(Länkad från Icebug24.com, foto Anders Lidman)

24 timmar är rätt lång tid så vi hade lätt kunnat skriva en hel bok om detta men här kommer i stället ett försök till en kortare sammanfattning.
Torsdag morgon möttes vi på Arlanda för hinna med dagens enda plan till Hemavan. (Det var inte så svårt att se vilka andra på planet som också skulle tävla.) Efter incheckning på vandrarhemmet åt vi lunch och lånade sedan cyklar för lite proviantering på ICA. Efter middagen var det dags att lägga upp taktiken för loppet. Området var större än i fjol men samtidigt var vädret betydligt bättre och det var inte alls lika blött. Efterhand utkristalliserade sig en ambitiös men ändå rimlig plan. Vi räknade baklänges tidsmässigt och uppskattade när vi skulle behöva passera nattlägret för att vår plan skulle hålla. Vi fikade på kvällen och somnade sedan i okej tid.

Fredagen startade med en rejäl frukost där det inte sparades med någonting. Sedan packade vi lite och tog det lugnt på förmiddagen. Efter lunch och informationsmöte bytte vi om och satte oss på bussen till startplatsen. Efter en kort resa var vi framme vid en vacker bäck där äventyret snart skulle börja. Exakt klockan 14.00 gick starten, topplagen körde på bra tillsammans med de få lag som orkade kämpa om spurtpriset. Första stigen var rätt smal och det var svårt att springa om så vi fick ligga på lågfart ett tag här i mitten på lämmeltåget. Efter att vi och några andra lag tappat stigen började det splittra upp sig lite. Vi hittade dock stigen först och blev helt plötsligt själva fram till första kontrollen. Efter denna var det lång stigning upp till de nästa kontrollerna. Vi såg nu tätklungan längre upp på berget och sprang/gick förbi några lag på vägen upp. Efter toppen begav vi oss norrut, vi hade bestämt att ta de svåraste kontrollerna på Artfjället och hade valt ut några andra på vägen dit. Här sprang vi på enligt plan och jobbade oss norrut. Efter drygt 5 timmar var vi framme vid kontrollen allra längst bort. Härifrån skulle vi jobba oss tillbaka till nattlägret för att sedan gå över till Storfjället. Vi körde nästan enligt tidsplanen hela kvällen men under natten gick det alldeles för långsamt. En kombination av dåligt näringsintag, svår terräng och natttrötthet medfarde groteska kilometertider. När vi väl kom fram till nattlägret framåt småtimmarna åt vi lite soppa och värmde en frystorkad pastarätt. Vi stannade ungefär 20 minuter och fortsatte sedan mot Storfjället.

Under natten hade batteriet på min Suunto lagt av. Till råga på allt hade mode-knappen på Jerrys klocka lagt av veckan innan så nu stod vi plötsligt utan höjdmätare. Ett stort handikapp när det gäller bergslöpning. Hur som helst, med mat i magen gick det nu fortare och vi var snart uppe på kalfjället igen. Här plåstrade vi om fötterna och började en lång stigning upp mot ännu en toppkontroll. På väg ned från denna omringades vi plötsligt av några hundra renar som ställde upp sig i en lång mur just där vi skulle springa. Vi sprang rakt mot dem och till vår lycka tog inte rentjurarna upp kampen om reviret utan flyttade snällt på sig. Här fick vi på grund av tidsbrist avvika från planen och istället sikta på en lite kortare avslutning. Vi tog 2 kontroller söderut där vi missade lite tid pga saknaden av höjdmätare. Efter lilla Murtsertoppen var det en lång nedförsbacke tillbaka till Hemavan. Här fick Jerry till rekordfart och Erik stapplade efter med ömma fötter.

Ovanför Hemavan fanns 3 kontroller som vi tänkte avsluta med. Det såg kort ut på kartan men det kändes som om vi aldrig kom fram. Till slut kom vi i alla fall upp till vindskyddet ovanför slalombackarna och kunde jogga ned mot målet. Den sista biten försökte Erik ta rygg på de som spurtade mot mål i korta tvådagarsklassen. Nu var det Jerrys tur att kämpande hänga på i tempot. Med tiden 23.26 och 36 poäng kom vi 8:a. Uppskattningsvis blev det över 10 mil och 4-5 tusen höjdmeter.

+ Att få springa i sådan fantastisk natur i så fint väder

+ Kropparna höll. Vid målgång hade vi såklart ont i fötter och knän men vi kunde avluta springandes. Viktigt psykologiskt. Nu har vi flyttat fram gränsen för vad vi tål och ännu längre lopp känns inte längre orimligt.

+ Topp tio med ett tuffare startfält än i fjol. Hade vi haft samma avstånd upp till segrarna i fjol så hade vi kommit 3:a.

+ Ännu mer värdefull tävlingsrutin som man inte kan träna sig till.

+ Fjällvattnet är otroligt gott. Att dricka direkt ur bäckarna känns helrätt. Synd att det inte är möjligt i södra Sverige.

– Suunto-klockor är kanonbra men de får gärna varna för dåligt batteri lite tidigare.

– Måste variera näringsintaget mer. Man tröttnar på bars efter 4-5 timmar.

– Vissa partier hade det nog varit lättare att gå högre upp och springa på kammen än att skråa.

/Erik och Jerry