Då var Hornindal Rundt avklarat och ytterligare tre sköna poäng inkasserade till samlingen. Därmed har vi nu totalt de sju poäng som behövs inför anmälan till UTMB 2013. Det var dock inte utan viss möda Per och jag genomförde loppet som visade sig vara långt mycket tuffare än vad vi hade föreställt oss.Dagen innan loppet bjöd på minst sagt fint väder

Innan loppet sa vi att om vi bara klarar oss undan fysiska skador så ska vi inte klaga. Det visade sig dock att tröttheten och den mentala kampen var en nog så ihärdig motståndare när backarna tycktes oändliga och kilometrarna gick långsamt.Per på väg nedför

Summan är att vi båda är mycket nöjda med loppet som bjöd på fantastiska vyer och ett minne för livet. Vi vill även tacka pappa som var med och servade med matlagning, bilkörning och glada tillrop.Gulekoppen, en av topparna vi passerade två gånger

Tävlingen var mycket välordnad och proffsig och vi ser fram mot att lura med oss några fler och göra om det nästa år. Information om loppet samt resultat kan ni hitta här. Per kommer inom kort att skriva mer om tävlingen vad gäller lärdomar och utrustning m.m.

//Martin

I fredags gav sig jag och Per iväg till vårt grannland i väst för att springa Kristins Runde. Målet var att inhämta ytterligare två poäng inför anmälan till UTMB 2013 samt att gå från blåbär till erfarna nybörjare vad gäller långlopp.

Som dom erfarna nybörjare vi ännu inte hunnit bli hade vi med oss på tok för mycket saker att välja mellan i mat- och klädväg. Men som vi sa, bättre att arrangörerna får släpa våra saker till de två depåerna än att vi står där mitt i skogen och saknar något.
Continue reading →

Igår avgjordes Salomon Trail Tour Göteborg här i Skatås med flera alternativ att springa; 2,5/6/12/21 km. Nästan på hemmaplan men ändå rätt många nya stigar för oss. Det var lite kallt innan start men när vi väl kom iväg var det perfekta förhållanden. Jag hade svårt att hitta flytet första delen men efter ungefär en timme lossnade det och jag kunde springa på lite bättre. Banan var mycket fin men också väldigt tuff vilket drog ned på farten. 514 höjdmeter, en stor del obanat med löpning i myrmark och ljung för att nämna något. På slutet kom man in på 12-kilometersbanan och fick springa lite slalom på de smala stigarna för att passera de andra löparna. Efter passering av målområdet återstod en 2,5-kilometerslinga innan allt var klart. Jag gick i mål på 1.43.55. Kände mig helt okej efteråt och hade gärna kört ett varv till! 🙂

Totalt sett en mycket rolig tävling men en fin och välmärkt bana.

Resultat finns här.

Ett stort plus till arrangörerna som hade en 2,5-kilometers bana för barnen. Synd bara att inte fler visste om det. För övrigt var det ett mycket bra tävlingscentrum för de som har med sig familjen. Möjlighet till fika, lekplats och toaletter underlättar när man väntar.

Min grabb Joel på språng

/Erik

Första upplagan av Borås Ultra Marathon startade kl 8 vid Skatås. Jag har varit skadad och inte sprungit några långlopp på nästan ett år så känslan inför de 8 milen var blandad, galet lycklig över att trots allt vara så hel att starta men samtidigt lite orolig för hur kroppen skulle svara på belastningen. Starten gick och en förväntansfull skara på trettiosju personer satte av mot Borås. Jag sprang tillsammans med Johan Wagner från Ladonia Fellrunners, vi har i tidigare lopp varit jämnstarka och det är alltid bra att ha någon med som kan peppa lite när det blir tungt.

Efter någon kilometer sprang vi över Getryggen och jag kände mig lätt och stark. Leden fortsätter med ett par kilometer grusväg förbi Blacktjärn för att sedan vika av in i skogen på en stig med minst sagt varierande underlag.  Allt från lättsprungen bred stig till mycket teknisk singletrack och rena rama träskmarker, hur kul som helst. Fram till Hindås fick jag och Johan sällskap av Rasmus Westergren (som slutade på en andra plats). Vid mat och vätske stationen i Hindås fanns även den första dropbagen, jag flyttade över lite ny energi iform av mestadels gel, käkade chips och drack cola.  Aptiten var inte den bästa men det brukar den inte vara och känslan i övrigt var bra. Rasmus gjorde ett kortare stopp än mig och Johan och lämnade Hindås någon minut före oss. Efter Hindås började Johan känna av lite kramp och han ökade sitt intag av salttabletter men krampkänningarna blev värre och värre för att tillslut resultera i ett rejält krampanfall som fick honom att skrika rätt ut och det var för hans del bara att bryta tyvärr. Jag fortsatte och kände mig förhållandevis stark, jag ökade mitt intag av salttabletter för att inte drabbas av samma öde som Johan.

Milen rullade på med lite mer grusväg än mellan Skatås och Hindås men också här med fantastiskt fina stigar som gav upplevelseenergi att springa på. Jag fick fin draghjälp av Johan Olausson men några kilometer innan sista vätskestationen fick jag släppa honom, jag visste att stationen bara var några kilometer bort men nu var det tungt och den djä….. stationen dök ju aldrig upp tyckte jag. När jag änligen kom fram så stog Johan Olausson där och drack öl, jag fick en Red Stripe tryckt i handen och tog två klunkar. En farlig känsla av att loppet var avklarat spred sig tillsammans med ölet i kroppen. Aptiten var nu obefintlig men chips och cola funkar alltid, jag satte mig ner tre minuter och sippade i mig colan.  Sträckan in mot Borås var blytung men även här fick jag sista milen fin draghjälp. Väl i mål bjöds det på kyckling, potatissallad och grönsaker. Förutom vatten och cola fanns öl att köpa i baren.

Det var ett mycket välarrangerat lopp med generösa energistationer och en varierande kul och tuff bana som jag gärna springer igen.

Jag slutade på en sjunde plats med en tid på 10:08 , vilket jag är mycket nöjd med. Nu är det bara att träna på inför Iron Trail i Juli.

Minuterna innan start.

På väg uppför Getryggen.

Jag, Johan och Rasmus.

/Jerry

Då var Borås Ultra Marathon avklarat och det gick ok tycker jag.  Loppet var en viktig test av formen inför sommarens äventyr, och med tanke på mitt träningsuppehåll så var målet att klara loppet på ca tio timmar utan att behöva läggas in på sjukhus efteråt.  Jag slutade på en sjunde plats av trettiosju startande, med en sluttid på tio timmar och åtta minuter.  En rapport från loppet kommer inom kort.

Vinnare blev Sebastian Ljungdahl på 7:54 nästan en timme före tvåan Rasmus Westergren som kom in på 8:48

Vinnaren Sebastian Lungdahl med en välförtjänt öl.

/Jerry

Jag heter Martin och detta blir mitt första inlägg på Trailrunner.se. Tillsammans med min kompis Per som även han har fått den stora äran att kunna bidra till denna fantastiska sida så hoppas vi kunna ge er lite roande läsning då och då. Vi är båda mitt uppe i poängsamlandet inför anmälan till UTMB 2013. Ursvik Ultra innebar för oss båda att vi nu är två poäng närmare de totalt sju som behövs för att få stå på starlinjen hösten 2013. Varken jag eller Per har tidigare sprungit längre än 45km i ett sträck. Ursvik Ultra är för er som inte vet ett 75km långt lopp med start mitt i natten som genomförs på en runda som är 15km lång.

Innan resan mot Ursvik så fick vi lite matnyttiga tips av Erik vad gällde ombyte, mat, skor och vila som vi gjorde vårt bästa för att ta till vara på.

Väl ombytta och redo för start så fick vi svart på vitt att väderprognoser är just prognoser och ingen inblick i framtiden, termometern visade -8 grader, vilket ytterligare förstärkte känslan av att det kan komma att bli en lång natt.

Jag och Per har sprungit många mil tillsammans och vi vet ganska väl vart vi har varandra när det kommer till löpning. Men redan efter ca 25km så kändes kroppen matt och jag hade svårt att få i mig både mat och vätska. Dessutom såg Pers steg oroväckande, ja nästan lite irriterande lätta ut. Det bar sig inte bättre än att jag släppte hans rygg innan varv tre av totalt fem påbörjades. Väl ute på tredje varvet så fick jag återigen förmånen att bekanta mig med dagens frukost, lunch och middag vid ett flertal tillfällen, vilket knappast gjorde att energidepåerna kändes fullare. Har funderat på vad detta kunde bero på och kom fram till att jag eventuellt varit lite väl frikostig med Vitargo innan start. Eller att kroppen helt enkelt är van att sova denna tid på dygnet och inte alls var intresserad av att ta hand om den mat och dryck som hamnade i magsäcken. Även Per hade vissa magbesvär som krävde ett flertal besök vid sidan om den frusna stigen.

När äntligen sista varvet skulle påbörjas så hade Per ett försprång på ca tio minuter. Min mage började bli bättre och energin återvände. I detta läge gjorde sig tävlingsdjävulen påmind och tanken slog mig att det kanske inte är helt omöjligt att komma ikapp.

Bara 8 km kvar, ett rop hörs. Den första tanken som slog mig var att någon var skadad. Anledningen till att jag hoppades att så inte var fallet var av rent egoistiskt natur, nämligen att jag inte hade varken ork eller lust att stanna och bli fördröjd såhär nära det hägrande målet och kanske, kanske en skymt av Pers röda jacka. Till min stora förvåning och glädje är det en vilsen Per som står mitt ute på ett öppet fält och ropar: ”Vart ska vi?”, jag svarade glatt att det är samma väg som de tidigare fyra varven. Efter några väl valda svordomar från Pers sida samt ett konstaterande att hans GPS visar att han precis gett sig själv en bonuskilometer så bestämmer vi oss för att slå följe mot målet. Detta var tur för mig då det inte fanns så mycket som en enda kolhydrat skramlandes i kroppen.

Väl i mål så infinner sig en nära på euforisk känsla som man på något sätt ändå får se som belöningen efter en natts slit på en bana garanterat fri från både natursköna vyer, ljus eller vackert väder. Och sist men inte minst två finfina poäng till samlingen.

De viktigaste budskapen som vi tar med oss är vikten av att hålla magen i bra skick med rätt vätska och mat. Starta långsammare än man tror, det finns många kilometrar att hinna bli trött på samt att ha saker att se fram mot, t.ex. en torr tröja eller ett par torra strumpor efter halva loppet. Kristins Runde nästa….

//Martin & Per

Under lördagen avgjordes andra upplagan av Sandsjöbacka Trail Marathon. Förra årets isgata var nu ersatt av ett betydligt mer svårbedömt underlag. Efter uppstigning kl 5, promenad och pendeltåg, kom jag till starten vid Sportlife Kungsbacka. Allt blev lite försenat så vi kom inte iväg förrän 7.50.

Första milen går på lättlöpt väg så här blir tempot rejält högt, det gäller att hitta sin egen fart och inte dras med alltför mycket. När vi efter Kyrkobyn kom in på leden blev det tuffare. Dubbfria skor var okej om man såg till hela loppet men just den första biten var svår, isiga berghällar gav dåligt med fäste. Jag tvekade också vid ett par stigkorsningar men räddades av löpare som kom bakifrån och visste vägen bättre än mig. Vid Maderna strax innan första vätskekontrollen fick jag sällskap av Tobias Lundvall från SAIK. Vi höll ihop i ca 2 mil och kunde växeldra medan vi småpratade.

Efter Årekärr gjorde vi en liten felspringning men tappade max ett par minuter. Det lätta snöfallet ökade och det började blåsa en del. Framme vid Sisjön fanns den andra vätskekontrollen och här stod Johan och hejade på. Nu bar det av nedför mot Söderleden där det blir lite tråkig asfaltslöpning innan man kommer in i terräng igen. Jerry, som avstod tävlingen p g a nacken, och Alexander hejade på strax innan passagen över Fässberget. Precis innan krönet tvingades Tobias att släppa. Jag tog det lugnt i ravinen och funderade inte så mycket på backpriset som man kunde vinna där. Plockade ett par platser på väg mot Safjället och kom också ikapp en del som sprang den korta banan. Sedan lite snabb asfalt ned mot Krokslätt innan man avslutade med ett kort men tufft terrängavsnitt före målrakan. Höll på att bli påkörd av en bil i sista korsningen men klarade mig fram till sista målstämplingen. Kom in på en 7:e plats av 81 startande.

När man springer är det lätt att hålla värmen men nu när jag stod stilla i målområdet blev jag snabbt väldigt frusen, inte så konstigt med blöta kläder, strumpor och skor. En varm dusch satt fint efteråt.

Totalt sätt ett roligt och tufft lopp. Mycket lera, iskalla fotbad, vindfällda träd över stigarna m.m.
Okej löpning på vägarna men ingen bra fart i den tekniska terrängen, brukar vara tvärtom för mig. Jag borde ha druckit mer under loppet och kanske fått i mig någon salttablett, fick lite krampkänning i Änggårdsbergen.

De som körde med GPS mätte sträckan till över 44km så lite extra bonuslöpning fick vi nog.

Topp 3 i de olika klasserna:

Långa herr:
1 Patrik G Björkqvist
2 Aaron Prince
3 Ted Ås

Långa dam:
1 Katarina Åström
2 Lena Kierkegaard
3 Kristina Areskoug Josefsson

Korta herr:
1 Svante Lundgren
2 Marcus Innala
3 Joe Jagusch

Korta dam:
1 Elinore Axelsson
2 Malin Klintefjord
3 Lisa Karlsson

Patrik G Björkqvist vann stort. Jag har inte sett till honom på trail-loppen sedan SM 2009 men nu visade han att formen fortfarande är på topp.

Fullständiga resultat finns här.

Totalt: 4.11h och 823 höjdmeter

/Erik

Här kommer en kort sammanfattning av mitt tävlingsår. Ett år med både toppar och dalar, både bokstavligt och bildligt talat.

* W-R-T Sandsjöbacka Trail Marathon
Efter en tid med minimal träningsmängd och dessutom en förkylning som inte helt gått över var det en chansning att starta detta lopp. Jag hade bestämt mig för att köra med pulsklocka och inte anstränga kroppen för mycket. Det gick inte fort men jag höll en jämn fart hela loppet och blev rätt överraskad när det räckte till en 4:e plats.

* Munkastigen Trail Run
Jag och Jerry gick upp i ottan för ett nytt besök i Tivedenskogarna. Jag kunde köra på bra utan några större svackor och lyckades knipa en 3:e plats. Årets bästa lopp.

* Salomon Trail Tour – Kullamannen
Ett alltför kort lopp för mig men en krävande bana gjorde att jag kunde slå en del snabba löpare trots allt. En 7:e plats.

* UTMB
Började bra men några nybörjarmisstag av mig och förändrade omständigheter gjorde att jag tappade i princip allt på sista tredjedelen. De flesta som kom i mål var överlyckliga men jag var mest förbannad. Årets sämsta lopp. Totalt 814:e plats.

* Salomon Trail Tour – Höstmilen
Åter igen en lite för kort tävling. Här var det över hälften av banan på snabb grusväg så jag tappade för mycket innan vi kom in i skogen på slutet. Det blev en 28:e plats, klart godkänt i det startfältet.

Om man bortser från tävlingarna var årets höjdpunkt när jag körde en heldag solo på GR20 på Korsika. En mycket tuff och svårsprungen led men man belönades med fantastiska vyer när man kom upp på höjd i bergen.

Stort tack till min familj som släpper iväg mig på tävlingar och träningsrundor och dessutom tar emot mig när jag efteråt kommer hem lerig och svettig.

/Erik

Nöjd Jerry trots att cykeln inte blev hans.

Igår sprang jag och Jerry Höstmilen i skogarna utanför Norrköping. Vi anlände redan på lördag eftermiddag för att deltaga på avslutningsmiddagen för Salomon Trail Tour 2011. En utvärdering av årets serie gjordes och planer inför nästa år presenterades. Det såg riktigt lovande ut med även längre tävlingar på 21 km. Dessutom skall tävlingar med alltför mycket väglöpning inte längre vara med. Det var en trevlig kväll där vi träffade många nya bekantskaper såsom Viktor och Per.
Själva tävlingen startade 11.30 på söndagen i ett strålande höstväder. Höstmilen är en klassisk tävling på 10,6 km som nu kördes för 41:a gången. Dock är det ca 6 km grusväg innan man kommer in på stig så formatet uppfyller inte nästa års krav för att vara med på trail-touren.
Att springa snabbt på grusväg är inte min starka sida så jag ställde mig en bit ner i startfältet. Det visade sig dock att jag stod lite väl långt bak, de första kilometrarna fick jag springa slalom för att ta mig framåt i fältet. Höll ett kontrollerat och inte jätteansträngande tempo på strax under 4 min/km. När vi väl kom in på stig var det glest med löpare så det fanns inte så många som jag hade trott att springa om. Plockade ett par platser då och då och gick i mål på en 26:e plats och tiden 41.24. Jerry kom in på 48.59 och en 122:a plats. Han var mycket nöjd över att kunna springa utan att diskbråcket störde så nu skall han bygga upp lite snabbhet igen.

Resultat finns här.

Tack till Salomon och Kolmårdens OK!

/Erik

Tappra pionjärer

Idag genomförde vi första testomgången av Hobo Hill Race. Tyvärr var det rätt många som inte dök upp. Några var sjuka men resten var nog lite för bekväma i morse efter den kalla frostnatten. 🙂 Vi som var där fick i alla fall ett roligt och hårt pass i höstfina backar. Banan bjöd på en extremt tuff öppning rakt upp på berget, sedan lite löpning på bergsplatån innan man sprang ned en kort sväng på andra sidan. Efter det upp till masten och sedan en lång nedförsbacke nästan ända till järnvägen innan man vände uppför en sista gång innan varvningen. Jag fick ihop totalt 473 höjdmeter, bra på en sådan kort tävling.

Hård kamp

Nästa gång hoppas vi på större uppslutning. Lägg inte för mycket prestige i det utan se det som ett bra träningstillfälle där man kör så många varv man vill.

Extra plus till Arvid och Joel (8 år) som klarade av den krävande slingan.

/Erik

Resultat:

1. Erik Jurander, Trailrunner West, 5 varv, 43.47
2. Jerry Bärnsten, Trailrunner West, 5 varv, 49.30
3. Håkan Vilhelmsson, Lag Envis, 5 varv, 55.00
4. Johan Hallgren, Trailrunner West, 3 varv, ?
5. Arvid Persson, Mölndal Outdoor, 2 varv, 24.00
6. Håkan Persson, Mölndal Outdoor, 2 varv, 25.40
7. Joel Jurander, Mölndal Fotboll, 1 varv, 15.00