Den bleka typen är jag (Per)

Förra veckan körde jag och en nyfunnen löparvän Claes Hyssnaleden. Vi hade sedan tidigare bestämt att köra på onsdagseftermiddagen och jag la med ganska kort varsel ut en klämtare om passet på facebook. Det var inte helt förvånande att ingen mer dök upp då det är semestertider och eftermiddagen bjöd på hysterisk värme. I bilen upp mot Hyssna (jag utgick från sommarstuga söder om Falkenberg) toppade temperaturen på 31.5 – 32 grader och väl framme i Hyssna kl 16 så låg termometern stabilt på 31.

Hyssnaleden är en relativt kuperad, mkt fint underhållen skogsled som går i trakterna runt Hyssna ( www.vandraisjuharad.se/vandringslederna/hyssnaleden-2 ). Totalt ca 40 km och 1000 höjdmeter.

Vi startade vid Hyssan gamla kyrka och körde motsols. Trots att vi körde i ett lugnt tempo så blev det snabbt slitsamt då det gick en hel del upp och ner och värmen var obarmhärtig. Det kändes som att värmen la på 10-15 slag på pulsen och det blev extra tydligt i uppförsbackarna. Efter runt 10 km så började det kännas lite lättare och vi malde på i ett lugnt bekvämt snacktempo. Syftet med passet var inte att köra hårt utan att låta kroppen arbeta i +4h.

Efter runt 25 km passerade vi en gård med angränsande skogstjärn och brygga. Frestelsen blev för stor och vi frågade en kvinna på gården om vi kunde få stanna till o ta ett dopp. Min erfarenhet av gårdsägare är att man antingen möts av en hagelbössa eller nybakta bullar, men som tur var så var dessa gårdsägare av “nybakta bullar sorten” och det var inga problem för oss o stanna till o bada på deras tomt. Satan vad skönt det var! Efter doppet och energipåfyllning så kändes kroppen på g igen och vi gav oss ut på den avslutande sträckningen med gott mod. Varvet avslutades med liter mer grusvägar jämfört med början så vi han bli lite sega mot slutet, men tog oss trots fortsatt tung värme imål med humöret intakt. Klockan stannade på 4h 50 min inklusive bad. Ett riktigt bra pass!

Claes i botten på Hyssnas Grand Canyon.

Sammanfattningsvis en mkt fin och välmärkt led som til stora delar gick på fina småstigar i kuperad terräng. Jag kommer definitivt köra leden igen, förmodligen en gång till innan UTMB.

OBS: Det stod utmärkt att det fanns vatten efter ca 20km, men vi vågade inte helt lite på detta så vi hade hushållit med vår medhavda vätska och tur var det. Det som kom ur den gamla pumpen var en brun sörja som inte såg särskilt drickbar ut oxh det blev till att ransonera den vätska vi hade kvar…

/ Per

UTMB kommer allt närmare och det känns som att det därför är hög tid att få lite kontinuitet på långpassen. Nu på onsdag (9 juni) kommer jag köra Hyssnaleden. ca 40 km, med start kl 16.00 från Hyssna gamla kyrka (häng gärna på!) och förra veckan var vi några stycken som fick till ett 3h pass i Mölndalsskogarna.

Helgen innan det så körde jag ett riktigt fint långpass på 3h 20 min i de Halländska skogarna. Jag startade vid Ästad gård och följde sedan Hallandsleden norrut genom fina bokskogar mot Åkulla. Fortsatte sedan en bit förbi Åkulla och vände därefter hemåt. Vägen hem var inte lika charmig då jag lämnade Hallandsleden och istället följde grus- och asfaltsvägar. Riktigt sega och stela ben vittnade om att jag slarvat med långpassen… Kolla in på www.åkullabokskogar.nu för mer info om området. Finns även kortare rundor så bör finnas slingor som passar alla smaker.

Rundan bjöd på några fina höjdpunkter. Sprang bland annat genom ett riktigt fint bokskogsområde med ”Bexells talande stenar”. Bexell var en originell riksdagsman och godsägare som på slutet av 1800-talet lät rista in visdomsord och namn på stenar i området. Var en trolsk känsla att springa i den mäktiga bokskogen med alla dessa inristningar omkring sig. Passerade även en mosse som heter Bocksten. Alla uppväxta i Västsverige känner nog till det namnet, gissar att de flesta varit på skolutflykt till Varberg för att kolla på Bockstensmannen (en välbevarad gubbe från 1350-talet som hittades pålad i mossen).

// Per

Rambo bjöd på en liten stig, fler än jag som varit ute o smygtränat.

I går kväll så var jag ute och kände lite på delar av Rambo Trail Run banan. Rambo Trail Run är en tävling som arrangeras av FK Herkules 27 oktober och banan går i skogarna i östra Mölndal utanför Göteborg. Smidigt med en tävling som går i princip utanför husknuten.

Körde intervaller i Rambo mosse i vilken man kommer få springa totalt 2.4 km om man kör långa banan. Det kändes i vristerna att det var ett tag sedan jag sprang obanat och jag hade svårt att hålla något vidare tempo då man tappade rytmen vid ungefär vart tredje steg. Trots detta så blev det ett härligt pass o det var mäktigt att vara där ute på mossen ensam i skymningen.

Skall bli kul o springa loppet, arrangörerna har satt ihop en riktigt knixig och utmanande bana. Missa inte att anmäla er, ordinarie anmälningstid går ut 6 oktober, efter det så är det efteranmälan som gäller.

Mer info och karta över banan finns på:

http://herkulesrambotrailrun.wordpress.com

// Per

Vetskapen om att ett 100-mileslopp väntar i sommar ökar pressen på att träna lite mer specifikt och målinriktat. Ut4M som vi ska springa bjuder på ganska exakt 10 000m+ stigning och är 160km långt. Safjället i Mölndal bjuder på dryga 60m+ i ett svep. Frågan blir då hur man får ihop detta träningsmässigt på bästa sätt?

Dessutom ska Hornindal rundt springas i början av juli vilket är ett lopp som inte heller gör sig självt. Vad gäller terräng är detta lopp förmodligen tuffare då det är fler bökiga stigar och några blötare passager som tar rejält på krafterna.

Igår bestämde jag mig för att hitta den ”bästa” backen på Safjället och ha som träningsbacke framöver, kriterierna var att den ska vara lättillgänglig, brant och lagom bökig. Stigningar och utförslöpor som tar timmar att springa kan man ju glömma så då återstår ju bara repetitioner x flera för att vänja lår och jaga höjdmeter.

Detta resulterade i en bana som är 350 meter lång och som erbjuder ca 62 höjdmeter, i distansfart tog ett varv mellan 5-6 minuter. Den är riktigt brant och långt från lättsprungen. I förrgår invigde jag den under ca 1.5 timme och samlade då ihop ca 1000 höjdmeter. Under ett sådant pass hinner man ju fundera en del och om man räknar lite så kan jag konstatera att antal höjdmeter per sprungen kilometer är tuffare än något ultralopp. Här kommer lite siffror:

För att samla på sig 10 000 höjdmeter krävs det att man springer smått knäckande 161 varv.

För att springa sträckan 160 km krävs det, ännu mer knäckande, 457 varv.

Enda trösten i detta är att stigningen är betydligt tuffare än något annat ultralopp jag hittat då de 457 varven innebär att man då klättrat drygt 28 000 höjdmeter vilket gör Safjället nästan tre gånger så tufft som massiven runt både Grenoble och Chamonix…J

Ytterligare en tröst i allt detta är att Per ska springa halva sträckan i sommar och därmed kommer behöva hålla ett betydligt högre och jobbigare tempo än mig och att jag kan ta det mer som ett bekvämt äventyr i maklig fart…:) Ser ju inte mycket ut för världen men 1,5 timme känns i benen två dagar efteråt.

Sträckningen är snitslad med röd snitsel. Starten hittar du mitt emot Statoilmacken vid lackarebäck här. Har du fler förslag på bra backar så får du gärna höra av dig.

I morgon måndag vid 09.00 tänkte jag ta ett pass på 1-2 timmar, dyk gärna upp!

//Martin

Påskdagens förmiddag parkerade jag och Jerry vid Jennylund för att ta oss an Vättlefjällsleden. I soligt men kallt väder följde vi leden söderut längs myrar och fina sjöar. Vi rundade Surtesjön och vek av österut. Så småningom kom vi ut på ett stort öppet och kuperat område, det kändes häftigt med en så annorlunda terräng. Efter det på småstigar upp till Dammekärr innan leden vände västerut igen mot målet. Leden får höga poäng av oss, fina och omväxlande stigar med ytterst få transportsträckor på väg.

När jag vid hemkomsten studerade kartan blev jag osäker på om vi verkligen följde leden helt korrekt. Hur som helst fick vi ett fint långpass på nya stigar, precis som vi ville.

Tack för tipset Håkan och Magnus från Lag Envis.

Totalt 2.37h.

/Erik

Efter en hel veckas träningsuppehåll p g a förkylning var det dags att smyga igång träningen under slutet av veckan. Ett kort pass på torsdagen följdes att ett rätt tungt 1,5 timmes pass på lördagen. Hade tänkt ta ett långpass på söndagen men det blev betydligt längre än tänkt då Wagner lockade med mig och Jerry på Hyssnaleden. Vi samlades tidigt vid kvarnen i Hyssna och gav oss iväg, ganska kyligt men en strålande sol gav hopp om en stigande temperatur.

Leden var riktigt fin med en mix av tekniska, trixiga stigar och partier med grus- och skogsvägar. Ett par höjder med fin utsikt passerades, vid gjorde en extra avstickare men kortade också av löpningen så att det totalt blev ca 38 km. Ett mycket nyttigt pass, dessutom alltid roligt att se nya stigar.

Totalt 4.04h och 740 höjdmeter.

/Erik