Igår hade jag en halvdag över efter jobb i Nyköpingstrakten och passade då på o ta en tur i Kolmårdenskogarna. Har aldrig tidigare varit i Kolmården, men har varit sugen ända sedan jag såg några avsnitt av Wild Kids för ett gäng år sen (det var på Wild Kids Ola’s tid).

Så jag googlade vandring o Kolmården och hittade ett mkt bra info-blad med förslag på vandringar: www.upplev.norrkoping.se/filer/upplev_vandring_webb_sv.pdf

Valet föll inte helt oväntat på Utsiktsrundan, en lockande titel. Om Kolmården ville försöka imponera på mig så hade skogen ett jobbigt utgångsläge, ett massivt konstant regnande o 4-5 plussgrader var förutsättningarna. Jag blev dock omgående positivt inställd då de första 6 km gick på små stigar upp och ner längsmed en mkt vacker kuststräcka, Bråviksbranten. Det var helt vindstilla så det blev en mäktig känsla att springa i den tysta skogen med regnet och den helt blanka havsviken nedanför.

Efter sträckan längsmed vattnet vek leden in på Sörmlandsleden o nu började ett parti på 4-5 km som nästan var ännu bättre. Löpningen bytte nu helt karaktär och de knixiga kuperade stigarna byttes mot en smal småkuperad stig genom en fantastisk miljö med tallar, berghällar o vitmossa. Dvs Wild Kids skogen, jag hade hittat den!!
Rundan avslutades sedan med några transport km på grusväg o asfalt. Totalt 16.5 km, men det stod 14 km i infobladet så jag kanske sprang fel? Tror inte det då det var en mkt bra markerad och väl underhållen led.

För övrigt så var detta min högerfots första riktiga test i skogen efter min fotfraktur i höstas. Jag har kunnat springa under våren, men tvingats hålla mig till plan asfalt… så den här rundan var lite av en chock. Gick dock bra, men jag fick ta det väldigt försiktigt längs med branterna i början av turen.

Sammanfattningsvis:
Jag vill tillbaka!! Men då förslagsvis en varm sommarkväll.

/Per

Med lite god vilja är våren snart runt hörnet, alltså hög tid att uppdatera sockgarderoben. Beställ två par av våra modeller Trail eller Cold weather och få ett extra par slumpvis utvalt av en tunnare modell inför våren samt att vi skickar ett extra par till någon du tycker har dåliga sockar eller som kanske behöver en hint att det är dax att börja springa:)

Glöm inte skriva adressen till personen som ska få ett av extraparen samt önskad storlek i kommentarsfältet när du lägger ordern.

Erbjudandet gäller så länge lagret räcker eller längst t.o.m. 31/1.

//Swedish Trail Running

Det blev idag ett riktigt fint pass med start i Sävedalen hos Andreas som guidade mig och Erik på bitvis helt nya stigar i Kåsjöområdet. Enda asfalten var första och sista hundra metrarna och däremellan var det i stort sett bara stig.

För mig var detta första riktiga distanspasset sedan i augusti och därmed var det både väldigt roligt och välbehövligt. Vi höll på i drygt 2,5 timme och skrapade ihop 26km. Eftersom Andreas inte är de långa drickapausernas man så får ni hålla till godo med en finisherbild:)

Andreas och Erik pustandes efter väl genomfört pass.

//Martin

Ett äventyr är nu till ända och här kommer en liten summering av tankarna.

Jag, Erik och Per lämnade Göteborg för resa till Chamonix i onsdags förra veckan. Starten av UTMB gick på fredagen 17.30, detta gav oss gott om tid för att äta, vila, packa och shoppa. På torsdagen åkte jag och Per linbana upp till 2500 möh för att få några extra röda blodkroppar, utsikt som heter duga och en glass. Har man tragglat upp och ner i små pluttiga backar i göteborgsområdet så fick vi här en härlig och spännande inblick i vad som skulle komma!

Vindstilla och 20 grader på 2500 möh

Fredagen blev en dag i väntans tecken och vi var alla överens om att starten gärna hade fått gå vid lunchtid istället. Men timmarna gick och efter drygt en timmes väntande i startfållan med träsmak var det äntligen dags för start i ett ösregn som började minuterna innan. Erik hade utlovat gåshud när de traditionsenligt spelar Vangelis Conquest of paradise minuten innan start, Erik hade rätt. Både jag och Per kunde båda erkänna både klump i halsen och gåshud.

Bara några minuter kvar till start.

Jag och Per hade sedan långt tidigare kommit överens om att köra första natten tillsammans för att hålla ett lugnt och stabilt tempo, Erik anslöt sig även han till detta upplägg. Första berget gick av bara farten, tempo och kropp kändes helt okej. Regnjackan åkte av och på några gånger men det var egentligen aldrig kallt, bara väldigt väldigt blött. På en station efter några timmars löpning var Erik några minuter bakom oss andra och på något konstigt sätt så slarvade jag och Per bort varandra. Känslan när jag insåg att jag skulle få tuffa på genom natten ensam var verkligen tung, så mycket roligare att ha någon att byta några ord med i misären!

Jag var helt övertygad om att det aldrig skulle bli ljust igen men till min stora förvåning kom faktiskt gryningen efter ca 13 timmars löpning, underbar känsla! Vilken ju dämpades något av vetskapen att jag inte ens var halvvägs.

På toppen efter matpaus i Courmayeur

Det kan vara lite svårt att beskriva hur tankegångarna under ett sånt här lopp går. Men för min del var det en ständig kamp mot att inte tänka på målet i Chamonix utan dela in det i mindre etapper och koncentrera mig på nästa station för att inte bli helt knäckt av antalet timmar som återstod. Men timmarna gick och helt plötsligt var det dags att motsträvigt plocka fram pannlampan igen.

Natt nummer två är mest ett töcken av oändliga uppförsbackar och smärtande ben, mina sista 8 km nedför tog ca 1h och 20 min, vilket ju inte är något hastighetsrekord direkt:)

Bästa belöningen fick jag 500m från mål där Per stod och skrek “fan va du är grym Martin, njut nu det sista”. Per hade inte haft någon bra dag och kände ganska tidigt att det inte stämde och bröt därför efter några timmar, ett klokt beslut i mina ögon. Erik hade problem med benhinnorna och klev av efter lång tids kämpande. Av detta kan man dra slutsatsen att detta loppet skiljer sig på så sätt att det kräver att allt stämmer för att man ska komma i mål.

Mest upp av det som hände under UTMB var helt klart att komma i mål och mest ner var utan tvekan att Per och Erik tvingades bryta. En upplevelse av detta slaget gör sig helt klart bäst delad.

En annan sak på plussidan är våra sockar. 31 timmars löpning med ett strumpbyte halvvägs och utan tecken till minsta skav känns riktigt bra!

//Martin

I morgon åker vi! Nu är en lång väntan snart över och känslan jag tror att vi som ska springa har är att vi bara vill komma igång och börja beta av km! Innan dess vore det ju toppen att slippa förskolebakterier och annat som störa:)

Det som ska ske på fredag kl 17.30 är att vi ska springa UTMB, Ultra – Trail du Mont Blanc, 100 miles. Jag vet att vi har familj och vänner som kommer följa oss på nätet och för er (och för alla andra som vill) finns länken för detta här. Och för er som är lite extra intresserade kommer bana och höjdprofil här:

Våra startnummer är: Erik 1062, Per 2031 och Martin 708. Nu återstår bara att bestämma sig för hur och vad som ska packas, vilket ju alltid medför viss ångest.

//Martin

För närvarande ser mitt tävlingsår ut så här:

Apuko Igoera Ultra – Baskien i början på maj, ser ut att bli väldigt kuperat.

Borås Ultra Marathon – slutet på maj, tredje gången gillt för mig?

UTMB – slutet på augusti, hoppas på bra form och bra väder.

Det finns mängder med lopp som är med på min “att-göra-lista”, här är några exempel:

Eiger Ultra Trail – en del av Schweiz som jag gärna vill se, loppet har fått mycket beröm.
Trail Verbier St Bernard – ny uppdaterad bana med en del riktigt höga passager.
Lavaredo Ultra Trail – Dolomiternas mest klassiska berg.
Trans D’Havet – också häftiga berg i Dolomiterna, här med en del långa pannlampspassager i tunnlar från första världskriget.
Ronda del Cims – en av de tuffaste 100 miles-loppen i Europa, runt hela Andorra.
Tor des Geants – extrem sträcka och stigning runt Aostadalen
Trans Alpine – etapplopp tvärs över alperna

Det lär ju räcka ett par år…

/Erik

Igår bröt jag av solandet och badandet med en spontan löptur längsmed Hallandskusten söderut från Falkenberg ner till Halmstad. Utgick från Långasand som ligger strax söder om Falkenberg och bestämde mig för att hela tiden följa kusten, dvs. inte fuska och ge mig av inåt landet för att följa landsvägen (kustvägen). Strategin gav mig en väldigt vacker löptur på 35 km, men den blev en aning längre mot planerat då jag ganska omgående fick klart för mig att kusten inte är spikrak utan består av en mängd uddar och vikar…

Steninge, Halland – Som Hornindal fast horisontalt istället för vertikalt

Körde lite hardcore med endast 1 Liter vatten och ett äpple i ryggsäcken. Så här i efterhand kan jag konstatera att salt i någon form hade varit bra att ha med. Sprang mellan 11:30 och 15 och lyckades med andra ord pricka in de varmaste timmarna på dygnet.

Tylösand – Bilden tagen norrut mot Frösakul och Ringenäs

Unnade mig ett skönt bad då jag kom fram till Tylösand, men blev bestraffad omgående eftersom det visade sig att jag hade ca 6 km löpning kvar innan jag var framme vid min destination i Halmstad. Saltvattenbad och långdistanslöpning hör inte ihop, det kan vissa mer privata delar av min kropp intyga idag.

/ Per

Hej igen, då kör vi vidare..

Vändpunkten – 8 (12.8 km +260m) Visst, benen var tunga och värkte, men med nypåfylld energi så kom de positiva tankarna tillbaka och sträckan tillbaka till kontroll 8 gick mycket lättare än vad jag trodde var möjligt nere vid vändpunkten. Känslan att man för varje steg kom närmre målet gjorde det mentalt mycket lättare. Jag tror det var här någonstans jag satte på mig hörlurar och började lyssna på lite musik. Är säkert väldigt olika från person till person, men jag kan verkligen få en kick och nya krafter av musik.

8 – 7 (3.6 km +706m) Backen tillbaka upp mot Gulekoppen tycktes aldrig ta slut. Här var det brant kupering över stora snöfält. Snöfält som jag knappt tänkt på då jag sprang nerför, men som kändes oändliga då man gick uppför. Har här visuell kontakt med Martin hela vägen upp och jag tror att jag ett tag inte ligger mer än en 5-10 min efter. Att jag håller jämna steg med honom uppför ger mig lite extra energi. Skönt med en positiv känsla för det hade börjat dra in regn och det blev kallare ju högre upp man kom.

Det bjöds inte på någon regnbåge då jag passerade.

 7 – 6 (2.2 km -204m) Var riktigt frusen då jag nått toppen så vägen nerför branten till röda-korsets läger gick inte så fort. Väl nere vid deras tält så blir frestelsen för stor så jag hoppar in i deras tält och tar av mig min blöta tröja och sätter på mig en underställströja istället. Otroligt skönt att efter en tids nedkylning få på sig något torrt. Så här i efterhand så borde jag nog bytt tröja redan på väg upp mot toppen, men då jag var där mitt i backen så ville jag bara gå vidare uppåt och hade inte ro att stanna för ett klädbyte.

Tror detta är taget på väg ner från kontroll 6.

6 – 3 (8.1km -783 m) Fin nedförslöpning. Tyvärr var det här jag började tappa riktigt mycket tid. Efter mitt tröjbyte så drabbades jag nästan omgående av kramp i framsida lår. Vet inte om det berodde på energibrist eller på för slapp träning.. men från kontroll 6 och in till mål fick jag vid upprepade tillfällen stanna och låta krampen få leka fritt. Som tur var kunde jag jogga igen så fort krampen släppte, men det var en lite obehaglig känsla att känna hur låren inte riktigt ville lyda mig längre. Blir här passerad av två löpare.

3 – 2 (4.1 km +520 m) En sträcka som från andra hållet inte hade känts så märkvärdig kändes nu väldigt lång. Det var ändå en härlig känsla för detta var den sista stigningen och, lite svårt att förklara, men jag hade en känsla av stolthet i kroppen.

2 – mål (6.7 km -790 m) Sträckan från sista toppen ner till mål tog faktiskt nästan lika lång tid som det tog mig att i början av dagen springa samma sträcka uppför. Krampproblematiken gjorde att jag tvingades till några stopp på väg ner, minns speciellt ett tillfälle då jag satt på fjället med två krampande ben och tittade ut över vattnet och ner mot målet. Är nog få som haft en skönare känsla i en kropp med krampande lårmuskler. Kände mig så nöjd.

Tappade runt 20 min på Martin från Gulekoppen och in i mål. Han var imponerande stark på slutet. Min sluttid blev 12 h och 39 min, Martins 12h 7 min.

Ville lyssna klart på musiken så tog det lite lugnt efter målgång..

Så slutligen för att sammanfatta och ge lite tips inför årets lopp:

• En lärdom jag tar med mig är att det är mycket bättre att direkt försöka göra något åt de småskavanker och irritationskällor som kan tänkas uppstå istället för att låta dem växa till sig till reella problem. Fryser du? Byt tröja. Har du grus i skon? Stanna och töm skon direkt. Tränger det på? Kliv av stigen o släpp loss.

• Jag använde mig inte av stavar då jag hade för lite erfarenhet av det inför loppet. Martin som är van skidåkare körde med stavar halva loppet men struntade sedan i dem då han tyckte att underlaget var för mjukt så han sjönk igenom med stavarna.

• Energimässigt så hade jag två snickers med mig, några geler samt resorb och sportdryck. I och med att man fick köttsoppa mm serverat halvvägs och där också kunde fylla på med nya geler etc så behöver man inte ta med sig hysteriskt mycket från start. Vatten går att fylla på från bäckar allt eftersom.

• Keps – riktigt skönt att ha när det regnar och bra skydd om det är sol

• Skor – Jag sprang med ett par vanliga Asics avsedda för asfaltslöpning och det är inte att rekommendera, funkade bra på grusstigarna, men blev väldigt halt då det var gräs eller blött. I och med att jag hade så dåliga sulor så hade jag med mig broddar för klättringen i snön. Har man ett par ok trailskor så anser jag att man inte behöver ha med sig extra broddar, speciellt inte i år om det är mindre snö. Vad skall man ha för skor då? Ett par med grov sula och som man sprungit ett antal mil med blir aldrig fel. Det är därför jag kommer köra i ett par splitter nya Saucony..

• Extra kläder – Torr tröja och vind/vattentät jacka är obligatoriskt och är riktigt skönt att ha med sig. Jag kommer även ha med vantar och mössa. Frysa är det värsta jag vet.

För övrigt säger reglerna:

Påkrevd: Ryggsekk med fulladda mobil, enkeltmannspakke/trykkbandasje, fløyte, refleksvest, kart*, kompass, vindtette yttertøy, klesbyte og hovudlykt med ekstra batteri.

Anbefalt: Lue og hanskar, GPS med innlagt trasé (sekreteriatet kan hjelpet til med dette), plaster og gnagsårplaster.

Fottøy er viktig; alt frå joggesko til fjellstøvlar kan brukast berre det er vel inngått og ikkje gneg.

*) Kart vert utlevert ved registrering.

För er som skall springa nästa helg: Lycka till!

(Tack Hornindal Rundt för lån av bilder, vi ses snart)

/ Per