Söndagens gemensamma pass rann ut i sanden så jag tog en egen tur på Bohusleden. Otroligt fint väder och inte alltför blött på stigarna. Jag sprang ner till Tulebo och hem igen. Passerade en grupp från Pantern Running Club på hemvägen, kul att se andra löpare i skogarna, annars är det mest någon enstaka vandrare eller hundägare man kan träffa på.

Igår var jag hos sjukgymnasten som hade lite svårt att diagnosera min onda häl men vi utgår från att det är en lindrig hälsporre så jag får träna efter det. Har läst en del skräckhistorier om denna skada på nätet men det jag hörde nu lät bättre, jag skall träna på som vanligt och inte bry mig om smärtan. Kompletterat med några specialövningar skall det förhoppningsvis bli bra rätt snabbt. I annat fall kan det bli aktuellt med stötvågsbehandling.

/Erik

Idag är det bara två månader kvar till årets första bergslopp. Vi blir nio svenskar som åker ner till Baskien för att ta oss an de olika distanserna på Apuko Igoera, 40, 65 eller 90 km. Det skall bli spännande med helt nya berg att springa i. För tillfället kämpar jag med en ömmande häl som hindrar fullskalig träning. Har tid nästa vecka för att kolla upp det, så just nu är jag i det jobbiga läget att jag inte vet om det är bra eller dåligt att träna. Därför präglas de få pass jag gör av en irriterande tveksamhet.

Trans Grancanaria avgjordes i helgen med följande prispallar:
Herrar; Ryan Sandes, Julien Chorier och Timothy Olson
Damer; Nuria Picas, Canepa Fransesca och Fernanda Maciel

Detta var starten för det nya UTWT(Ultra Trail World Tour)-serien, skall bli spännande att se om det blir någon prestige i det så att eliten prioriterar dessa lopp.

På något konstigt sätt fick Jerry plats på Tor des Geants i höst! Det blir en tuff utmaning som skall bli spännande att följa.

/Erik

Julen har passerat och drömmen om att utnyttja ledigheten till en ökad träningsmängd grusades snabbt. Ett par sega förkylningar har minimerat träningen. Egentligen är det bara nyårsdagens fina tretimmars pass med Johan i Frillesås som varit bra, resten har varit några få korta och långsamma turer på hemmaplan. Med tanke på Sandsjöbacka Trail Ultra bara 11 dagar bort känns det så där. Det skall nog gå att ta sig runt men det kommer inte att bli en så behaglig och kontrollerad resa som jag önskar, snarare mest smärta och kamp.
Idag får vi besked om eventuell medverkan på UTMB. Positivt besked och vi får börja kolla på flyg och hotell, annars får vi börja kolla på en alternativ tävling att ha som årets huvudmål. Spännande!

/Erik

Jag befinner mig just nu i en period då familjen behöver mycket tid och energi. De pass som blir av präglas ofta av en lite för hög intensitet för att kompensera de uteblivna milen. I söndags var det dock annorlunda, strålande väder, fina stigar och gott sällskap gjorde långpasset till en stund av ren harmoni. Vi sprang upp runt Delsjöarna via Brudarebacken och Getryggen. Jag måste verkligen försöka få till mer pass som detta. Tack för sällskapet!

Totalt: 2.42h, 500+ höjdmeter

/Erik

Är man själv i backen är man alltid King of the hill

Igår blev det sista backpasset i Hobo Hill innan Hornindal rundt nästa helg. Det var rätt lerigt efter allt regn så nedför gick det långsammare än vanligt. Hade man ritat in denna backe i höjdprofilen som jag skrev om i veckan hade den knappt varit synbar men trots sin blygsamma höjd är den väldigt viktig för vår träning.

Det blev också premiär för nya Salomon Skin Lab Hydro 12. Samma fina passform som de vanliga Skin Lab-ryggsäckarna men mer praktiska fickor som man kan komma åt då man springer samt specialfickor för de nya halvliters Soft flask från Salomon. Mer om denna när jag testat mer.

Rykande färsk

Med löpning till och från backen blev det totalt 2.30h/1300hm.

/Erik

Efter att ha missat Kullamannen p g a förkylning såg jag verkligen fram emot Borås Ultra Marathon 50 miles. Förra helgen fick jag till ett bra långpass och ett rejält backpass så det kändes ganska optimistiskt. Hostan har dock suttit i så igår kväll fick jag (med viss hjälp av min medicinskt kunniga fru) till slut ta det jobbiga beslutet att inte starta idag. Det känns tungt. Jag missar ett ultrapass med bra support och jag får inte träffa kompisar som springer loppet. Sedan hade det så klart varit bra att se hur formen är.
Men men, bara att bryta ihop och springa vidare. Swiss Iron Trail är ändå det viktigaste.

Jerry startade men bröt vid Hindås, mer eller mindre förbestämt då han vill trappa upp belastningen på foten försiktigt.

/Erik

Under vintern har min äldsta grabb tränat fotboll i Balltorp på tisdagkvällar. Jag har då passat på att springa under tiden och eftersom det handlat om ett rätt kort pass har jag velat få lite intensitet. Mörker och isiga stigar har tvingat ut mig på asfalten och jag har sprungit varv efter varv runt den lilla förorten. Trist är bara förnamnet och tiden har gått långsamt. Som tur var kom sommartiden och räddade mig. De senaste veckorna har jag kunnat köra på med lite fart i skogen igen och återupptäckt de fina stigarna söder om golfbanan. Har dessutom hittat några nya stråk som är helt fantastiska. Det är så mycket roligare att springa i naturen och nu flyger tiden fram igen.

/Erik

Idag blev det Landvetterrundan för mig och Jerry. Det är tredje gången vi springer denna tur på knappt 34 km. Först ner mot Tulebo, sedan via Finnsjön och Benareby bort till södra Landvetter innan vi vänder hemåt via Mölnlycke. Soligt men kallt idag igen. Stigarna är torra och hårda men en del av skogsvägarna är väldigt isiga. Det var rätt länge sedan Jerry sprang så här långt och dessutom fick han ont i fotleden så han fick användning för sitt tjocka pannben. 🙂

/Erik

Vårsol

Efter några dagar med påskförkylning blev det idag en lugn “kom-i-gång”-timme på stigarna. Det är så nära nu men ändå inte riktig vår. Trots sol och torra, nästan isfria stigar så är vi rätt sugna på lite värme också.

Jerry på bred stig

Något som gladde mycket var de nya skorna, Salomon Sense Ultra. En väldigt tajt passform fick mig att undra om de gick att få på på fötterna över huvud taget men väl på plats satt de som ett par mockasiner. Lite ovant med bara 4 mm drop mellan häl och tå men första intrycket är bra, suberb stabilitet och minimal vikt. Röda och svarta i en kaxig design; terränggående Ferraris är en bra liknelse. En utförlig rapport kommer när vi testat dem ordentligt.

Om det är någon som vill se hur det ser ut i Swiss Iron Trail-området kan ni kolla på denna film från förra årets test event med Mammut:

/Erik