Barmarksträningen fortsätter även om mängden inte är så imponerande för tillfället. Vill man springa i dagsljus har man bara några timmar på helgerna på sig. Idag kom jag ut väl sent, började i skogen men fick avsluta på elljusspåret då pannlampan inte kom med. Både Jerry och Per är skadade och Martin är på väg tillbaka så det har varit dåligt med gemensamma aktiviter under hösten men något backpass i Hobo får det bli snart, jag vet att ni har saknat det!
/Erik
Tiden går fort, nu är det bara en vecka kvar tills UTMB. Lite känningar i vaden stör men jag hoppas att det skall bli bättre nu när jag lättar lite på träningen. Efter två UTMB som drabbats av oväder och banomläggningar hoppas jag på bra väder och orginalbana i år. Det skall bli roligt att se vad Per och Martin tycker om stämningen runt loppet. Det finns många fina och tuffa tävlingar i alperna men jag vet ingen som lyckats få sådan otrolig publik som UTMB-loppen har.
/Erik
Veckoslutet tillbringades i Helsingborg då äldsta grabben var på fotbollscup. Förutom att se många matcher med duktiga ungdomar som kämpade i värmen hann jag med några egna löppass också.
På fredagen parkerade jag bilen vid Sofiero slott och sprang i skogarna där och bort mot Pålsjö slott. Ett ganska platt område men skogarna var mycket fina.
Nästa dag stack jag iväg till Kullaberg för lite mer kuperad löpning. Jag började vid Himmelstorp och tog mig sedan ut till fyren och tillbaka. Passerade nästan alla toppar och grottor längs vägen, otroligt fint med små paradisvikar emellanåt. Vid en uppgång gjorde jag det stora misstaget att försöka ta en obanad väg. Kullamannen drog mig dock vänligt men bestämt ned igen med antal jordiga skrapsår som följd. Jag fick också se det nya fiket i fyren, där hade jag gärna stannat om jag inte varit mitt i passet.
/Erik
På väg upp från Planpraz
Veckans bästa pass blev på onsdagen då jag efter middag i Chamonix hade tänkt springa hem till hotellet i Les Bossons. Jag började strax efter sju då liftarna hade stängt för dagen. Först uppför den vertikala kilometern till Planpraz. Jag såg efteråt att jag startade på fel plats och sprang lite annorlunda fram till liftstationen men sen var det bara att mata på uppför. Korta serpentinstigar under kabinerna i början och sedan lite halvklättring den sista biten med hjälp av stegar och vajrar. Mycket kul att prova på men jag fick spara på krafterna då jag skulle vidare upp på berget. Väl uppe på platån var jag helt ensam och började stigningen upp till Le Brévent (2525 m). Jag följde leden förbi Bréventpasset och sedan på kammen bort mot toppen. Solen var på väg ned och jag fick den nu västerifrån när Chamonix-dalen i övrigt låg i skugga, mycket fint. Några steniga och tekniska partier med lite klättring men till slut var jag uppe och kunde påbörja nedstigningen. Jag njöt av varje sekund men var samtidigt lite stressad av det kommande mörkret. Vid Bel-Lachat, efter ytterligare underbar kamlöpning var det dags att vända ned mot dalen. Fint flyt tills jag kom till trädgränsen och fick ta fram pannlampan för att kunna se något. Alla stigförgreningar är bra skyltade men stenar och rötter gjorde ändå att farten sänktes rejält i mörkret. Till slut var jag nere vid floden och fick en kilometer på UTMB-banan innan jag tog av upp mot hotellet.
En av mina bästa träningsturer, tack till min familj (som sov gott när jag kom tillbaka) för egentiden.
Col du Brévent
På toppen
Fin kvällssol
/Erik
Massiva isblock
Årets familjesemester “råkade” hamna i Chamonix så förutom fina vandringar, liftturer upp på topparna och poolbad på hotellet hann jag med några egna rundor. Vi bodde nära Bossons-glaciären så två kortare pass blev det där, ett upp 1000 höjdmeter söder om glaciären med fina vyer ut över isen, det andra upp 400 höjdmeter genom granskogen norr om glaciären. Inget av dessa pass nådde upp över trädgränsen men bjöd ändå på mycket fina vyer när det dök upp små luckor mellan träden. Härligt att få lite längd på backarna jämfört med de hemmavid.
På väg upp
Chamonix
Varning för stup
Glaciären från andra sidan
/Erik
Den bleka typen är jag (Per)
Förra veckan körde jag och en nyfunnen löparvän Claes Hyssnaleden. Vi hade sedan tidigare bestämt att köra på onsdagseftermiddagen och jag la med ganska kort varsel ut en klämtare om passet på facebook. Det var inte helt förvånande att ingen mer dök upp då det är semestertider och eftermiddagen bjöd på hysterisk värme. I bilen upp mot Hyssna (jag utgick från sommarstuga söder om Falkenberg) toppade temperaturen på 31.5 – 32 grader och väl framme i Hyssna kl 16 så låg termometern stabilt på 31.
Hyssnaleden är en relativt kuperad, mkt fint underhållen skogsled som går i trakterna runt Hyssna ( www.vandraisjuharad.se/vandringslederna/hyssnaleden-2 ). Totalt ca 40 km och 1000 höjdmeter.
Vi startade vid Hyssan gamla kyrka och körde motsols. Trots att vi körde i ett lugnt tempo så blev det snabbt slitsamt då det gick en hel del upp och ner och värmen var obarmhärtig. Det kändes som att värmen la på 10-15 slag på pulsen och det blev extra tydligt i uppförsbackarna. Efter runt 10 km så började det kännas lite lättare och vi malde på i ett lugnt bekvämt snacktempo. Syftet med passet var inte att köra hårt utan att låta kroppen arbeta i +4h.
Efter runt 25 km passerade vi en gård med angränsande skogstjärn och brygga. Frestelsen blev för stor och vi frågade en kvinna på gården om vi kunde få stanna till o ta ett dopp. Min erfarenhet av gårdsägare är att man antingen möts av en hagelbössa eller nybakta bullar, men som tur var så var dessa gårdsägare av “nybakta bullar sorten” och det var inga problem för oss o stanna till o bada på deras tomt. Satan vad skönt det var! Efter doppet och energipåfyllning så kändes kroppen på g igen och vi gav oss ut på den avslutande sträckningen med gott mod. Varvet avslutades med liter mer grusvägar jämfört med början så vi han bli lite sega mot slutet, men tog oss trots fortsatt tung värme imål med humöret intakt. Klockan stannade på 4h 50 min inklusive bad. Ett riktigt bra pass!
Claes i botten på Hyssnas Grand Canyon.
Sammanfattningsvis en mkt fin och välmärkt led som til stora delar gick på fina småstigar i kuperad terräng. Jag kommer definitivt köra leden igen, förmodligen en gång till innan UTMB.
OBS: Det stod utmärkt att det fanns vatten efter ca 20km, men vi vågade inte helt lite på detta så vi hade hushållit med vår medhavda vätska och tur var det. Det som kom ur den gamla pumpen var en brun sörja som inte såg särskilt drickbar ut oxh det blev till att ransonera den vätska vi hade kvar…
/ Per
I helgen avverkades den årliga familjeträffen i Karlsborg. Oftast består den av grill, massa snack och lekar. Men i år med tillägget av en trailtur i Tivedsskogarna. Svåger Mattias och syster Lena hängde på söndagen med på ett fantastiskt kul pass. Målet för min del var att få ett rejält distanspass i benen nu när UTMB närmar sig oroväckande snabbt!
Starten gick i Tivedstorp, ni som var med på Tiveden trail förra året vet precis vart jag menar. Jag måste säga att jag blev otroligt impad av mitt löpsällskap. Lena som hade tänkt hänga på drygt första milen fick blodad tand och förlängde en bra bit och Mattias visade det sig ha ett grymt löpsteg och rann som vatten nedför tekniska stigar. Han har dessutom lovat att springa Hornindal Rundt nästa år;)
Lena i täten mitt i läskiga Trollskogen
Man skulle kunna klassa detta pass som ganska optimalt. Skjuts ut, sällskap, pannkakor halvvägs och påhejning längs vägen. Alltså raka motsatsen mot att gå och sura upp och ner i Hobo Hill utan att se något förutom Pers bleka vader.
Tage och Selma på pannkaksstationen vid Djäknasjön.
Efter sista stoppet fortsatte jag på egen hand några km till och klockan stannade på knappa fyra timmar. Blir spännande att se hur många vi blir nästa år:)
//Martin
UTMB kommer allt närmare och det känns som att det därför är hög tid att få lite kontinuitet på långpassen. Nu på onsdag (9 juni) kommer jag köra Hyssnaleden. ca 40 km, med start kl 16.00 från Hyssna gamla kyrka (häng gärna på!) och förra veckan var vi några stycken som fick till ett 3h pass i Mölndalsskogarna.
Helgen innan det så körde jag ett riktigt fint långpass på 3h 20 min i de Halländska skogarna. Jag startade vid Ästad gård och följde sedan Hallandsleden norrut genom fina bokskogar mot Åkulla. Fortsatte sedan en bit förbi Åkulla och vände därefter hemåt. Vägen hem var inte lika charmig då jag lämnade Hallandsleden och istället följde grus- och asfaltsvägar. Riktigt sega och stela ben vittnade om att jag slarvat med långpassen… Kolla in på www.åkullabokskogar.nu för mer info om området. Finns även kortare rundor så bör finnas slingor som passar alla smaker.
Rundan bjöd på några fina höjdpunkter. Sprang bland annat genom ett riktigt fint bokskogsområde med ”Bexells talande stenar”. Bexell var en originell riksdagsman och godsägare som på slutet av 1800-talet lät rista in visdomsord och namn på stenar i området. Var en trolsk känsla att springa i den mäktiga bokskogen med alla dessa inristningar omkring sig. Passerade även en mosse som heter Bocksten. Alla uppväxta i Västsverige känner nog till det namnet, gissar att de flesta varit på skolutflykt till Varberg för att kolla på Bockstensmannen (en välbevarad gubbe från 1350-talet som hittades pålad i mossen).
// Per
Snart dags att åka till Bilbao. Två dåliga träningsveckor har det varit då jag känt mig trött, antagligen de höga halterna av björkpollen som påverkat. Innan dess fick jag i alla fall till ett bra backpass då vi samlades i Hobo Hill. Alla sex som var där kämpade bra och tre av oss passerade till och med 2000 höjdmeter.
Vi är åtta svenskar som åker, 4 kör ultra, 3 kör long och 1 marathon.
Följ oss här:
http://clasificaciones.kirolprobak.com/jquery/extras/Scroller/apuko_ultra.html
http://clasificaciones.kirolprobak.com/jquery/extras/Scroller/apuko_long.html
http://clasificaciones.kirolprobak.com/jquery/extras/Scroller/apuko_marathon.html
Just nu en regnig prognos för helgen men vi hoppas på lite uppehåll då och då så vi får njuta av vyerna.
/Erik
Per och Martin C kämpar på.
I söndags lyckades vi samla hela gänget för ett backpass i det fina vårvädret. Hobo Hill var platsen och förutom rejält med löv på sina ställen var underlaget bra. Antalet vändor i backen varierade, själv fick jag ihop 1400+ höjdmeter med lite transportlöpning inkluderad. Otroligt välbehövligt och viktigt inför Baskien-resan. Apuko Igoera är ett mycket kuperat lopp och det är bara en och en halv månad kvar.
Tidigt vårtecken: Jerry är tillbaka i Hobo Hill.
Är det någon som blir sugen så kommer det garanterat fler tillfällen under våren.
/Erik