spöregn och 12 grader. Att Italienare kan längta tillbaka till sitt hemland efter en resa till Sverige kan jag mycket väl förstå, men att man själv tycker att det är skönt att komma hem får förbli ett mysterium. Ordspråket borta bra men….osv kan ju inte stämma bättre.
Snart en vecka kvar till Hornindal rundt med nästan 6000 meters stigning på 75 km, ser fram mot både svidande lärdomar och fina vyer.
//Martin
Jerry på hög höjd.
Veckan har tillbringats på underbara Korsika. Den här gången var Jerry med familj med och vi fick till en fin tur på GR20. Det finns nog inte många leder i världen som slår de norra etapperna på GR20 vad gäller hårdhet. Vi återkommer med en längre rapport och fina bilder inom kort.
/Erik
Tiden går fort, nu är det bara en månad kvar till start. Igår passade jag och Jerry på att ta sista riktiga långpasset på hemmaplan.
Vi stack iväg vid niotiden på kvällen och körde Bohusleden norrut till Kåsjön och tillbaka med några alternativstigar på hemvägen.
Förutom ett rejält långpass fick vi träna lite pannlampslöpning på tekniska stigar.
Totalt 4.20h och 817hm.
/Erik
Hej
Igår lördag var jag på besök i Ulricehamn för att gå på bröllop. Men innan Gud fick säga sitt så tänkte jag hinna med ett bra backpass för att förbereda mig ytterligare inför Kristins runde som går av stapeln på lördag utanför Oslo.
Jag hade tur och fick sällskap av min skidkompis Mattias Karlsson på passet. Vi genomförde träningen i slalombacken i Vist utanför Ulricehamn. Senast jag var där och kämpade var när jag gick på skidgymnasiet för många år sedan.
Mattias på väg upp för liftrännan
Vi sprang backen upp och liftrännan ner för att sedan gå stavgång i liftrännan och springa backen ner. Totalt blev det 10 svängar á 110 meters stigning på ca 1h och 30min. På skidgymnasietiden brukade jag vara nöjd med 6-8 ggr upp för backen, betyder detta att jag på senare år har blivit bättre eller kanske rent av inte tar i tillräckligt nu för tiden:)?
Sista vändan nedför
Idag blir det vilodag med kontinuerligt intag av vatten och Ipren.
//Martin