Dags att reda ut vad som fattades i lördags, luckan upp till vinnaren blev lite för stor för att gå obemärkt förbi.

50% berodde nog på den för tillfället dåliga löpformen, både fart och uthållighet var det dåligt med. Dessutom hade vi nog inte räknat med att vi skulle vara ute riktigt så länge.
40% skyller vi på orienteringen. Efter att ha kikat på kartorna i lugn och ro har jag funnit ett par ställen där vi borde gjort andra vägval. Sedan måste vi lära oss att ligga steget före hela tiden. När vi tagit en kontroll måste vi redan ha gjort klart vägvalet till nästa kontroll. Det blir lite för mycket stillastående kartläsning. Plus ändå för att vi ALDRIG missar en kontroll.
4% för dålig lokalkännedom, det var mycket ny terräng, vi fick till och med använda kartan på elljusspåren in mot mål! 
1% härleder vi till att vi inte tränat så mycket hinderlöpning. Banan gick genom ett stort antal skogspartier som skiljdes åt av åkrar och bebyggelse så det blev rätt många avbrott i löpningen. Vi passerade säkert 20 stängsel, ett par bäckar och dessutom en mindre å som vi fick klättra över via några träd.  

De sista 5% måste vara ren otur. 🙂

Idag blev det ett kort backpass på 40 minuter, det finns inga tävlingar inplanerade för tillfället så det är basträning som gäller framöver.

/Erik

Nja, inte för denna blogg. Är det dåligt med inlägg här betyder det oftast att allt inte står rätt till. Så även denna gång men för att det här inte skall bli en sjukjournal online så hoppar vi över den miserabla förra veckan och koncentrerar oss på denna. Idag blev det en tur hem från jobbet i rätt lugnt tempo. Kändes rätt bra med fullpackad ryggsäck över Safjället. Om jag kan springa på torsdag också så blir det tävling till helgen. Jag och Jerry tänker köra en ultralång orientering uppe i Nödinge. Ultralång för orienterare är inte samma sak som för löpare men det blir väl ca 20-23 km att springa beroende på banläggning och vägval. Trots tveksam form skall det bli kul med lite ny terräng och dessutom kan man aldrig få för mycket orienteringsrutin.

 /Erik

Idag blev det en liten tur igen, jag chockade det latenta viruset och begav mig av direkt efter frukosten. Som uppvärmning blev det “inte stöta asfalt” som går ut på att ta sig från Hotel Lilton till Sahlgrenska utan att springa på asfalt. Det går nästan hela vägen om man håller sig uppe på bergskammen och hoppar längdhopp ibland. Efter det in genom Botaniska och vidare genom Änggårdsbergen ner till Eklanda. Därifrån leder ett trixigt ridspår österut som är kul att springa, mot slutet vek jag av åt “fel” håll och sprang lite stiglöst över några höjder för att nå upp till vägen mot Södermalm. Rätt halkigt på öppet berg men jag fick närkontakt med någon slags skogsfågel som jag tyvärr inte hann identifiera. Jag avslutade över Guldheden och Chalmers. Jag är rätt nöjd, inget klipp i steget ännu men det var skönt att få till ett pass utan en lång hostattack efteråt.  

 Totalt: 76min/302höjdmeter

/Erik

Igår blev det en kort 40-minuters träning, först över Guldheden och sedan några varv på Mossens elljusspår. Detta elljusspår på 1130m är visserligen olagligt kort men det är i alla fall grus och ljus på nära avstånd. Det känns fortfarande lite energilöst att springa men det var ändå ett betydligt framsteg sedan i torsdags.

Imorgon är det nattorientering på schemat, jag och Jerry tänker vara med på en tävling i Änggårdsbergen. Vi ser det mest som en rolig och nyttig träning men tävling är ju alltid tävling så lite extra puls blir det så klart. Vår medverkan är dock oerhört osäker, Jerry kan eventuellt vara upptagen med annat, men det är i så fall en synnerligen giltig frånvaro. Han återkommer säkert med mer information vad det lider.

Jag kommer nog inte att springa själv i så fall eftersom min pannlampa är mer ämnad för löpning än orientering. Jerry har kanske inte en sådan bilstrålkastarlampa som tävlingsorienterarna har men den är betydligt ljusstarkare än min.

Att dollarn är rekordlåg passade rätt bra när det nu var dags att förlänga prenumerationen på Trail Runner Magazine, två nya år blev det. Det enda tråkiga med den tidningen är att man blir så avundsjuk på alla amerikaner, det finns verkligen massvis med intressanta trail-tävlingar där borta.

/Erik

Det blev ett kvällspass med Erik i Änggårdsbergen på torsdagen.  Vi startade vid 19-tiden och det var redan mörkt så pannlamporna åkte på från första steget.  Vi höll oss på grusvägar och stigar, fast den mörka stiglösa skogen kallade på oss.  Vi sprang lite kors och tvärs via Eklanda och botaniska.  Inget högoktanigt pass men det är något speciellt med att springa i pannlampsskenet omsluten av mörkret.  Vi var ute i  en timme och tio minuter och för mig kändes det bra hela vägen sånär som på mitt vänsterknä som spökar lite.  Erik dras fortfarande lite med sviter från sin halsfluss/förkylning men om mitt knä inte brakar ihop och Erik blir helt återställd så ställer Trailrunner West upp med minst två deltagare i Finalloppet som går av stapeln den 3 november i Skatås.

/Jerry

På måndagkvällen blev det en liten runda (strax över timmen), finns inte så mycket att säga om den men följande kan aldrig sägas för många gånger:

Bra att komma igång i alla fall, förra veckans omstart blev inte riktigt bra då lite hosta har dröjt sig kvar. Efter träningen var det dags att se hur kroppen svarade:

Jag är nöjd med svaret. Om jag bara håller diciplinen under vintern så kan vi nog klara 24h utan skavanker nästa år!

/Erik

På söndags kvällen blev det en runda i Fiskebäck. Jag sprang genom skogsområdet mot Fiskebäcks badplats, vid badplatsen vände jag in mot hamnen i Hinsholmskilen. Den här sträckan in mot hamnen är grymt kul att springa, man springer, hoppar och klättrar på helt fantastiska klippor med havet på armlängds avstånd. När jag hoppat ner från sista klippan vände jag upp genom skogen igen, det går en fin stig från Hinsholmen till Påvelund. Sedan fick det bli lite asfalt till Påvelunds elljusspår, den är kort så det blev drygt två varv. Nu bar det av hem via Önnered, tyvärr på 50/50 asfalt/grus. Jag sprang i “njut av hösten”-tempo, så den totala sträckan blev ca 13km avverkat på 1tim 35min.

/Jerry

Började lite lätt igår kväll, 20 minuters långsam jogg till affären för att se hur det kändes. Kroppen svarade okej så nu blir det till att öka upp till mer normala nivåer. I helgen var det Femmans Multisportrace, Jerry och Johan kämpade bra. Vi väntar nu alla otåligt på en utförlig rapport från de tävlande men så mycket kan jag säga att Jerry tog hem ett fint pris på middagen efteråt. Det såg lockande ut när jag spanade in målgången, kanske inte paddlingen som gör det hela till en extrem materialsport, men cyklingen och löpningen verkade gå på roliga banor. De av er som är sugna på att sponsra med en mountainbike till nästa år kan höra av er. Först till kvarn gäller.

/Erik

Det blev ett kvällspass i skatås med Johan i söndags.  Planen var att runda stora och lilla delsjön, sedan vika av på 18km slingan och ta vägen förbi blacktjärn tillbaks till skatås.  Vi tog 8:an ner mot delsjön, vek av mot roddklubben och fortsatte förbi badplatsen.  Redan nu började det mörkna och pannlampan åkte på för första gången sen i vintras.  Vi höll ett bra tempo med tanke på att pannlampan var av minsta sort och gav endast ledsyn, dessutom hade dimma drivit in för att försämra sikten ytterligare.  När vi rundade lilla delsjön bestämde vi oss för att fortsätta utmed sjöarna istället för 18km slingan.  Vi vill ju inte riskera en stukad fot eller värre med tanke på femmansmultisportrace.  Eftersom vi kortat av den tänkta rutten, drog vi upp tempot  och den sista kilometern släppte vi hästkrafterna fria och drog på för fullt.  Trots mörker och dimma (och för liten pannlampa) blev det ett bra och kul pass, med styggt tempo på slutet.

/Jerry

Den senaste veckan har elaka virus och bakterier härjat hemma så all kraft har gått åt till familjen och att försöka hålla mig själv någorlunda frisk. Igår kände jag mig lite bättre och funderare på en löprunda. Tidigare under dagen hade jag läst om alpinisten Fredrik Strängs äventyr där han under 7 månader besökte 7 kontinenter och besteg den högsta toppen på varje kontinent. En helt vansinnig idé började gro i mitt huvud, förnuftet försökte hejda mig, men bollen hade redan sats i rullning och jag visste att jag inte skulle ge mig förrän jag hade lyckats med mitt nya mål:

JAG SKULLE, SOM FÖRSTE SVENSK, BESÖKA 7 STADSDELAR OCH BESTIGA DESS HÖGSTA TOPPAR, DETTA PÅ UNDER 70 MINUTER OCH HELT UTAN SUPPORT.

Så igår kväll, efter flera sekunder av minituöst planerande bar det iväg mot första toppen, det gamla vattentornet i Landala:

Härifrån sprang jag mot Utkikstornet i Södra Slottsskogen, en avsevärd sträcka och tiden rusade iväg. Väl upp på toppen fanns det ingen tid att begrunda den hisnande vyerna, jag var tvungen att bege mig norrut mot det gamla vattentornet i Norra Slottsskogen. Detta kan man se längst till vänster på bilden. Jag hade nu klarat av 3 stadsdelar men det hade redan gått över 30 minuter. Nästa anhalt, Masthuggskyrkan i Masthugget, med det största kyrktornet mitt i bilden var den lättaste toppen och här kändes det att jag kanske skulle klara av mitt mål. Nu var det nedför innan trapporna upp mot Nordhemsskolan i Linné började. Den höga höjden gjorde det svårt att andas, men jag drevs framåt av vetskapen om att det bara var 2 toppar kvar efter denna.

Skansen Kronan i Haga som syns till höger på bilden är en topp som måste behandlas med respekt, det började mörkna och jag visste att ett snedsteg nu skulle äventyra inte bara mitt mål utan också mitt liv. Med försiktiga steg passerade jag toppen och ökade sedan på farten efterhand när jag kom ner på låglandet igen. Sista anhalten, Fogelbergsparken i Vasa beslöt jag att ta från norrsidan, den är brantare men det fanns ingen tid för några omvägar nu. Väl uppe konstaterade jag att jag hade klarat mitt mål med marginal, klockan hade inte ens passerat 60 minuter! Jag begav mig ner mot baslägret igen, lycklig men ändå med en viss tomhet i blicken, det stora äventyret var ju över och det dröjer nog innan jag får uppleva något liknande igen.

/Erik