Inför Icebug24 var det i onsdags läge för det sista tuffa passet.  Det fick bli en timmes mjölksyrelöpning på Rambo mosse.  Formen är på uppgång, för även om mossen var styggt tung så kändes det ändå lite lättare än senaste besöket.  På löpningen tillbaks lyckades jag snubbla på en rot och fick armen under mig, armbågen fick sig en smäll och det gjorde så j䔤#%! ont att jag först trodde att det var bruten eller något liknande.  Lyckligtvis var det inte så illa, det är den stora skräcken nu att skada sig med en vecka kvar.

På lördag blir det sista långpasset innan vi far till Hemavan.

/Jerry

Nu börjar det dra ihop sig till Icebug24. Vi kör ganska hårt för tillfället för att sedan lätta upp på träningen nästa vecka. Igår körde vi ett till backpass i grottbacken. 10+11 vändor ger ungefär 680 höjdmeter. Jobbigt för benen uppför men det är nedför som är den nyttigaste träningen. Excentrisk träning för låren plus stärkning av knän och fotleder kommer att löna sig under fjällöpningen. Under veckan skall vi försöka få till ännu en myrlöpning. Det var bland det jobbigaste jag någonsin gjort men det är bättra att lida nu än under tävling.

/Erik

Efter att ha vilat tre dagar efter Ladonia var det dags att dra i gång träningen igen.  Jag och Erik var överens om att det var läge för det första helpasset på Rambo mosse.  Vi värmde upp med femton minuter löpning till mossen, för att köra en timme kors och tvärs över mossen.  Vi har ju läst en hel del om mosslöpning, Elofsson, Kalla och andra elitidrottare ofta i norra delarna av landet, berättar nästan i varje reportage om hur dom har mosslöpning som hörnsten i sin träning.  Efter att kört ett pass där vi redan efter en kvart ifrågasatte om vi skulle klara en hel timme med höga knälyft och fötter som sjunker vid varje steg är det bara att konstatera att mosspass blir en hörnsten för Trailrunner West.

Efter att vi tampats med mossen, sprang vi tillbaks samma väg, plus en liten extra slinga på tio minuter som Erik bjöd på, (han var så trött efter mossen så att han sprang fel). 

Det blev ett grymt bra pass, så nu är det bara att bygga vidare mot Icebug24.

/Jerry

Lördagen började med att jag vaknade klockan 05.00, jag trodde dock att det var senare på morgonen så jag gick tyvärr upp och kunde sedan inte somna om igen. Vid åttatiden var jag på plats vid Änggårdsbergen för mitt och Jerrys genrep inför lördagens tävling. Planen var att köra en ultralång orientering i den gassande solen. Det blev nästan 3 timmar med blandad framgång, vissa kontroller satt fint medans vissa var svårare. Svårast var de kontroller som saknades…verkar som om de tog bort några i veckan för att inte förvilla de som sprang junior-VM som gick i samma område. De anade nog inte att Trailrunner West skulle bli riktigt förvillade. Hur som helst kändes det rätt bra och vi kunde spurtträna in i mål.
På eftermiddagen blev det lite promenad och bad innan det var dags för Bruce på Ullevi. Riktigt bra konsert men det kändes att stå i 4 timmar. Väl hemkommen somnade jag snabbt och vaknade senare på natten med kramp i vaden. Det gjorde ruskigt ont och jag var stel hela dagen. Fick ta en liten kortjogg på söndagkväll för att mjuka upp muskeln så nu känns det bättre. I veckan får det bli lite lugnare träning för att få till en liten miniformtopp.

/Erik

Under lördagen sprang jag och Jerry ett långpass i skogarna söder om Pixbo. Det blev lite friorientering utan riktiga kontroller. Större delen av tiden sprang vi i helt stiglös terräng som bestod av hundratals små höjder omgivna av sankmark. Med andra ord, den klart knepigaste orienteringen hittills i år. Hastigheten blir inte alltid så bra när det är så svårt men man riskerar stora tidsförluster om man tappar bort sig i ett sådant område. Mot slutet sprang vi över Rambo mosse, det sög fint i benen så dit återkommer vi med all säkerhet.
Totalt blev det strax över 2h. Nästa helg är det sista långpasset innan Ladonia.

Lyckades få 2 fästingar under träningen. Jag har respekt för de flesta djuren på den här jorden men just fästingar skulle jag inte sörja om vi alla tog ett krafttag och utrotade.

Min lillebror har börjat blogga: Den vertikala dansen. Han har fascinerats av och besegrat berg långt tidigare än mig. Skillnaden är att han klättrar medans jag springer över dem.

/Erik

Det blev ett långpass i lördags med Erik.  Vi sprang bohusleden från Gunnebo till teknikbacken i Delsjön (ca 7km) därifrån sprang vi orienteringssträckan från femmansmultisportrace 2007.  Efter som jag redan sprungit den fick Erik äran att sköta navigeringen, vi hade ganska god fart och Erik satte kontrollerna som besatt av en orienteringsdemon. Efter avslutad orientering tog vi  bohusleden tillbaks igen, vi höll uppe tempot riktigt bra (enligt mig i allafall). 

Det blev en pass på  24km och 680 höjdmeter .

Efter detta lilla pass har det inte blivt någon mer träning för mig, födelsekalas och en liten otäck förkylning har satt satt stopp, men jag hoppas vara igång imorgon igen.

/Jerry

Långpasset i söndags med Erik kändes bra och krämporna som Erik nämde förvärrades inte.  Jag vilade dock på måndagen för att ha kraft att köra ett tuffare pass igår.  Jag sprang till jobbet som vanligt över ruddalen och högsbohöjd (ca 9km) .  Efter jobbet sprang jag förbi Bragebacken och körde lite backträning, det blev 1×10 vändor (ca 400 höjdmeter), sedan hem via ruddalen.  Det blev ett ganska tufft pass på 85 min.

Lite smogg i bägaren blev det när jag drabbades av skopunktering, hål rätt in i vänster häl som kollapsade totalt.  Inte det roligaste eftersom dom  var nästan nya, men det är ju bättre att utrustningen pajar än att kroppen gör det.

Nu blir det vila idag och ett nytt tufft pass imorgon.

/jerry

På söndag kväll sprang jag och Jerry ut på veckans långpass i Gunneboområdet.
Jerry hade glömt bort att vi skulle orientera så han körde i kortbyxor, något som skulle straffa sig lite senare. Han började raskt med 4 kontroller, lite småmissar men inga större tidsförluster. Sedan skulle jag ta 4 stycken, 3 gick bra men den sista måste någon grävling ha ätit upp för den gick inte att hitta. Får bege mig dit själv i veckan och göra ett försök till innan jag rapporterar att den saknas.
Vi var rätt regnblöta vid det här laget och det lättade inte upp precis. Kvällens värsta skur kom när vi joggade upp för den beryktade Heleneviksbacken. Efter detta skulle vi köra en liten tur vid Norra Långvattnet, kartan jag hade skrivit ut var dock väldigt mörk och otydlig så jag missade en stig och fick improvisera mig fram ett tag. Bland annat passerade vi ett brännnässlehav som brände fint på Jerrys ben. Även jag fick ont trots att jag hade långbyxor på mig!
Väl tillbaka vid civilisationen sprang vi mot Herkules igen. Totalt blev det 2 timmar, inget märkvärdigt men väldigt viktigt för mig som inte kört ett riktigt långpass på 2 månader.
Nu känns det som om jag kan öka upp långpassen och köra på med lite mer backträning de sista veckorna innan Ladonia. Jerry verkar vara i bra form trots diverse krämpor.

/Erik

Nu har jag kunnat löpa mer frekvent och det blir sakta bättre. Har inte kört några riktigt långa pass ännu men det blir till helgen. Igår bestämde jag mig sent för att ta ett kort backpass. Kom i väg vid 22.00 och var bara ute i 19 minuter och sprang upp och ner i en backe. Nu missade jag visserligen båda de svenska målen men träningen går före det mesta nu, dessutom var det rätt skönt att vara ute helt själv. Inte en levandes själ såg eller hörde man.

/Erik

Om allt fallit på plats så skulle jag vid det här laget minst deltagit i tre lopp.

1. SARA (första racet i multisportcupen)

2. Terrängmarathon i Bovallstrand

3. Coastzone extreme marathon ( ett tvådagars race i danmark)

Nu har inte allt fallit på plats, så facit är att jag inte deltagit i ett enda race än. Nästa lopp på listan är Ladonia mountain trophy, och det ska genomföras om så på knäna.

Jag har ökat träningsmängden och det känns riktigt bra, skulle behöva köra lite mer tuffa intervaller men vem behöver inte det. Det blev ett litet avbrott i träningen på fjorton dagar i maj när jag var på semester i Dubai. Jag sprang visserligen ett par gånger på hotellgymet med efterföljande bastu som jag var ensam om att nyttja. Jag testade även att springa utomhus och med tanke på värmen så startade jag kl 07.00, jag sprang en knapp mil och det var bland det jobbigaste jag varit med om. Jag underskattade solen totalt och blev grillad så att jag stapplade in på hotellet. Fick även tillfälle att springa lite i öknen, inte mer än några hundra meter men tillräckligt för att få en känsla hur jobbigt det är. Springa uppför sanddynerna var som att springa i en rulltrappa som går åt fel håll och sand i skorna är bara förnamnet.

I helgen som gick blev det ett långpass från Anneberg till Gunnebo på bohusleden i stekande sol även här, med ett par missar i navigeringen blev det en runda på 27km. Riktigt trevlig slinga, specielt den delen Tulebosjön till Gunnebo. Nu till helgen hoppas jag på ett långpass med övriga löparäss i Trailrunner west, det hemliga projektet tycker jag ligger bra till !

/Jerry