Vintern har varit lång och det har bitvis varit tungt att hålla träningen uppe. En orsak är så klart att det blivit få gemensamma pass då Jerry hindrats av en jobbig axelskada. När det dessutom inte har blivit något tävlande alls för mig i vinter blir det väldigt lång tid utan något naturligt avbrott i träningen. Vecka efter vecka passerar och det känns ibland lite monotont.
Nu börjar det i alla fall dagarna bli lite ljusare och förhoppningsvis kommer det lite värme snart också så att shortsen kan tas fram. Jag längtar verkligen efter den första vårgrönskan, det blir nästan som att springa på nya stigar.

/Erik

Det snöade kraftigt på morgonen så när jag idag körde en tur till Delsjön var underlaget oftast en decimeter snöslask. Trots lite dåligt fäste i nedförsbackarna var det klart springbart och fint i skogen. Nästan 27 km fick jag ihop, skönt med ett lite längre pass då det varit lite svårt att hitta löpenergin de senaste veckorna. Lite knäkänning och några småförkylningar har lett till alltför många vilodagar.

Fem månader kvar till årets stora tävlingar, måste försöka hitta några mindre lopp på hemmaplan under våren.

/Erik

Jag har under veckan varit i Las Vegas på kickoff och passade så klart på att springa lite trail.
Efter tips från lokala löpare hade jag sett ut några bra områden att springa i. Tanken var att se lite olika typer av den lokala naturen och dessutom nå toppen på Mount Potosi. Med hyrbil tog jag mig en morgon till den lilla byn Blue Diamond och parkerade.

Blue Diamond

Morgonen var kall och jag begav mig ut på ett MTB-spår. Märkningen var gles och på ett krön tappade jag stigen och kom ned i fel ravin. Efter lite irrande fick jag till slut använda mobilens gps för att hitta en alternativ väg tillbaka till min tänkta väg. Det fanns en del roliga tekniska berg men mellan dessa var det rätt platt öken. Med Red Rock Canyon och Spring Moutains som kulisser fanns det hela tiden fina vyer att titta på.

Vy mot Red Rock Canyon

Jag korsade en motorväg och sprang in i Cottonwood valley. Det blev rätt många kilometrar här innan jag nådde vägen upp mot berget. Ganska snart kom jag upp på gamla guldgruvestigar och jag såg på spåren att det inte varit någon människa där på länge. Jag kom högre och högre upp och fick nu springa i snö. Tiden rann iväg och jag fick vända vid Ninetynine Spring på ca 2000 meters höjd.

Kaktus som tål svensk vinter?

Toppen. Den tar vi en annan gång.

På vägen tillbaka valde jag en annan väg genom Red valley, ett bra val med fina stigar på röd jord. Sedan via ett roligt berg och några vackra dalgångar med “Western”-atmosfär innan jag var tillbaka vid motorvägen.

Red Valley

Avslutningen var ganska teknisk och då jag tagit med nästan odrickbart klorvatten från hotellet var jag rätt mör här. Jag hittade rätt över de sista bergen men det var segt och jag ramlade och slog mig blodig på händerna. Tillbaka i byn efter drygt 52 km satt det fint med lite dricka från den lilla lanthandeln.
Totalt sätt var den en fin dag i ny spännande natur, hade jag gjort om det hade jag kanske valt en annan startpunkt närmare toppen för att slippa lite transportlöpning men samtidigt fick jag många coola partier längs vägen.

* Under vintern sover skallerormarna, kanske tur det även om det varit tufft att se en på håll. Jag såg nu bara några kaniner och jordekorrar.
* Många av bergsstigarna var småkuperade med några meters upp och ned hela tiden. Dessa höjdmeter hinner aldrig registreras på klockan men de känns i benen efter ett tag.
* Direkt från en lång resdag med sömnbrist och jetlag var kanske inte uppladdningen perfekt men ibland måste man bara ta tillfället.
* Amerikanarna är betydligt bättre än oss på att namnge sina stigar, jag sprang t ex på Dead Horse loop, Black Velvet road, Hurl, Landmine loop, Rubber Ducky trail, Satan´s escalator, Badger pass m fl.

Varning: kaktusar och andra ökenväxter är lite vassare än svenska buskar.

/Erik

Delsjöarna är redo för lite kyla

Tiden sedan Kullamannen har inte varit bra träningsmässigt. Ett flertal förkylningar och dessutom en liten bristning i vaden har medfört få tillfällen som alla varit av karaktären “kom-i-gång”-pass. Att försöka ta igen träning när man är frisk är ingen bra idé men jag hoppas i alla fall att resten av året kan innebära en normal träningsmängd med några extra pass under juldagarna. Längtan efter riktiga kvalitetspass är stor och det finns som vanligt många områden att ta tag i.

Pannlampan är med på nästan alla pass men nu är det bara 9 dagar kvar tills det vänder och blir ljusare igen, skönt.

/Erik

Vy från toppen

Igår fick jag tillfälle att springa lite med Kungälv som utgångspunkt. Jag letade mig upp till Fontins motionscentral och sprang sedan på Bohusleden bort till Aleklättens topp och tillbaka. Riktigt fina stigar och väl värt att ta sig upp på den 134 meter höga toppen även om det blev en del obanat från det hållet jag kom ifrån.

Tänk vad kul det kan vara att lämna hemmastigarna ibland.

/Erik

Det drar ihop sig till tävling. Ju mer jag läser om L’Echappée Belle desto mer förstår jag att stigarna skiljer sig rejält från t ex UTMB. De skriver att man här inte kan räkna med snabbare tider nedför och att en av de tuffaste sträckorna på 20 km kan ta 10-12h. Låter som att det blir rätt tekniskt men det känns bra att vara mentalt förberedd på det.

För den som vill se en överflygning av banan finns denna film:

Ser spännande ut med höga pass och många sjöar.
Jag har inte tävlat något på hela sommaren så formen är lite osäker men jag har i alla fall kunnat träna med bra kontinuitet, det viktigaste enligt mig.

/Erik

Italiensemesterns andra del tillbringades i staden Loano som ligger i Ligurien. Här är kustlinjen mer platt med fina stränder men inåt landet blir det snabbt mer kuperat. Bland annat finns Monte Carmo di Loano (1389 m) som anses vara alpernas sista topp, ett givet mål för mig men efter första rekturen för att hitta en bra stig uppför berget kändes det orealistiskt att hinna dit i rimlig tid. Hettan var stark så att springa på dagen eller kvällen var uteslutet. Istället stack jag iväg 5.45 en morgon för att få några första timmar i normal värme. Stigarna var tekniska och terrängen påminde om en spagetti-western. Första stigningen gick bra men när det sedan var en transportsträcka där man inte vann så mycket höjd rann tiden iväg. Väl framme vi sista stigningen gick det dock snabbt och jag kom upp till toppen på strax under 2,5h. Ett kort stopp och sedan hann jag ned på totalt under 4h. En riktigt fin tur där jag förutom ett par hjortar var helt själv uppe i bergen. Ganska många stigförgreningar men min navigeringsplan fungerade utmärkt.
Sista dagen tog jag en morgontur upp på en liten kulle för att säga hejdå till det fina landskapet.
Jag saknar de italienska bergen och hoppas komma tillbaka för träning eller tävling.

/Erik

Under familjesemestern åkte vi runt i Italien och jag hann med några riktigt fina löppass emellanåt.
Första dagarna var vi i Amalfi där kusten består av branta klippor och små byar som klättrar uppför bergen. Jag körde en dag en del av tävlingsbanan för Amalfi Coast Crossing, en mix av små gränder i byarna och tekniska bergsstigar. En tävling som säkert är värd att springa.

En dag vandrade hela familjen den mest kända leden på Amalfikusten; Gudarnas stig. Mycket fina vyer, det övre alternativet rekommenderas där stigen delar sig efter någon kilometer.

Coolast var dock att följa vattendraget upp från Amalfi. Här passerade man snart fina igenväxta ruiner och vattenfall. En brant stigning upp runt ravinen gav en otroligt fin tur tillbaka till kusten längs med bergssidan.

/Erik

Hemmaterräng

Nu när årets andra-race är avklarat är det dags att helt fokusera på huvudracet för 2015; L’Echappee Belle.
Lite kortare än BUM men betydligt längre tävlingstid då många höjdmeter skall avverkas, en stor del av dessutom på hög höjd med snö- och stenblockspartier.

Kommande tävlingsterräng

Förutom det självklara med att hålla sig frisk och hel så att kontinuiteten behålls gäller det att lägga in mer backträning framöver. Avsaknaden av berg är ett ständigt bekymmer, det lär bli många timmar i Hobo Hill men jag hoppas också på några utflykter till andra kullar i närheten. På slutet av BUM passerade vi Rya åsar vid Borås och det kändes som om det var rätt många höjdmeter i de backarna, kanske kan bli en halvdag där snart.
Det är möjligt att det blir någon kortare tävling under sommaren men det blir i så fall bara som träning och för att det är kul.

/Erik